Syskon fått ultimatum, familjen eller pojkvän

Hej på er. Tittar in på den här delen för att få lite råd.

Min familj sitter i en situation som har varit och är väldigt påfrestande för oss inblandade. Ett av syskonen har valt en väg i livet där droger och vänner med drogproblem är i stort fokus. Hen(syskonet) har provat droger några gånger, som vi vet om i alla fall. Personen i fråga är mellan 18-22 år och bor hemma (bodde).

Hen har valt att hoppa av skolan och jobbar idag endast timmar. Killen hen träffar har under väldigt många år brukat droger av olika slag och har gjort många dumma val i livet. "Partnern" är runt 6-7 år äldre än syskonet. Partnern har inget jobb, blivit vräkt och ska tydligen in på behandlingshem.

Nu till frågan jag gärna vill ha råd om. Modern till syskonet har här i veckan ställt ett ultimatum efter flera års "problem" med syskonet som ni kan förstå i texten. Ultimatumet är att syskonet behöver välja mellan partnern eller familjen. Familjen accepterar inte valet hen gjort, att umgås med personer som har drogproblem och att hen vistas i miljöer med mycket droger. Syskonet har nu valt att partnern är det som är viktigast och hen vill ge partnern en chans.

Det jobbiga med hela situationen är såklart att det handlar om en familjemedlem inom familjen som gjort detta val. En oro att något kan hända eller att syskonet tar helt fel väg hänger över familjen. Med tanke på syskonets situation med skolavhopp, relativt ung och endast en timanställning är chanserna stora att det går åt fel håll. Dock är syskonet medveten om att hen när som helst är välkommen tillbaka om hen istället väljer ett liv där familjen är viktigare än droger och vänner med drogproblem.

Vill gärna ha lite råd. Är det smart att ställa ett sådant ultimatum? Syskonet har fått väldigt mycket hjälp av familjen genom åren för att försöka komma bort från beteendet och miljön med droger. Psykologhjälp, familjemedlemmar som ställt upp för att hjälpa hen in i livet med körkort, lägenhet för att komma bort från vänner och gamla staden.

Uppskattar alla kommentarer!
Mvh.

Personligen skulle jag nog aldrig stalla ett sadant ultimatum pa en sa ung person, man gor javligt korkade och tokiga beslut nar man ar sa pass ung och att da gora klyftan mellan familjen och barnet an storre kanns som helt fel att ga. Visst kan man stalla krav och satta regler men att behova valja mellan familjen och en flamma sa vinner nastan alltid "karleken" och ilska och vrede riktas emot den som stallt ultimatumet. Jag var nog en person som ditt syskon, rorde mig i lite skuma kretsar, tog lite droger, sket i det mesta som var drygt sa som jobb och skola men mina paron gav fan aldrig upp och det ordnade upp sig. Lat henne gora sina misstag, ar snubben sa pass strulig sa kommer det skita sig forr eller senare.

Jag tycker det är ganska konstigt att ställa ett sådant ultimatum på en vuxen person. Det som hade kunnat vara rimligt hade varit att klippa allt stöd, alltså att ni/föräldrarna inte kommer bidra med pengar, boende eller andra sorters hjälp utan vill man ta egna vuxna beslut får man också klara av livet själv som vuxen.

Men varför man vill klippa kontakten med ett av sina barn för att denne gjort val man inte gillar är för mig rätt obegripligt. Det luktar mest emotionell utpressning tycker jag, och är det så är ju reaktionen att barnet istället drar sig undan rätt given. Risken är nog väldigt stor att det här föräldrabeteendet bara leder till att barnet går ner sig helt i droger och dåligt umgänge, för att döva smärtan över att ha blivit utesluten ur familjen.

I slutändan får man som förälder acceptera att vuxna barn bestämmer över sina egna liv, och ibland då gör val man inte gillar. Man behöver inte bidra till det, men vad det ska tjäna att klippa kontakten förstår jag inte.

Utan att veta mycket om bakgrunden och allt som hänt är det ju förstås inte läge att säga bu eller bä men resnt spontant tänker jag, nej, det är nog inte någon jättebra idé för man driver ju lite den här personen längre ned i missbruket i och med att man säger "om du väljer honom kan du inte komma hit igen" för när knarket sedan sviker och hennes pv överdoserar då är la familia det enda hon har kvar.

Har ni då stängt dörren, då ser den där nålen ännu mer frestande ut.

Jag kan tycka att det är ett bra alternativ, att ställa ultimatum. Men så länge hon vill fortsätta vara i sådana kretsar så kommer hon att vara det.
Det spelar liksom ingen roll vad man gör, personen kommer fortsätta hålla på tills denne tröttnar. Därför kan det vara bra att ställa ultimatum, kanske personen får ett wakeup-call. Kanske inte.

Om hon vet att hon kan komma undan med att hålla på som hon gör och veta att hon har ett 'safe-space' hemma hos familjen så kommer hon ju inte sluta. Då tar hon kanske pauser tills hon glömmer av varför droger suger och sticker ut igen.

