Skåne blev svenskt

Tja.

Efter att ha släktforskat lite så slås jag av hur mina släktingar pang bom blev svenskar. Jag har hört att integrationen av Skåne till Sverige ska vara en av de bästa någonsin men jag kommer inte ihåg var jag löst det.

Tänkte att vi i denna tråd kan snacka lite om hur det gick till när Skåneland försvenskades. Skåningar deportera det till Baltikum och sattes längst fram i ledet när det skulle krigat. Eller?

Efter släktforskning så ser jag att jag har danskt påbrå men jag känner inget för Danmark, Sverige måste ha gjort det bra?

Hur som haver, intressant. Givetvis pratat vi om Halland och Blekinge med.

Hur kan du se att du bara har danskt påbrå, heter alla Nielsen, Hansen, Jensen osv? Är också skåning. Men dåtidens "östdanskar" alltså vi skåningar måste ha skiljt sig lite från övriga danskar från Jutland, Sjaelland osv eftersom Skåne antagligen hade mycket influenser från svenska angränsande landskap, t.ex. Småland. Dina förfäder kan ju ha levt i Skåne under Danmark och fått sina danska namn men endast haft sina rötter i Skåne tillbaka till Vikingatiden? Då tycker jag på något sätt att det blir svårt att säga att vi har direkta danska rötter, eftersom vi, precis som övriga svenskar levt på den skandinaviska halvön. Vi kan väl se oss själva som halv svenskar halv danskar. Jag har inte heller känt någon anknytning till Danmark, förrän på senare tid som jag utvecklat en kärlek till landet. Det är ändå vårt broderfolk som vi delar historia med. Vi kan nästan förstå varandra i språket och har liknande värderingar. Danskar värnar mer om sitt land med.

Jag kanske uttryckte mig lite dåligt.
Men nu tänkte jag inte diskutera min släkt i denna tråden utan mer hur man gjorde Skåneland från danskt till svenskt. Vad jag heter och vad mina förfäder hette spelar alltså ingen roll.

Sen håller jag med dig om känslan om brödrafolket. Samma med norrmän, finnar, islänningar och färingar.

Förstår, blev bara nyfiken eftersom jag själv funderat på att släktforska. Hur man integrerade Skåne/skåningar in i det svenska riket vet jag inte riktigt. Försöker leta upp en riktigt intressant dokumentär om det som jag såg för några år sedan, har för mig att det sas att diskriminering av skåningar var väldigt vanligt i Sverige ända inpå mitten av 1800-talet. Att man under 1800-talet förbjöd skånsk litteratur och det skånska "språket". Det talas mycket i Sverige om att samer diskriminerades men som jag förstått det var behandlingen av skåningar mycket värre än den som drabbade samerna. Om man tittar rent historiskt. Under 1700-talet så torterade man skånska pojkar/män som man trodde var snapphanar offentligt. Vill bara säga det för alla icke-skåningar som läser, jag försöker inte måla upp oss som några offer. Jag är glad att vi tillhör Sverige idag.

Såhär står det på Wikipedia, så du har ju rätt i det du skrev först:

Angående språkförtrycket så har det varit så i hela landet. Även här i Dalarna har dialekterna motarbetats av etablissemangen något enormt genom historien. Allt skulle vara centraliserat, standardiserat och ordnat. Fördelen med det är ju att vi enades som folk och nation, nackdelen är att det kostat oss en hel del kultur.

Jag skulle säga att två anledningar till att Skåne, och andra landsdelar, blev svenska bl.a. beror på kyrkan, som förmedlade både kristendom, hyfsat enhetlig utbildning/undervisning och kunglig propaganda, samt soldatutskrivningen. Det tog inte lång tid efter erövrandet innan skånska soldater i svensk uniform stred för den svenska kungen mot danska motståndare.

Hittade denna artikeln från Kristianstadsbladet som undersöker saken lite.
Det där med kyrkan var nog viktigt som Moramannen var inne på; att man skulle prata svenska istället för östdanska.

