Livet i Sverige historiskt - trist och grått?

Nog för att sossarna ljuger mycket, men det är verkligen ingen myt att de allra flesta hade det för jävligt förr i tiden. Läs Vilhelm Moberg eller Moa Martinsson, så får du en realistisk bild av hur livet var för de allra flesta.

Fast Moberg och Martinsson var väl precis som socialdemokraterna ett slag av kommunister som hatar fria odalmän? Åtminstone Martinsson kröp väl för Stalin och tyckte det som hände med kulakerna var jättebra.

Ger inte ett öre för den historieskrivningen. Det inget märkvärdig med min släkt alls bara fria självägande bönder inget mer. Precis som många andra svenskar är ättlingar till.

Haha, så du säger alltså att de dels vägrade att hjälpa de fattiga som frågade efter mat - och skylde på att det minsann var förbjudet (!!!) ... för att sen omedelbart resa in till staden och sälja det dyrt istället.

Jadu, jag vet inte vad det brukar kallas, det beteendet ...
Men jag tror att luffarna hade svar på det


Helt riktigt dock att folk strök omkring från stad till stad, i jakt på jobb.
Du har väl sett filmen "Rasmus på luffen" om inte annat?
Där tas ju mötena med bönderna upp.
Där "luffarna" ristade in märken utanför grinden så att andra efterkommande luffare skulle få information om de hade något att hämta där eller inte.
Var husfolket snåla och egoistiska så satte de ett sånt märke, var husbonden elak så fick de sånt märke - och var de givmilda och vänliga så fanns det ett märke för det också, liksom för de som kunde ge dem ett arbete, dagsverke tex

Det finns säkert såna som tycker att dessa "luffare" bara var "lata" och "arbetsskygga", som försökte leva på böndernas svårt förvärvade brödsmulor istället för att själv ta sig i kragen och göra något åt sin situation.
Men det var inte riktigt så att folk gick ut på luffen för att de tyckte att det var roligt.

Orsaken till den massarbetslösheten och fattigdomen, svälten, berodde på omställningen från jordbrukssamhälle till industriellt samhälle.
Industrialisterna drog till sig folk till städerna och bruken som fanns på landet - men för att pressa ner kostnaderna för löner infördes knivskarp konkurrens, helt utan någon form av arbetstrygghet.
Arbetare kunde bli avskedade på stående fot för att tex ha fått ett kvarnhjul över sin fot ...

Skiftesreformen som introducerades hundra år tidigare var det som slog sänder den tidigare försörjningstryggheten, och som tvingade folket att söka sig till fabrikörerna osv istället. Fabrikörer som inte kunde anställa alla, och dessutom ville ha ständig rotation för låga lönernas skull.

Resultatet blev att folket gick och bankade på dina morföräldrars port.
De var hungriga.

Åtminstone hade jordbrukarna egen försörjning, och med jordbruket ett oberoende. De var kanske inte "rika", men de hade trygghet.

Det hade inte de dåtida arbetarna.

Moberg var verkligen ingen kommunist, och han var en stor kritiker av sossarna.

Släktingar till mig, som var födda för mindre än 100 år sedan, hade skjörbjugg och TBC i sin ungdom, och de tillhörde ändå inte de allra fattigaste i samhället.

Bönder som hade det bra ställt var en minoritet, visserligen fler än adeln och prästerna, men kanske 5% av hela befolkningen för 100-200 år sedan.

Näe, det säger jag inte. Att du tolkar det så säger väl mer om dig.

Liberal, socialdemokrat, anarkist är samma sak som socialism och i förlängningen kommunism.

Nej. I synnerhet anarkism och liberalism i ordets ursprungliga betydelse är något helt annat än kommunism.

Jag tolkade ju inget.
Du Skrev ju det - ordagrant !!!

Du skrev först att de inte ville ge de svältande någon mat, och att de då anklagade dem för att gömma undan mat och sälja på svarta marknaden - vilket du sen skrev att morföräldrarna inte ville hålla med om.

