Kort sammanfattning av installation av VirtualBOX:
Kolla att BIOS har förbockat Intel virtualization.
Hämta hem installations-exen av VirtualBOX och på en del Windows-maskiner så kan du få vvälja "Kör som administratör". En del andra så går det som vanlig user.
När meddelandet "Denna programvara har inte godkänts av Microsoft" kommer så klicka på Fortsätt ändå, detta meddelande kommer upp flera ggr under installationen. Det beror på att VirtualBOX bla lägger till virtuella drivrutiner - när allting är klart så måste du lägga till VirtualBOX extension pack.
Kolla nu att du har tillräckligt med utrymme - du behöver minst 10 GB för en Ubuntu som du vill använda ett tag.
Klicka på Ny i VirtualBOX menyn skriv i namnet Ubuntu som namn, Välj Ubuntu 64 bit som typ, Välj minnesmängd, 4GB brukar räcka långt. Välj skapa ny hårddisk. Välj VHD (*) som typ och fix size, fast storlek, och skapa. När du har klickat klart är den virtuella maskinen skapad, men den har inget operativsystem i sig.
Nu är det dags att hämta hem Ubuntu 64bit ISOn
När det är gjort så högerklickar du på den nya maskinen i VirtualBOX menyn, nu ska du sätta lite inställningar - kolla på Settings/System och fliken Processor, välj 2 CPU, och processor load till typ 80 % (Execution cap) om du nu kan tycka att det räcker. 80% innebär att det alltid finns CPU-kraft kvar till Win 10,
Enable PAE/NX kan behövas vara förbockad, På display ska du tilldela åtminstone 64 MB i grafikminne, resten behöver du inte ändra i den menyn.
Under menyn Settings/Storage så ska du där på kontrollern lägga till din ISO-fil (Ubuntu 64 bit) som LiveCD, Menyn till höger
Settings/Audio lämnar du som den är.
Settings/Network däremot så är det normala att använda NAT som fungerar i nästan alla miljöer. Men jag stänger alltid av nätverket antingen genom att avbocka nätverket i denna meny, eller stänger av det fysiskt. Därmed slipper man att Ubuntu jiddrar vid installationen med att ladda hem skit som gör installationen aslångsam. (**)
Tryck OK och stäng ner menyn Settings.
Nu kan du högerklicka på din nya virtuella maskin i VirtualBOX och välja starta, därmed kommer den att boota på Ubuntu-ISOn och du får då välja vad du vill göra. Kör som vanligt men sätt engelska som första språk och engelskt tangentbord. Nu är det bara att traggla sig igenom installationen. Välj ett lösenord som inte har svenska tecken eller specialtecken i sig. När den har installerat klart så kan du stänga ner Ubuntun,
Därpå öppnar du Settings menyn igen och aktiverar Network, nätverket. Klicka OK på Settings och kan starta Ubuntun igen, och du tar nu hem de nya uppdateringarna för Ubuntun som finns på Ubuntus Software Updater.
När du har fått hem dem så måste du starta om Ubuntun, gör detta, logga in på Ubuntun, därpå hittar du en flik uppe i VirtualBOX menyn där du hittar Devices /Insert/lägg till GuestAdditions/Installera gästtillägg heter det i vissa varianter. Denna lilla ISO-fil innehåller en CD-avbild med VirtualBOX specifika drivrutiner.
Det kommer då upp en fråga This CD contains software thats intended to run , och där klickar du OK, du behöver då ge lösenordet för att Guest Addditions (Gästtillägg) ska installeras i Ubuntun.
Du behöver sen starta om Ubuntun.
Detta GuestAdditions innehåller bla de drivrutiner för grafiken som gör att du enkelt kan växla storlek på Ubuntufönstret mm,
Tex höger CTRL-F skiftar till fullscreen läge för Ubuntun,
Dock så måste jag ge en rejäl brasklapp om det här med att köra VirtualBOX/Ubuntu/Linuxar/Hackingtosh och det är att ifall du har en pekplatta på din bärbara dator så räkna inte med att den ska fungera helt klockrent. Detta på grund av att Win 10 har första tjing på pekplattans kommandon och det kan bli förvirring dem emellan, alltså vilken maskin som ska få kommandona .
