Mordet på Åsa Österman, Linköping, 17 juni 1977

En septemberdag 1977 var en man ute på skogspromenad nära gården Lilla Ljuna i Mjölby kommun. En mycket kraftig och obehaglig lukt tilldrog sig mannens uppmärksamhet. Under en rotvälta gjorde han det makabra fyndet. Konturerna av en människokropp, inlindad i lakan och övertäckt med grenar.
Polis tillkallades och kroppen fördes till Statens rättsläkarstation i Linköping. Väl där kunde rättsläkare konstatera att kroppen var stadd i långt framskriden förruttnelse. Kroppen hade förmodligen legat i sin grunda grav över sommaren, som varit en mycket varm sådan. Trots att inga skador kunde påträffas, kunde man av övriga omständigheter dra slutsatsen av att människan ej gått något naturlig död till mötes.

Man kunde snart se att det rörde sig om en kvinna, i åldern 20 till 30 år. Kroppen och kläderna, bl. a. jeanskjol, väst och blus, låg i var sitt lakan. I en kjolens fickor fann man en lägenhetsnyckel. Den visade sig passa till en lägenhet i Linköping, där Åsa Österman, f. 1953, var skriven. Åsas mor hade anmält sin dotter försvunnen till Stockholmspolisen i början av sommaren. Genom tandröntgenbilder kunde man fastställa att den döde var identisk med Åsa Österman.
Genom polisförhör med olika människor i Linköping visade det sig att Åsa under sommaren 1977, uppenbarat sig på en adress i Linköping som tillhörde en "Henry McKenzie". Vittnen kunde också berätta att de hört bråk från nämnda lägenhet den 17 juni.

Polisen bestämde sig för att gå in i "McKenzies" lägenhet. På Åsas kjol, väst, blus och lakanen hon varit inlindad i fanns fibrer som visade sig komma från två mattor i "McKenzies" lägenhet. Polisens misstankar riktades därmed snart mot "Henry McKenzie".
Det visade sig att han lämnat Sverige den 17 juli. Innan han lämnade landet hade han besökt bekanta i Linghem utanför Linköping. Där hade han lämnat tillbaka lakan han lånat, men endast två av fyra. I mars 1978 häktades "Henry McKenzie" i sin frånvaro.

"Henry McKenzie" var uppväxt i Sydney, Australien. I hans familj hade en alkoholiserad och våldsam fader styrt med järnhand. Fadern misshandlade både sin fru och sina barn.
En kväll 1971 bestämde sig fadern för att gå ett steg längre och hotade "Henry" att han skulle döda honom. För att freda sig tillgrep "Henry" ett gevär och sköt fadern med tre skott. "Henry" dömdes för dråp till åtta års fängelse. Efter knappt fyra år blev han villkorligt frigiven.
Efter fängelsevistelsen ville "Henry" komma bort från Australien. Under en period några år tidigare hade en svensk familj varit bosatt i Sydney och umgåtts med familjen "McKenzie". Detta gjorde att "Henry" hösten 1976 bestämde sig för att lämna Australien för Sverige. Han hade brevväxlat med dottern i den svenska familjen och de hade bestämde att "Henry" skulle få bo hos hennes familj i Linghem den första tiden.

Väl i Sverige började "Henry" läsa SFI, svenska för invandrare. Efter att ha avslutat kursen fick han anställning på en industri och lyckades få tag på en egen lägenhet i centrala Linköping.
I juni 1977 kom "Henry" i samspråk med en ung kvinna, Åsa Österman. De begav sig först till hans lägenhet där de försökte prata med varandra. Samtalet gick så där eftersom Åsas engelska var dålig och "Henrys" svenska likaså. Efter en stund begav de sig istället till restaurang Orfi där de drack öl.
Nästkommande dag stötte "Henry" på Åsa i länsmuseets park där hon gick och rastade sin hund. Han frågade om hon ville följa med upp till hans lägenhet för att dricka alkohol, vilket hon ville. Han gav henne pengar för att gå och handla på Systembolaget. Efter en stund kom Åsa till "Henrys" lägenhet med tre flaskor vin och två flaskor öl. Det blev inte mycket till samtal men Åsa var vid gott humör. Hon skruvade upp volymen på radion och ville dansa.

Av någon anledning lyckades Åsas hund smita ut på gatan. "Henry" gick ut för att hämta hunden som dock var busig och inte ville låta sig fångas allt för lätt. "Henry" blev irriterad och när han fick tag i hunden tog han den hårt i nackskinnet och lyfte in den i lägenheten.
"Henrys" omilda behandling av hunden gjorde Åsa mycket upprörd. Hon slog till "Henry" som svarade med att ge henne ett knytnävsslag så hon började blöda från näsan. Efter slaget satte hon sig, som apatisk, på "Henrys" säng. När han gick till badrummet för att hämta en tvättlapp sprang Åsa mot ytterdörren. "Henry" hann få tag i Åsa och hon började då skrika. För att tysta Åsa höll han med hårda grepp för hennes mun och hals.