Men - sen, i meningen efter, beskriver du ju hur mormor smyger ner till stan för att just Sälja På Svarta Marknaden sin mat.

Hahaha.


Eller Hoppsan, tänkte du inte riktigt på vad det var du skrev?
Ja, så kan det gå ibland. Det där stygga tangentbordet ... =)


Socialdemokraterna hade ju svårligen kunnat komma in i Riksdagen utan det stora armodet.
Folk var fattiga, de hungrade.
Barn tvingades slavarbeta mer eller mindre.
Föräldralösa barn låstes in på barnhem som i själva verket bara var en fasad för barnarbete.

Det var ingen fin eller snäll tid i Sverige då.
Socialdemokraterna har inte mytologiserat någonting.
Och med tanke på att du verkar så rädd för kommunism, så borde ju ju tacka Socialdemokraterena.
För det var ju just pga socialdemokratin som revolutionen kunde hållas borta från Sverige.
Socialdemokraterna fångade upp folkets längtan efter förändring och ledde de in på den reformativa vägen, istället för den revolutionära.

Tänk på att kommunisterna agiterade Också i Sverige under den tiden.
Och de var inte svaga precis.
Så, tänka sig, just de Socialdemokrater du verkar tycka så illa om var de som rädda Sverige från revolutionen.

Det tänkte du inte på va? =)

Ska du förklara för mig vad jag skriver

Det är radbryten, två olika stycken, som berättar om två olika saker som baserar sig på vad min mormor upplevt, berättat och varit med om.

Min mormor har berättat att första världskriget var usla tider, det var inte lätt att få fram mat för bönderna, staten hade noga koll på vad de producerade, de var brist på mat för alla. De var

Min mormor har berättat att man gården livnärde sig på att sälja sina produkter på stadens torg. De står inte någonstans att man gjorde det under första världskriget. Det var ransoneringstider då, därför jag skriver att det var olagligt att sälja mat till människor som kom till gården.

Ärligt talat så tycker jag du beter det som ett jävla svin som utan kunskap och anledning väljer att förtala min gammelmormor och hennes man om nått du inte har en jävla aning om.

Visst var det jävligt att bo i Sverige förr, enda anledningen att folk orkade kämpa vidare var nog tanken på att ens barn och barnbarn skulle få det bättre än en själv. Det här pågick enda fram till baby boomersarna någon gång på 70-talet bestämde sig för att kommande generationer skulle få det sämre, om 100 år är nog Sverige trist och grått igen.

Hade svenskar förut verkligen perspektiv på tillvaron då? Hade dom en realistisk uppfattning om hur det var att bo i säg, Sydtyskland på den tiden?

Och hur var synen på det kontinentala livet i så fall? Visioner om paradis eller föreställningen om markbrist och konstanta krig?

Svaret på det hela kanske går att finna i migrationsströmmar. Svenskarna fortsatte ju att kolonisera sitt land längre och längre norrut, även med vetskapen att det skulle bli "gråare". Och när emigration till USA möjliggjordes så flydde Europeer i jämn ström från samtliga nationer - man får nog säga att livet vad osedvanligt hårt överallt tidigare.

Jag kom över en serbisk bok från 40-talet som skildrade hur dåvarande krigshjältar växte upp på 1910- och 20-talet utmed den dalmatiska kusten. Idag anses samma trakter vara rentav tropiska men genomgående i alla berättelser var hur mycket man frös. Träd var en extrem bristvara och boskap tuggade i sig det sista som fanns av vegetationen. Kläder var likaså en bristvara och hela familjer fick sova under ett och samma lapptäcke för att någorlunda hålla värmen över natten.

Då var det förmodligen varmare att övervintra i Norrland med ett överflöd av ved.

Livet har aldrig varit njutningsfullt förr.

Den tid vi lever i dag är den bästa av världar, med bedövning, antibiotika, och värktabletter.

Utan detta är livet ett rent helvete och minsta infektion ledde till döden inom några veckor, en mycket smärtsam och kvalfull död.