Varför struntar vuxna i lärdomar de drog som unga av psykedeliska droger?

Hur kommer detta sig?

De är unga, de hittar sanningen, kärleken! De tillber och hyllar ögonöppnaren som psykedeliska droger innebär.

Sedan blir de äldre och bara struntar i att utforska livet mer, de bryr sig inte om dessa underbara trippar mer, och de blir gråa, rädda, konformistiska som alla andra tråkvuxna, varför?

V.A.R.F.Ö.R??

Gör vuxna verkligen det? Eller handlar det snarare om att vi som trippar är i en förkrossande minoritet i samhället så våra val märks inte på en större skala utan bara för dom i vår omgivning?

Jag kan ha fel, jag känner två personer mellan 40 och 50 som har fallit in i hur samhället vill att de ska vara och tänka! De är döda i jämförelse med hur de var som unga, en av dem är min farbror så jag vet vilka det är sedan barnsben!

Jag hoppas verkligen jag har fel, helvete vad deprimerande annars. Man frivilligt faller tillbaka i en lögn, när man tidigare har sett igenom allting och verkligen förstått värdet med livet!

Det kan ju helt enkelt vara så att dom har vuxit upp. Det är faktiskt inte så mycket att samhället pressar en att tycka och tänka på ett visst sätt utan man själv som kommer på andra tankar. Man är dessutom rätt jävla korkad när man är ung.

Jag vill intala mig själv att LSD:n var en bidragande orsak till att vara mer flitig och ta hand om mig själv mera.

Har bara tagit det två gånger. Jag har en lapp kvar men har inte haft något behov av det mer, tycker att den gjort sitt jobb och jag vill inte att detta ska försvinna. Har på bara ett år förbättrat mitt liv avsevärt, och betydligt mer är på gång i större skala.

Tog det för övrigt när jag var inne i ett tyngre drogmissbruk och var deprimerad med ångest. Jag lade ner alla olagliga droger, mediciner och antidepp. Det har säkert haft ännu större inverkan. Men de där två tripparna fick mig nog att slutligen hålla med omvärlden att något drastiskt och konstruktivt måste göras.

Så nu tränar jag nästan varje dag, har skaffat ett fantastiskt jobb på en arbetsplats som jag älskar, har gjort slut med min partner (vi passade inte ihop. 8-9 år. Men bättre sent än aldrig), och skaffat ett nytt finare boende (som jag nu har råd med i och med att jag skärpte till mig).

Mår fucking amazing numera. Tänker fortsätta försöka vara duktig och skötsam. Snart ska jag dock ut och festa lite, så skoj har jag ju fortfarande. Men jag är inte blind inför att det är gynnsamt att vara skärpt, klar och ansvarsfull även mot sig själv.

Intressant, hur gammal är du? Du behöver inte outa det såklart om du inte vill!

Tack för att du delade med dig, intressant!

Jag har aldrig tagit några psykedeliska droger i mitt liv men antar att det bottnar i följande:

När man blivit äldre har man dels hunnit binda upp sig i mycket, vilket droger skulle(!) kunna förstöra: Familj, Karriär osv. Man har helt enkelt mer att förlora i samband med de problem som kan uppstå.
Dessutom kanske man blir mindre nyfiken med åldern, och begäret för starka upplevelser sänks generellt - det går nog att se på fler plan än droger.
Sist sagt, är det antagligen mer tabu utifrån samhället, att beblanda sig med narkotika.

Fast det där har ju inget med att "ta vara på lärdomar man fick i yngre dagar" att göra.

Nja, det är sant! Kanske läste jag igenom tidigare inlägg lite väl hastigt, men helt irrelevant mot TS är det väl inte.

Njaej. Näe, du har ju rätt i att det är delvis därför man i vuxen ålder knarkar mindre. I alla fall när man har familj.

27-30 solsnurr

Vad är sanningen exakt? Och kärleken du pratar om uppstår av ett mixtrande med hjärnsubstanser som genom manipulation av tillvaron omkring dig skapar lycka i ditt medvetande. Du kringgår alltså delvis, många av de fysiska och intellektuella strävanden som krävs för att normalt sätt realisera sådana händelser, inte för händelserna i sig, men just för att de ska reflekteras och manifesteras som lycka i ditt medvetande. Med andra ord, om alla skulle sitta och flumma om dagarna skulle de inte ha samma incitament för sådana strävanden och det är inte nödvändigtvis positivt (strävande efter lycka är den inre drivkraften bakom många av samhällets produkter).