Saxat från Kristianstadsbladet :

"Att byta nationalitet på skåningarna är ett av få exempel på regional integrering som lyckats i världen. Paul Enertsen väljer kvickt att bli svensk", säger Anders Blidberg om prästen. Hans porträtt hänger i Glimåkra kyrka.
Prästen Paul Enertsen var en dansk präst som lyckades bli svensk präst i Glimåkra på 1600-talet. Trots att prästen pratade danska hela livet.
TEXT INGA-LILL BENGTSSON

A A
Artikeln publicerades 11 februari 2017.

Hur Skåne blev svenskt är ett exempel på lyckad regional integration.

– Försvenskning gick som smort. Att byta nationalitet på skåningarna är ett av få exempel på regional integrering som lyckats i världen. Paul Enertsen väljer kvickt att bli svensk, även om han fortsatte prata danska och blev den siste danske prästen i Skåne. Hans son tyckte det var självklart att gå med i den svenska armén och engagera sig för Sverige, säger Anders Blidberg som forskat i ämnet.

– Här har vi en fantastisk historia, en fascinerande människa, säger han och pekar på porträttet av prästen Paul Enertsen som levde 1644-1718. Porträttet hänger i Glimåkra kyrka och är målat 1716.

Här är länken :http://www.kristianstadsbladet.se/bi...anske-prasten/

Övertagandet av Skåneländerna skedde ju innan det moderna nationalmedvetandet hade slagit ut i full blom, vilket torde minska behovet av omprogrammering. Många av de mest missnöjda stupade dessutom på dansk sida eller flydde över sundet.

För överklassens del var integrationen snarare en corporate takeover där den svenska regeringen i allra högsta grad var mån om att hålla den skånska adeln nöjd. De introducerades på Riddarhuset och fick platser i riksdagen, och Lund tilldelades det nya universitetet i hård konkurrens med andra delar av landet. Skåne var ekonomiskt och strategiskt superviktigt och man ville absolut inte sjabbla.


Lokalpatriotiska historiker har skapat en myt om en "skåneländsk förintelse" på 1600-talet, men jag visste inte att de utsträckt sina teorier till 1800-talet. Staten kämpade som reda nämnts mot alla dialekter, och någon litteratur på skånska har jag inte hört talas om innan fenomenet blev hippt i modern tid.


Nja. I det ena fallet avrättade man upprorsmän på ett barbariskt men för tiden acceptabelt sätt. I det andra fallet tvångssteriliserade man och utförde andra övergrepp mot människor som inte hade begått några brott.


Det är vi definitivt inte, även om Skåne hade en krigsrelaterad nedgångsperiod på 1600-talet. Landskapet repade sig dock och blev återigen ett av Sveriges och Nordens rikaste, och på 1800-talet var det snarare skåningar som hade överlägset halvrasistiska attityder gentemot fattigare upplänningar (i viss mån lever det kvar som en del av lokalpatriotismen). Notera även att flera tunga politiker i modern tid, som Per Albin Hansson och Gustav Möller, varit skåningar.

Hur ska den skånska regionala nationalismen förstås? Jag skulle säga att den påminner en hel del om Bayerns ställning inom Tyskland: en välmående region med egen historia och en självgod, lite agrar image där man ser ned på huvudstaden samtidigt som resten av landet gärna vältrar sig i fördomar om landskapet. Skånes befolkning och ekonomiska storlek gör det också nödvändigt för resten av landet att förhålla sig till landskapet (till skillnad från.
, säg, Medelpad) samtidigt som historien och identiteten är tillräckligt annorlunda för att skapa Sveriges enda potentiella separatistfrö.

Avslutningsvis bör man notera den storartade humorn i att de skånska nationalisternas myter om historiskt förtryck och diskriminering antingen skrattas åt eller fördöms som nationalism och kryptonazism samtidigt som precis samma historiska offermentalitet i andra länder ses som legitim och behjärtansvärd. Det är intellektuell dagisnivå, men ungefär vad man kan vänta sig från Stockholm. :-)

Frågan är om det inte är unikt. Finns det något annat folk som har dragit ner byxorna och särat på skinkorna för övermannen som skåningarna? Kollar man de moderna valresultaten så framstår skåningarnas "lokalpatriotism" som ännu mer schizofren. Jimmies popularitet är lite som att kosovoalbanerna hade röstat på Milosevic. Kunde väl åtminstone finnas "Skånedemokraterna" liknande CSU i Bayern.


