Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-03-07, 21:17
  #1
Medlem
killmewithaforkes avatar
Visste inte vilken kategori jag skulle sätta denna i, husdjur eller relationsakuten för detta är lite både och.

Jag har ett stort bråk med mor varje gång jag och min bror vill träffa vår far och det blir värre för varje år. Han bor i Göteborg, vi bor i Skåne. Eftersom avståndet är så långt så ses vi oftast på storhelgerna som då är jul, nyår, påsk, sommar. Händer även ibland vi åker upp på en helg, alltså Tors-Sön. Problemet är att även min mor jobbar och menar på att då får antingen jag eller min bror lösa detta genom att någon av oss stannar hemma när vi träffar far men vi vill ju båda åka upp samtidigt då vi inte träffar han så ofta som vi skulle vilja. Hunddagis/pensionat ligger ca 5 min bort och hunden kommer antagligen vara där i ca 4 dagar varje gång vi är iväg vilket enligt mig inte är alls mycket. Tror vår hund hellre föredrar ett ställe med andra hundkompisar än att åka i 4 tim. (min mor har föreslagit flertal gånger att hunden åker med upp, men det är ingen framtids lösning då min pappa planerar på att skaffa katt) Mor menar på hon inte kan lämna han på dagiset då inte det passar med hennes tider men är bara en dålig ursäkt då hon istället kan lämna in honom dagen innan hon börjar jobba och hämta honom när hon väl kan, alltså att han sover över 2-3 dagar, inget han direkt dör utav men hon tycker det är för länge och jag tycker hon är jättelöjlig.

Detta bråket har pågått i flera år och det som löst det dem senaste 4 åren är att mitt ex har passat hunden dem gångerna vi åkt upp men det går inte längre då han själv skaffat hund och han snart ska flytta. Vi känner inga andra utan hundpensionatet är den enda lösningen. Han är alltså en familjehund men han står skriven på henne och mor menar på att eftersom vi tillsammans skaffade honom (vi var då 12-15 år gamla) så får vi ställa upp och passa honom när hon jobbar vilket vi alltid gör.
Jag passar honom rätt regelbundet då min bror är iväg rätt ofta, jag inte har kompisar att träffa på samma sätt så har inga problem att passa honom alls, gör det med glädje men när det kommer till att få träffa min far tillsammans med min bror tycker JAG hon kan ställa upp och lämna han på hunddagiset. Lämna bort eller avliva hunden är inget alternativ då vi alla vill ha honom, det är snarare att hon vägrar förstå att både jag och min bror är vuxna människor och vi har våra egna liv, vi hjälper till så mycket vi kan men tycker inte detta är rättvist. Ingen aning vad jag ska göra just nu. Ligger ibland sömnlös på nätterna och funderar att säga upp kontakten helt med henne för jag orkar inte tjafsa med henne mer, hon tar så mycket av min energi. Hon spelar ofta på mitt samvete och tycker jag är taskig och oansvarig som låter henne ta hunden helt själv (vilket hon inte ens gör?!?) Sist det blev som värst så pratade vi i telefon och då skrek vi på varandra och hon hotade med att avliva hunden innan hon smällde luren i örat på mig. Vem har fel och vem har rätt? Antar att alla kommer tycka olika i detta sammanhanget men behöver verkligen någon att bolla med.

//killmewithaforke

P.s Jag och min bror är båda över 20 år gamla.
__________________
Senast redigerad av killmewithaforke 2017-03-07 kl. 21:22.
Citera
2017-03-07, 23:33
  #2
Medlem
Elwys avatar
Om hunden bor hos din mor får hon leva med att hon inte kan utnyttja er som hundvakter alltid. Står hon inte ut med de villkoren föreslår jag att du eller din bror tar över vårdnaden om hunden och lämnar in den på dagis när det behövs.
Citera
2017-03-08, 06:42
  #3
Medlem
Myrtens avatar
Ta hjälp av någon granne eller annan i omgivningen? Sätt upp en lapp på ICA...
Citera
2017-03-08, 07:49
  #4
Medlem
Det är inte så att din mors hundproblem egentligen är din mors problem med sitt ex, dvs er far?
Citera
2017-03-08, 11:07
  #5
Medlem
Vissa gör en höna av en fjäder medan ni skapar en hel duntäckesfabrik.
Fyra timmars resa med en äldre hund är ingenting. Åker ni bil så fixar den det nonstopp.
Det där med katten är bara trams. De flesta hundar skiter fullständigt i katten så fort som katten visat sin gräns.
Sluta skapa problem innan ni fått dem.
Citera
2017-03-08, 15:43
  #6
Medlem
killmewithaforkes avatar
Elwy: Tack försöker förmedla detta till henne också men hon skrattar åt mig istället.
Myrten: Vi känner inte många, och dem grannar hon känner är det inte alltid dem kan, speciellt inte på högtider. Och jag har satt upp lappar men får ingen respons, vi bor inte i en storstad direkt.
meetthefockers: Jag har ingen aning, man börjar ju undra..
Per Vers: Vi åker tåg/buss och det är som sagt ingen lösning att ta med sig hunden upp och ner varje gång vi ska åka, inget jag är så pepp på när det finns hunddagis 10 min från där min morsa bor. Dem flesta hundar ja, inte min hund, han jagar dem och biter dem och blir helt galen så fort han ser en katt så att han ska vara med katter är helt uteslutet. Detta är en stor vakthund vi snackar om och vi har försökt vänja honom vid dem men han bara jagar dem och skäller, omöjligt. Och detta är ett problem
Citera
2017-03-08, 16:18
  #7
Medlem
Elwys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av killmewithaforke
Elwy: Tack försöker förmedla detta till henne också men hon skrattar åt mig istället.
Det gör inget att hon skrattar. Nästa gång hon begär att du sitter hundvakt säger du att du är upptagen. Förr eller senare lär hon förstå.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback