Upprepade aborter

Fast kopparspiral är det fler och fler som blivit skeptiska mot. Det finns bland annat en brasiliansk studie som visar på högre kopparnivåer och vad jag har förstått så avråder till och med många läkare i sydamerika från kopparspiral. Många kvinnor vittnar dessutom om symptom på kopparförgiftning. Mådde själv absolut skit med kopparspiral och det var rena befrielsen när jag äntligen tog ut den.
Kan inte länka närmarebom info nu, men googlar du på en tråd från fl som heter " du med kopparspiral" så står det en del. Tråden är från 2013.

OK, fast jag har svårt att tro på det eftersom mängden koppar är så pytteliten och bara verkar lokalt som sagt. Den har ju ingen möjlighet att komma ut i blodomloppet. Det finns ju folk som tycker sig få alla möjliga symptom av t.ex. amalgam och el också...

En annan möjlighet, om det nu skulle VARA så att inget preventivmedel "tar", är att skaffa de barn man vill ha och sedan sterilisera sig. Så är problemet ur världen. INGET kan ju vara värre än en rad aborter och/eller oönskade barn...

Jag är en 27-årig kvinna som varken har några barn eller har gjort någon abort.
Jag känner mig lyckligt lottad som bor i ett land där abort är tillåtet.
För olyckor händer. Folk har sex på fyllan och skyddar sig då inte, preventivmedel är inte hundraprocentiga heller för den delen, tonåringar som bara är barn själva blir gravida och det värsta som kan hända, en kvinna blir gravid efter en våldtäkt.
I dessa fall är det verkligen tur att abort finns.
Jag tycker abortlagstiftningen vi har idag i Sverige är bra.
Men det finns en sak som provocerar mig, folk som gör upprepade aborter.
Hur står det egentligen till med de kvinnor som är inne på sin tredje, fjärde eller kanske femte abort?
Feminister skriker sig hesa: Antingen är man för abort i alla lägen, eller annars inte alls!
Men är det verkligen så här svart eller vitt? Kan man inte som jag vara för abort, men ändå inte tyckas att aborträtten ska missbrukas?
Lady dahmer (Natashja Blomberg) driver Sveriges största feministblogg och är en av dessa feminister som tycker man ska få göra ur många aborter man vill utan att bli ifrågasatt. Hon har själv gjort tre pga slarv. Hon har vid ett tillfälle jämställt abort med att göra en rotfyllning.

Är man pro choice så är man pro choice vid första, andra, fjärde, tionde aborten. Allt annat är nämligen kvinnohat. (sagt av Lady dahmer)

Jag tycker det ska få någon form av konsekvens att göra upprepade aborter. Inte bara för kvinnan utan även för hennes ev. partner/den hon ligger med. Preventivmedelsrådgivning för att förhindra fler oönskade graviditeter.

Vad är er åsikt i frågan? Är ni för abort? Eller emot? Ok i vissa situationer?
Vill ha era åsikter!

Det är vad man läbge utgått från, att kopparn baa verkar lokalt i livmodern, men kanske inte. Jag hoppas att det kommer fler studier kring det här. Vet att Bayer har något på gång, men det är ännu ganska okänt.

Sterilisering är absolut bra, men kanske kan det vara ett svårt beslut att ta för en del. Min man ska snart knippsa sig så jag tycker att det är en väldigt brametod, men man måste ju verkligen vara säker och det kanske är svårt att vaa.

Ska du bara ha ett barn, alltså..? Jag trodde att du själv var bitter över att du är ett endabarn..? Jag är det själv (som du vet). Jag tycker att det är fel att ha bara ett barn, om det går att undvika. (Och det var självklart inte personer som dig jag tänkte på, när jag föreslog sterilisering. Utan your average WT.)

Ja och ja. Dock har jag delvis omvärderat bitterheten sedan några år tillbaka och kommit fram till att det främst inte är bristen på syskon jag är bitter över utan rotlöshet, att ha saknat sammanhang för att vi bott låbngt från släkten och kanske också brist på sammanhållning i familjen. Men visst hade jag önskat mig syskon och gynnats av syskon.
Hälsan sätter stopp här och det känns inte rätt att sprida mina gener ännu mer.

OK. Ja, så kan det förstås vara. Jag är i alla fall glad över att jag fick två, och att jag kan se dem ha det där självklara, kravlösa syskonbandet som jag alltid, alltid saknat... Men för mig blev det också mycket bättre när jag fick mina egna barn. Att vara både barnlös och syskonlös livet igenom måste vara förfärligt! Man kan ha en partner förstås, men den relationen går i dagens Sverige inte att lita på, att den blir livslång.