"Ställningstagande" och polarisering - dagens sits och historiska motsvarigheter?

Det samhällsklimat vi har börjat se nu under de senare åren har förbluffat mig när det kommer till hur start och tydligt folk har börjat "ta ställning" (för eller emot) och delat upp sig i så tydliga grupperingar.

Jag har verkligen förundrats över det eftersom jag inte har levt med något motsvarande.
Det vi ser idag påminner mer om hur det brukar se ut i samband med idrott och tävlingar, där folk också tar tydlig ställning för eller emot.
Och det också väldigt starkt, där de börjar identifiera sig med den egna sidan - och demonisera den andre.



Eftersom jag inte han dra migt till minnes att vi levt i något motsvarande samhällsklimat så länge jag kan minnas, så undrar jag hur det har sett ut under andra tidsepoker - eller på andra ställen på Jorden?

Det kanske är bekvämt att slänga fram det Andra världskriget som exempel.
Men vad jag vet så fanns det ingen större polarisering inom de olika nationsgränserna då.
Snarare tvärtom så var enigheten ganska så heltäckande. Både här i Sverige liksom i de krigsförande länderna.

Däremot var det ju väldigt polariserat under Mellankrigstiden. Inte bara i Tyskland, utan även i flera andra länder.


Så jag undrar - vilka historiska motsvarigheter kan det ha funnits?
Och hur har de utvecklat sig ... ?

"Däremot var det ju väldigt polariserat under Mellankrigstiden. Inte bara i Tyskland, utan även i flera andra länder."

Och sen hände? Kanske blir det likadant nu. Den vite mannen tröttnar igen och gör slut på resten.

Jag är för en öppen värld men alla dessa antirasister de pratar ju om raser hela tiden och säger saker som att vita måste bort... jaha, ska jag rösta på universalism när alla andra röstar på sitt eget lag. Jag får nog börja göra det själv.

Tror snarare att känslan beror på att polariseringen idag rör mer "personliga" ämnen som religion, kultur, etnicitet och andra identitetsfrågor.

Debattklimatet var knappast bättre under kalla kriget där man kallade varandra för landsförrädare, mördarlakejer och annat trevligt. Lägg även till att ett riksdagsparti (och dåvarande regeringens stödparti) övervakades av både Säpo och andra och att den sedemera mördade statsministerna kallades psykisk sjuk och främmande agent.

Det fanns dock viktiga skillnader mot idag, som att oenigheterna mer gällde ekonomi och att det kanske var mer "uppgjorda" diskussioner med tydliga lag och färdiga svar snarare än saker som skär igenom de politiska blocken och påverkar folks vardag och relationer. Å andra sidan betyder det sistnämnda snarare att det var mer polariserat då och mer flytande idag.

Själv tror jag att känslan också till stor del beror på att de sista, och oväntat seglivade, delarna av det vänsterliberala åsiktsmonopolet håller på att rämna. Debatten har varit alldeles för ensidig i snart 50 år. Hade den varit bredare hade mycket av dagens dåliga stämning och dåliga beslut kunnat undvikas.

Jag håller inte med om att det var likadant under Kalla krigets dagar.

Dvs att folk har tyckt olika är ju inget nytt. Det är inget konstigt med det.
Men det är inte samma sak som det ställningstagandet vi ser idag.
Jag reagerade redan för några år sedan när jag plötsligt började höra hur människor jag kände - vänner - som jag hade mycket höga tankar om - plötsligt började säga upp bekantskapen med de som inte höll med dem på samma sätt som de tyckte.
Och det hände flera gånger, och bara fortsatte.

Människor som jag alltid har uppfattat som både kloka, försiktiga och ansvarsfulla har plötsligt "kommit ut" som vansinneslögnare. Som kan spruta ut fullständigt uppenbara lögner med samma emfas som om det vore dagens sanning - och ställda det mot sina meningsmotståndare (som bara tycks dyka upp överallt).

Så jo, detta är inget vanligt beteendemönster.
Det är ett nytt fenomen.
Detta ställningstagandet har jag inte sett förr. Inte på denna nivån, i denna utsträckning.

Det är ju inte bara i Sverige, utan det hettar till i hela den kända västvärlden.

Minns tex gärna de "Världens största demonstrationer" som hölls mot Irakkriget i början av 2000-talet. De kunda vara så stora som de var pga att det fanns en normal förståelse för våra olika utgångspunkter.
Idag måste alla tycka samma som egna ingruppen - annars är de per definition onda.



Dvs folk Tar Ställning, på ett sätt som vi inte har sett på mycket länge.
Det är ett "antingen-eller-ställningstagande" där folk blir emotionellt bundna till "saken/sidan".
Som i idrottens supporterkultur kan man säga.


Jag blir oroad över den utvecklingen faktiskt.
Och jag blir annars Aldrig oroad.
Vi vet ju mycket väl i vilka historiska sammanhang sån polarisering kan hittas.
Vi såg det på gatorna i mellankrigstidens Tyskland.
Vi såg det på gatorna i USA strax före inbördeskriget bröt ut.



Nu säger jag inte att det måste leda till någon slags krigstillstånd.
Men det jag säger är att en splittring måste ha konsekvenser.
Om inte på annat sätt så iaf leda till ny enighet.

Men det är en enighet vi inte vet något om än.
Vi vet inte vad som kan komma att åter ena folken, eller hur.
En av sakerna som historiskt har skapat enighet är ju tyvärr krigsförklaringar.
En annan sak är starka ledare.

Men att bara hota eller locka med konflikt är ju inte alltid så lyckats om vi tittar historiskt.
För det var ju just det som Egypten gjorde med/mot Israel.
Och det slog ju bak så katastrofalt fel för Nasser, och Israel gick till attack i förebyggande syfte


---

Dvs Historien, som vi alltid bör titta på, ser en viss upprepning här.
Det bör vi vara uppmärksamma på.

För själva historien är faktiskt inte dömd att återupprepa sig själv.
Men det är dessvärre vi.
För vi människor är desamma, i alla tider på alla platser är vi desamma.
Vi reagerar likadant och av samma orsaker.
Det är förutsägbart, med andra ord.

Men konsekvenserna/resultaten måste inte vara det.

Tror du han kan ha varit dubbelagent eftersom han anklagats av vissa vara agent för USA och av andra för att vara agent för Sovjetunionen

Kan den här "polariseringen" ha något att göra med globalisering och internationalisering som ju varit den stora förändringen de senaste decennierna?

Det skulle ju vara förmätet för etablissemanget att förneka det då det vuxit upp en reaktionär rörelse som växer sig allt starkare och inte minst får fullt stöd från vårt stora grannland Ryssland.