Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2017-03-02, 14:42
  #1
Medlem
Tack vare förordningen om stadsbidrag till tjej- och kvinnojourer (2015:454) dyker sådana upp lite varstans i vårt avlånga land. Så även i min lilla landsortsstad. Jag är hyresvärd och blev kontaktad av den lokala tjejjouren i stan som behöver kontorsytor till sin statligt avlönade personal på numera 5 kvinnor. Jag blev nyfiken på verksamheten, och öppnande deras hemsida. Läsningen blev dock inte långvarig innan jag tvärstannar vid en hårresande dualism och uteslutning av människor.
*
Under rubriken "Om oss" står följande uppmuntrande ord att läsa:
*
"Vi vill ha ett jämställt samhälle där alla är lika mycket värda oavsett kön/icke-kön, etnicitet, sexuell läggning, religion eller liknande".
*
Bravo, tänker man först, en ansats mot humanism! Men så är naturligtvis inte fallet. Med orden, "vi riktar oss till alla som identifierar sig som tjej", faller humanismen och alla normalt funtade beskrivningar för*att välkomna hjälp och stöd till ALLA människor. Den som är man eller, den som identifierar sig som man, behöver följaktligen ingen hjälp? Människors lika värde skakas i grunden. Att via könstillhörighet utesluta halva befolkningen till statligt finansierad hjälp och stöd i vardagen kallas här för jämställdhet.
*
Diskriminering, vore en bättre beskrivning. För var finns de statliga stöden till manliga närverk och hjälporganisationer? Var finns stöd och intresse för att faktiskt belysa och klarlägga den själsliga ohälsa hos unga män, som ligger till grund för DUBBELT så många självmord, som hos kvinnorna?**

Det råder naturligtvis ingen tvekan om att många kvinnor behöver hjälp, men varför måste en strävan efter jämställdhet om, och om, och om igen utesluta män? På så sätt skapas enbart djupare klyftor - inte jämställdhet i sin rätta bemärkelse, d.v.s. lika skyldigheter och rättigheter i samhället för båda könen.

Vh, Fiaspappa
Citera
2017-03-02, 16:07
  #2
Medlem
salxars avatar
Det är väldigt simpelt det här. Manliga problem är männens problem, kvinnors problem är både män och kvinnors problem. Därför öser det in pengar till välgörenhetsfonder för exempelvis bröstcancer, medan prostatacancern får en bråkdel.

Bara att kolla på allt gnäll om att kvinnor "tjänar mindre". Det ska minsann lagstadgas för att det ska rättas till, trots att varenda människa med hjärna förstår att en man inte automatiskt tjänar mer bara för att han har penis. Att kvinnor däremot lever längre är inget problem, snarare en fördel.
Citera
2017-03-02, 21:25
  #3
Medlem
Om männen slutar slå kvinnorna behövs inte kvinnojourer o kostnaden kan tas bort helt.
Fö finns det ju mansjourer med som får bidrag o riktar sig till män / de som identifierar sig som män.
Citera
2017-03-02, 22:40
  #4
Medlem
Thursdays-Girls avatar
Klart "tjejjouren" riktar sej till tjejer. Vad trodde du?
Det är precis som fonder du kan söka. Är du född i Göteborg och har medfödd hörselskada (exempel) är du berättigad att söka. Det är inte diskriminering. Varför skulle deras val av engagemang i stöd för just kvinnor vara diskriminerande? Man kan inte hjälpa alla.
Dessutom är det väl bra att veta vilken inställning de till mänskligheten har i övrigt?
Citera
2017-03-03, 07:14
  #5
Medlem
Om du som man behöver hjälp kan du vända dig till http://www.manscentrum.se/ eller http://www.mansjouren.se/ t.ex.
Citera
2017-03-03, 13:44
  #6
Medlem
Tack för kommentarer, "Nosaint", "Tuesdays Girl" och "Neverhesitate".*

Klart att kvinnor som behöver hjälp, ska erbjudas hjälp. All fysik yttring av konflikt och rädsla är fruktansvärt fel, ingen diskussion. Men i ett dysfunktionellt hem finns andra dimensioner av terror – psykiska stridsåtgärder som kan orsaka minst lika djupa ärr i själen, som blåmärken på huden gör.*
*
Det rör båda könen.*

Det kan handla om att ständigt argumentera emot partnerns tankar, känslor och åsikter utan att samtidigt berätta vad vederbörande själv tycker och tänker. Det kan vara allt mellan vägra-prata-bestraffningar till sexvägran, eller härskartekniker som att idiotförklara allt som har med partners person att göra, att normalisera förhållningssättet i vardagen, för att slutligen krossa all kvarvarande självkänsla.**

Inget ovan beskrivet har inget med könstillhörighet att göra. Och visst finns det hjälp att få även i detta:**

Enbart för kvinnor...*
*
De statliga bidragen till tjej- och kvinnojourliknande verksamheter (nu närvarande i 180 orter i landet) uppgår för 2017-2018 till 197 miljoner kronor. Motsvarande hjälpcenter för män... hmm... låt oss se... det finns inga.
**
Jodå, visst finns "mansjouren" och "manscentrum", båda i Stockholms kommun som generöst nog sponsrar dem med lokaler. Båda är annars*finansierade via kyrkliga församlingar, privata organisationer samt avgifter från klienter (300 kr/besök.)*

De flesta erkända filosofier om hjälp till*själsligt lidande medmänniskor, förutsätter att alla erbjuds samma resurser. Här är dock proportionerna totalt sanslösa, helt och hållet beroende på könstillhörighet.*

Men kanske viktigast av allt: På de ytterst få och beklagansvärt resurssnåla och underbemannade mansjourer som faktiskt finns i Sverige, där är även kvinnor välkomna! Följaktligen, vad för märklig människosyn gör skillnad på kön när folk behöver hjälp? Varför medmänsklig hjälp könsuppdelad? Ett samhälle som fortfarande hävdar sig*arbeta utifrån en välkomnande och ej uteslutande ansats*mot människan, faller pladask i ett resonemang om människors lika värde om inte samhället är blint för könstillhörighet när det kommer till förhållandet mellan skyldigheter och rättigheter.*

Trevlig helg,*
Fiaspappa*
Citera
2017-03-07, 12:28
  #7
Medlem
kanelkakas avatar
Det är fel och sorgligt. Självklart borde det finnas fler mansjourer. Frågan är om den uttalade efterfrågan är tillräckligt stor. Jag tror inte det och det medför problem.

Fler män behöver berätta om sina problematiska livssituationer, hävda sina behov gällande stöd/jourer och stå för det inför media, politiker, allmänhet. Först då kan det ske en förändring.
__________________
Senast redigerad av kanelkaka 2017-03-07 kl. 13:03.
Citera
2017-03-10, 13:25
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kanelkaka
Det är fel och sorgligt. Självklart borde det finnas fler mansjourer. Frågan är om den uttalade efterfrågan är tillräckligt stor. Jag tror inte det och det medför problem.

Fler män behöver berätta om sina problematiska livssituationer, hävda sina behov gällande stöd/jourer och stå för det inför media, politiker, allmänhet. Först då kan det ske en förändring.

Beklagar dröjsmål "Kanelkaka" mfl goda debattörer: "Fel och sorgligt" kan man säga, men jag skulle personligen vilja byta ut sorgligt till ett hånfullt asgarv mot all tänkbar jämställdhet. För jämställdhet är inget som uppnås via uteslutning, det skapas bäst genom att välkomna ALLA och på så sätt skapa lika värdegrunder oavsett kön.

Ja, efterfrågan på hjälpcenter och nätverkande funktioner för män är en komplett okänd faktor. Det verkar saknas drivkraft för att ta reda på. Märkligt, om man sätter det i jämförelse med VAD som redan är känt: Att ca dubbelt så många unga män begår självmord jämfört med kvinnor. FÅR inte män må dåligt? Om han trots allt gör det, är han då mindre värd som människa till att få hjälp?

Man kan undra...

Trevlig helg alla därute!
Fiaspappa
Citera
2017-03-10, 15:45
  #9
Medlem
kanelkakas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Fiaspappa
Beklagar dröjsmål "Kanelkaka" mfl goda debattörer: "Fel och sorgligt" kan man säga, men jag skulle personligen vilja byta ut sorgligt till ett hånfullt asgarv mot all tänkbar jämställdhet. För jämställdhet är inget som uppnås via uteslutning, det skapas bäst genom att välkomna ALLA och på så sätt skapa lika värdegrunder oavsett kön.

Ja, efterfrågan på hjälpcenter och nätverkande funktioner för män är en komplett okänd faktor. Det verkar saknas drivkraft för att ta reda på. Märkligt, om man sätter det i jämförelse med VAD som redan är känt: Att ca dubbelt så många unga män begår självmord jämfört med kvinnor. FÅR inte män må dåligt? Om han trots allt gör det, är han då mindre värd som människa till att få hjälp?