Det där gäller ju hela Sverige och där skiljer sig Sverige markant från andra europeiska länder, ffa Spanien och Nederländerna där det kryllar av olika småspråk med egna wikipedia-domäner. Hade man ansträngt sig hade man väl kunnat skapa ett språk för varje landskap innan nationalvurmen kom på 1800-talet och raderade ut olikheterna med folkskola och radio. Av en slump hittade jag faktiskt exempel på något som påstås vara nedskriven skånska från 1200-talet: https://en.wikipedia.org/wiki/Vernacular

``Av generalguvernörens brev till Kungl. Maj:t i saken — brevet var dock chiffrerat — framgår att Ulfeldt erfarit att adeln hellre brände sina gods än sorterade under främmande herrskap, att den hellre ville bo under turken än svenska kronan. Ulfeldt menade att man i Skåne förbannade freden och att risk förelåg för uppror och landsflykt, om kungen använde sig av en politik präglad av stränghet och tvång. Detta visade sig vara åsikter och ordalag som överträdde det tillbörligas gräns och Ulfeldt fick göra avbön för vad han 'uti en god mening något fritt talat och diskuterat'.'' — Gert Jeppsson kap VI i "Kampen om Skåne" (Falun 2005) med hänvisning till SRA: Generalguvernörens över Skåne, Blekinge och Halland skrivelser till Kgl Maj:t, 1658-06-17.

Integrationen hade förmodligen varit enkel om inte kungen velat kväsa befolkningen, m t p att Skåne tidigare på eget initiativ valt att samarbeta med Sverige och svenska kungar. T ex valde skåningarna Erik Magnusson till kung över Skåne (förutom Sverige) år 1356. Innan dess stöddes ett Skånskt uppror militärt 1182 av svensken Harald Skreng.

Vad gäller kyrkans roll är det väl ungefär som om Turkiet under Erdogan skulle inta Vatikanen för att införa östortodox kristendom. Lund var ärkebiskopssäte för Danmark, Norge och Sverige under första halvan av 1100-talet.

Men då hade det bara upstått problem senare. Good luck att Sverige hade kunnat placera asylsökare i Skåne om skåningarna hade talat ett eget språk och inte identifierat sig som svenskar. https://en.wikipedia.org/wiki/1990_Dushanbe_riots

Å andra sidan så hade väl dagens #lastnightinsweden-kalabalik undvikits om svensk nationalchauvinism aldrig hade varit lika pervasiv.

M t p, vad betyder det förresten?

m t p = "med tanke på" = "considering", "taking into account" (hade för mig det var ett svenskt uttryck )

På gammal skånska skulle man nog säga något i stil med "ve huganes".

Starkt gjort att komma ända bak till 1600-talet! Här är en tråd som tar upp frågan om hur många förfäder som bodde i skåneland vid den tiden, d v s hur uppblandad en nutida skånings härkomst är med bl a uppsvenskar: (FB) Vi skåningar är inte svenskar

Vad har du fått för resultat? Hur många av dina förfäder bodde i Skåne-Halland-Blekinge-Bornholm år 1658?



Språkligt ser jag Skåne som splittrat i två delar där den ena delen (ca Malmöhus län) har större danskt inflytande på talet medan den andra (Bornholm-Kristianstad-Sölvesborg-Göinge-Halmstad-Varberg) har mer götiskt inflytande. Jag upplever att danskt vs svenskt blir en falsk dikotomi som bortser från allt skånskt som inte delas av danskar och uppsvenskar. Sen beror det förstås på hur mycket intresse man har för det förflutna. Ligger man och gräver i Uppåkra så borde man rimligtvis knyta sitt kulturella medvetande till en tid då danerna var mindre inflytelserika i området.