"Henry" förstod att han tagit Åsas liv och drabbades av panik. Han klädde av henne och virade in kroppen i ett lakan, och kläderna i ett annat. Efter detta gick han och duschade, för att sedan lägga sig och sova. Morgonen därpå vaknade han av att någon knackade på dörren. Han vågade inte öppna men efter en stund stoppade någon ett gult brev genom brevinkastet. Bisarrt nog var brevet från kriminalvården i Sydney. P. g. a. "Henry McKenzies" goda skötsamhet hade hans övervakning upphört.
"Henry" begav sig till kvinnan som han bott hos i Linghem och bad att få låna hennes bil. Han skulle hälsa på en flicka han blivit bekant med, påstod han. Han ville också låna en spade, vilket gick bra. Han for hem och vid 23-tiden stuvade in det makabra "paketet" i bilen. Sedan körde han runt på måfå utanför Linköping. Av en slump stannade han till vid rotvältan utanför Mjölby där han dumpade kroppen.
De kommande tre veckorna efter mordet bodde "Henry" kvar i Linköping och gick till jobbet som vanligt. Därefter bestämde han sig för att återvända till Australien.

Lena Österman hade varit en mycket vacker och skötsam ung kvinna. Hon började arbeta på Fortifikationsverket i Stockholm när hon var 16 år. När hon fyllde 19 flyttade hon ifrån sin mor till en egen lägenhet. Det var då saker och ting började gå illa. Lena fick nya bekanta som modern ansåg olämpliga.
1972 fick modern veta att Lena börjat injicera amfetamin. Hon tog då hem sin dotter och såg till att hon fick vård på Mariakliniken i Stockholm. Hösten 1973 hade Lena slutat bruka narkotika och hon flyttade till Linköping, för att komma bort från sitt gamla liv. Hon hade en moster och en jämnårig kusin i Linköping som hon kom att umgås mycket med. Dessvärre föll Lena snart tillbaka i gamla vanor. Hon började återigen nyttja narkotika samt öl och sprit.

Efter att "Henry" häktats i sin frånvaro i mars 1978 greps han av australisk polis på Tasmanien. Australiens JK beslutade att han skulle utlämnas varpå "Henry" hämtades av två svenska kriminalpoliser och fördes tillbaka till Sverige.
"Henry McKenzie" åtalades vid Linköpings tingsrätt för dråp alternativt grov misshandel och vållande till annans död. Huvudförhandlingarna hölls i januari 1979 då tingsrätten beslutade att "Henry" skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Efter sådan undersökning gjorts fortsatte förhandlingarna i juli 1979.
Tingsrätten ansåg att "Henry McKenzie" berövat Åsa Österman livet, men att detta skett under inverkan av psykisk sjukdom. Han dömdes till sluten psykiatrisk vård för dråp. Domen överklagades inte.

Är det någon annan som minns detta otäcka mord? Hur länge kom "McKenzie" att vårdas? GM kallas för "Henry McKenzie" i den bok från vilken jag hämtat uppgifterna om mordet. Tror dock inte att det är hans riktiga namn? Även BO har i boken fått ett helt annat namn.

Källor:
Rammer, Lennart: Tjugo verkliga mord (Stevali Fakta, 2016)
Sveriges dödbok 1901-2013

Jag minns mordet till så vida att jag läste om det efter att det hade skett.

Hur länge GM kom att vårdas vet jag inte men det var säkert inte länge. Efter vården lär han nog ha blivit utvisad tillbaka till Australien.

När det gäller det gula kuvertet så var nästan alla sådana vid den här tiden gula som kom från staten Australien. Även om avsändaren var någon av delstaterna eller territorierna i landet. Inte riktigt gula men i en gulaktig nyans.

Nej, vården blev nog inte långvarig. Dråparen "McKenzie" hann knappt komma ur fångkläderna innan han dödade ännu en människa. Med den bakgrunden undrar man om han kom att begå nya grova brott efter sin vård i Sverige?

Australiensarens dom meddelades den 30 juli 1979, RPV + livstids utvisning. Han var vid detta tillfälle 31 år gammal. Som nämnt befann han sig på Tasmanien när han greps, detta skedde den 17 augusti 1978.

Tack för dessa uppgifter, persephone. Vet du något om "McKenzies" verkliga identitet? Risken finns ju att han är kvar i Sverige, men som det såg ut under denna tid är det mest troligt att vården kom att bli kortvarig, följt av förvisning ur riket.

Enligt en bok som jag har hette han Walter Gilland, och ganska kort efter att ha fått en vårdplacering överfördes han till Australien för fortsatt vård.

En intressant detalj i ärendet är att Australien inte hade något utlämningsavtal med Sverige, men att man ändå lämnade ut honom verkade bero på att han hade mördat tidigare.

I Lektyr nr 6 1980 så berättade riksmordkommissionen för journalisten Jörgen Einestad hur de löste mordet på Åsa. En intressant artikel som är väl värd att läsa för alla som är intresserad av fallet.