Jag brukar få koppla in en vanlig extern mus och låta Ubuntun få ha första tjing på den, då fungerar scrollning mm.
Behöver du komma åt filer i Win10/Ubuntu så går du till Settings/Shared Folders/Delade mappar, den måste då vara aktiverad.
Kom ihåg att du bör inte ha samma filer öppna inne i både Win10 och Ubuntus Shared Folders - det kan innebära trubbel. I och för sig verkar dessa buggar nu vara genomgående rättade.
Eftersom grafikläget inne i VirtualBOX virtuella maskiner är lite speciellt så lär du behöva installera VLC i Ubuntun för att kunna spela upp Video-filer i skalat läge. VLC ser ut att klara av all skalning av fönstret helt OK.
När du fått Ubuntun att snurra bra så kan du lägga till Svenska som språk och ändra tangenbordet. du behöver sen tanka hem språkfilerna via Software Updater/Programuppdateraren
(*) Jag tycker att
VHD fungerar rakt igenom bra, den virtuella hårddisktypen
VHD är gångbar i en mängd andra sammanhang, tex hos VMWare osv Att ha fix storlek är fördelaktigt för då blir det färre diskaccesser än om man tillåter att disken ökar i storlek. Dynamisk storlek är inte fördelaktigt om man tex vill klona den virtuella maskinen, Annars tex om man tillåter dynamisk storlek så riskerar man att en felaktig installation äter upp hela utrymmet, och då fryser bara Win 10 och man får ett h-e att få igång den igen.
Fixa VHD-filer kan du montera i andra virtuella maskiner och de fungerar rakt av. Flera äldre Linuxdistar plus många andra op-system förväntar sig fix storlek på diskarna och det kan bli tok med partitionstabellerna på dynamiska diskar om man har otur.
(**) Ubuntu försöker vid första installationen alltid att försöka ansluta sig till nätverket och kolla om det finns uppdateringar. Detta gör emellertid installationen skitlångsam och blir det något avbrott elr paketfel man kan få börja om igen, Så ha nätverket avstängt tills installationen är klar.
VIKTIGT - Var noga med att tänka efter om du får meddelandet om att VirtualBOX behöver uppgraderas, det kan innebära en hel del extrajobb, tex Guest Additions måste läggas in på nytt igen, musen fungerar inte i början osv. Trots att det inte finns så många inställningsmöjligheter i VirtualBOX menyer så finns det fler med hjälp av VirtualBOX kommandotolk. VMWare har dock många fler inställningsmöjligheter
OBS - Att köra virtuella maskiner inuti Win 10 kan vara krävande, behövs det mycket diskprestanda så det enda som fungerar är SSD-diskar. Dessutom så tar det mera i batteri ifall man nu inte har strömtillgång. Om man nu har en kraftfull stationär kärra med mycket diskprestanda och mycket RAM och > 4 kärnor så kan man köra flera virtuella maskiner, det ser rätt så läckert ut
Om din dator har flera nätverksportar eller tex trådlösa nätverkskort så kan man binda en elr flera av dessa till enbart Ubuntun och det gör att den syns utåt som en vanlig fysisk maskin. Här måste man dock veta vad man håller på med, annars blir det heltok.
Själv tycker jag att det är skit med de senare Ubunturna eftersom de ska ha det där Unity-gränssnittet vilket ställer till det i VirtualBOX, när man tex växlar fullskärmslägen mm, istället föredrar jag XUbuntu som virtuell maskin.
Vissa utgåvor av Linuxar trasslar ifall man inte satt ett lösenord, man kan råka ut för att inte kunna göra de sudo kommandon som behövs,
Om du rentav vill använda Wine (dvs en Windows virtuell maskin) inne i din virtuella Ubuntu så tänk på att många av de nyare Windowsprogrammen då troligen inte kommer att fungera. Man får också en tårta på tårta effekt som kan vara svår att överblicka.