Mest deprimerande måltiden ni ätit?

Pyttipanna utan ägg eller betor i häktet...

Hahaha! Eller nä, förlåt... Jag har själv aldrig ätit den, men ni har väl inte missat att det finns en hel tråd om den;
(FB) Findus jultallrik

Ja det var nån som tipsade om den tidigare, men har inte pallat läsa.
Att inte nån svartkomiker snappat upp och använt det där?
Ser framför mig han den ensamma i Torsk på Tallinn äter en sån där på julen...
"Praktisk, billig och dryyyg"

Jo, läs tråden. Där finns en del sorgliga noveller om ensamma äldre ungkarlar, som inmundigar den läckra Findus Jultallrik o en lättöl til, med hängsnaran eller pistolen i bakgrunden...

Haha men det är just det där som gör att jag inte pallar läsa.
Är för blödig tror jag
Men ok, jag ger det ett försök!

Haha nej det går inte.
Mår genuint illa av att läsa det..

Haha...

Jo, de är verkligen deprimerande...

Vi besökte en enkel restaurang i Paris där det serverades färdigupplagda rätter ( och en och annan fluga ). Jag valde en köttbit. På vägen hem upp mot Belgien började jag må riktigt dåligt och väl där rejält magsjuk. Det var ett rent h.....e!

Som barn brukade jag äta torra havregryn med lite socker i med sked, jag minns fan inte hur det kom sig att jag tyckte det var både gott och normalt. Jag hade t o m med mig det som mellis i en plastpåse när jag skulle till kompisar och leka hela dagen. Sen berättade någon för mig att torra havregryn sväller så mycket i magen att den kan explodera och man kan dö. Då drog jag ner på det. Men jag slutade inte.

I vuxen ålder är nog havregrynsgröt utan något till till frukost, lunch och middag när pengarna varit helt slut de mest deprimerande måltiderna. Jag gillar havregrynsgröt med lite socker, kanel, smör och mjölk men just att äta havregryn och varmvatten för att överleva är fan det torftigaste och sorgligaste som finns. Jävla havregryn.

Läste inte TS första inlägg, men jag antar att en deprimerande måltid inte utesluter deprimerande måltider som lämnat stora hål i din plånbok, för isåfall...

Min mest deprimerande måltid var när jag hade köpt 700 gram japansk Wagyu för nästan 2000:-/sek. Ingen i min närhet förstod vitsen med köttet, skrattade åt mina förklaringar eller så var de allihopa upptagna, "Thepirate varför köper du så jävla dyrt kött för haha, är du en idiot?"... ahapp.

Jag fick sitta och äta den 2000 kr dyra köttbiten med marmoreringsgrad 10/12* direktimporterat från Japan ensam utan någon som kunde äta och dela upplevelsen med med mig. Notera även att köttet var så smakrikt och med sådan intensiv smak att jag inte kunde äta nötkött på ett halvår efteråt. Det finns alltså en anledning till varför de på restauranger serverar Wagyu i storleksordningen 100 gram. Ni som någonsin har smakat borde förstå mig.

Allt kring den där otroligt, fruktansvärt jävla goda köttbiten kändes så patetiskt, lunch, middag, lunch, ensam, med "världens bästa kött", ståendes med flottigt ansikte i mitt lilla kök. Det var deprimerande. Som Findus Jultallrik, fast åt andra hållet.



*

Det var en nyårsafton.
Social fobi och ingen framförhållning resulterade i euroshoppers snabbmakaroner till både lunch och middag. Jag hade ketchup, vilket antagligen var räddningen till en annars alldeles för deprimerande måltid.