Ett annat alternativ är att försöka fixa ett jobb åt henne, försöka få rutiner i hennes vardag och hålla henne borta från droger. Men som sagt är det jävligt svårt om personen i fråga, som är myndig, inte vill sluta ta droger.

Hoppas ni lyckas hjälpa henne, lycka till!

Tack för era svar. Som ni förstår så är det mycket information som inte finns med i det första inlägget.

Har en känsla av det som ni också skriver, att risken finns att det istället ger motsatt effekt, vilket ger några i familjen dåligt samvete. Hela familjen har dock inte samma inställning till det hela. Några av syskonen finns kvar och ställer upp om det behövs.

Tanken med ultimatumet är att föräldern vill visa att handlingar och val kan ge konsekvenser. Visa personen vad familjen är värd, idag verkar hen sakna förmågan att inse hur mycket hjälp och stöd familjen gett hen under många år. Situationen har resulterat i att ena föräldern har fått relativt allvarliga fysiska problem/risker på grund av stress/oro.

Det är viktigt att komma ihåg att dörrarna inte är förseglade. Hen är alltid välkommen och hen är alltid lika omtyckt, syftet är att sätta ner foten och visa att det här behövs för att familjen ska kunna må bra. Förstå att hens beteende skapar en oro över de flesta familjemedlemmar.

Syskonet är i botten en väldigt ordentlig person. Hen vet vikten av att jobba och sköta sitt liv för att må bra i livet och göra saker som är viktiga. Har mål och vill uppnå saker i livet. Dock fastnar hen i den här miljön där droger cirkulerar. Fäster sig vid personer som är äldre och är "kända", alltid har dessa personer alltid haft tillgång till droger.

Så personen i fråga har många möjligheter att lyckas i livet och är en bra person. Valen har dock gjort att hen gått åt fel håll, och hen fortsätter utsätta sig för dessa miljöer och gör dumma val som riskerar att hen i värsta fall utsätts för något hemskt eller överdoserar.

Att nämna, syskonet ser absolut inte ut som en person som brukar droger. Fräsch, glad och verkar endast bruka några enstaka gånger. Svårt att säga men inga direkta tecken på stort missbruk. Men rör sig endast i dessa miljöer konstant.

Jag skulle aldrig ställa ett sånt ultimatum till någon av mina barn. Då kommer dom ju bara längre ifrån mig, för självklart kommer dom välja sina respektive.
Istället skulle jag markera att denna partner inte är välkommen hem till oss och helt enkelt inte prata om personen. Till mitt barn skulle jag alltid finnas oavsett vad och visa att vi finns med hela vägen oavsett.
Folk som tagit sig ur desktrutiva livssituationer är oftast dom som fått mycket stöd och kärlek hem ifrån. Dom som blivit uteslutna eller tvingats välja har det gått betydligt sämre för. Generellt dvs.

Tycker att du eller någon annan i familjen bör ha sporadisk kontakt med syskonet trots valet. Träffas ute på en fika eller liknande ibland eller snacka över telefon, för att personen ska vilja göra rätt val och inte börja hata er efter grubblande i ensamhet i tron om att ni hatar eller kraftigt ser ner på syskonet.

Dessutom kan det vara bra att hålla ett vakande öga om syskonet öppet valt ett liv med droger då spärrar verkar måttligt lössläppta och kanske blir itutad att heroin är smart att ta osv...

Försök ge syskonet anledning att hålla kontakt så det inte bara blir ett jobbigt måste. Försök hitta lite common ground i en distanserad vänskap istället för att vara syskon.

Ta inte på dig skulden för valen syskonet har gjort eller kommer att göra i livet.

Försök visa kärlek och öppna armar om du märker att det skulle vara lämpligt då syskonet kanske skäms för sina val och inte vill be om hjälp, eller intalar sig att denne inte behöver någon i samband med någon typ av kris eller liknande. Om syskonet blir av med jobbet och börjar få det kämpigt tex.

Det är svårt att avgöra om personen vill ha hjälp när familjen flertalet gånger fixat och visat att hjälp kan ordnas om hen vill, men ändå fortsätter i samma spår. Inget har gjort att hen ändrar sin inställning, byta krets eller bara få hjälp att ta tag i eventuella psykiska problem.

Ofta vid ifrågasättande får man endast svar om att man inte förstår. Hen vill eller kan inte prata om det. Då känner man sig väldigt hjälplös, man visar att hjälpen finns här och att hen får den om hen vill.

En annan anledning till att ultimatumet kom upp är att yngre personer inom släkten får uppfattningen om att det är okej att umgås med personer som rör sig inom drogkretsar. Självklart ger det fel uppfattning till de små att det accepteras inom släkten.

Hur kan man som förälder välja att säga upp bekantskapen med sitt barn?

Handlar nog om att ge och ta, föräldern vill att barnet ska visa att hen vill göra något av sitt liv och inte utsätta familjen för den oron som konstant finns när hen rör sig bland drogkretsar. Övergrepp, överdos, våld. Finns många saker som kan hända och det oroar en förälder otroligt mycket, men även syskon och släkt. Då kanske ett krafttag behövs?

Om det är rätt eller fel är svårt att säga.