Citat:
Ursprungligen postat av
Varangian
Allt beror ju på hur man väljer att definiera begreppet "existera". Innebär det en oberoende existens? Eller är den relationell?
Jag hävdar att den logiskt sett bör tolkas som relationell. Ingen existens är rimligen oberoende och absolut.
Jag håller helt med om detta.
Tror dock att det finns ett en absolut objektiv verklighet i form av total logik (logos.)
Men det är en annan tråd
Citat:
Vidare, om existensen är relationell så kan den mycket väl uppkomma i ett spänningsfält. Alltså inget egentligt medvetet skapande utan snarare ett bildande. Allt vi ser, vi inkluderat, är x. Allt som finns har dock sin motsvarighet i -x, avskilt geografiskt.
Ja men det är dualism och att allt går i cykler.
Det tar inte bort skaparen. Snarare tvärtom. Noll kommer från dess motsats och tvärtom.
Man kan i så fall applicera det på allt. Dvs det finns ingen kausalitet i någonting. Och så är det ju inte.
Antingen finns det i allt eller inget. Det konstiga är själva tanken på att skapelsen i sin helhet skulle avvika från den princip som gäller överallt annars. Det är inte troligt.
Om man ska vara krass så är din tes mer "mystisk" och magisk är gudshypotesen. Om det inte finns någon orsak utan det "bara är" så är det en mer avvikande okänd naturkraft än om gud fanns som ett allomfattande medvetande och skapare. Gud är mer inom ramen för naturlagarna är "den outgrundliga orsakslösa".