Man kan undra...

Trevlig helg alla därute!
Fiaspappa

Fasansfullt, fel och sorgligt. En icke-existerande jämställdhet. Jag har dock svårt att skratta, ser mest tragik i det hela.

Självklart får män må dåligt men de upplever nog ofta att de inte får det. Många är de som dömer när någon förlorar sin energi, inte orkar jobba eller blir sjukskriven. Och. Tilltron till att få hjälp lär vara minimal eftersom det inte finns någon hjälp att få. = Galet ond cirkel.

Jag funderar på varför män utesluts och ges mindre stöd i allmänhet och hittar flertalet tänkbara anledningar;

Skuld och skam-fällan som hindrar män ifrån att berätta, påvisa behov och därigenom få stöd.

Kvinnojourer "kan" (och vill inte?) hjälpa även män. En kvinnojour tar i regel hand om kvinnor som söker stöd efter att de har upplevt problem med en man. Att då hjälpa män i samma lokaler verkar mycket svårt. Uppenbarligen. (Vilket leder mig in på samhällets oförmåga att hantera nyanserade problematiker samt socialvårdens oförmåga att se bortom könsliga grupptillhörigheter - vilket istället skapar och stöttar ogynnsamma uppdelningar.)

Ytterligare en anledning kan vara att fel personer (uppenbarligen) sitter på poster som avgör var pengarna går. Personer vars beslut i förlängningen premierar vård/stödinsatser för kvinnor.
__________________
Senast redigerad av kanelkaka 2017-03-10 kl. 16:19.
Citera
2017-03-12, 12:36
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kanelkaka
Fasansfullt, fel och sorgligt. En icke-existerande jämställdhet. Jag har dock svårt att skratta, ser mest tragik i det hela.

Självklart får män må dåligt men de upplever nog ofta att de inte får det. Många är de som dömer när någon förlorar sin energi, inte orkar jobba eller blir sjukskriven. Och. Tilltron till att få hjälp lär vara minimal eftersom det inte finns någon hjälp att få. = Galet ond cirkel.

Jag funderar på varför män utesluts och ges mindre stöd i allmänhet och hittar flertalet tänkbara anledningar;

Skuld och skam-fällan som hindrar män ifrån att berätta, påvisa behov och därigenom få stöd.

Kvinnojourer "kan" (och vill inte?) hjälpa även män. En kvinnojour tar i regel hand om kvinnor som söker stöd efter att de har upplevt problem med en man. Att då hjälpa män i samma lokaler verkar mycket svårt. Uppenbarligen. (Vilket leder mig in på samhällets oförmåga att hantera nyanserade problematiker samt socialvårdens oförmåga att se bortom könsliga grupptillhörigheter - vilket istället skapar och stöttar ogynnsamma uppdelningar.)

Ytterligare en anledning kan vara att fel personer (uppenbarligen) sitter på poster som avgör var pengarna går. Personer vars beslut i förlängningen premierar vård/stödinsatser för kvinnor.

Kan bara hålla med... :-) Intresset av att belysa (eller ens att förstå) denna märkliga ansats mot "jämställdhet" speglas även i denna tråd, som väcker föga intresse till debatt. Jag tror att det kan vara gamla unkna könsroller som fortfarande spökar: Den socialt nedärvda tron på mannen som försörjare, den starke och den som håller ut. För "det ska väl en riktig karl tåla"...

Tack för en konstruktiv ordväxling.
Fiaspappa
Citera
2017-03-14, 13:07
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nosaint
Om männen slutar slå kvinnorna behövs inte kvinnojourer o kostnaden kan tas bort helt.
Fö finns det ju mansjourer med som får bidrag o riktar sig till män / de som identifierar sig som män.

En sanslös generalisering och ren felaktighet, som jag först tänkte låta stå obesvarad. Men så skapas inte debatt...

"Om männen slutar slå kvinnorna"... Ja, det finns män som slår kvinnor. Det finns också kvinnor som slår män och i båda fallen är det oursäktligt att generalisera. Enligt BRÅ utsätts män med en femtedel av allt rapporterat relationsvåld i Sverige. Men det drunknar i larmet från feminismens högljudda lobbyverksamhet, som framgångsrikt nött in budskapet att det ALLTID är mannen som slår kvinnan och barnen. Detta med faktum till trots, att det finns studier som pekar på att kvinnorna står för uppåt 80 procent av barnmisshandel inom familjen.

Berättigar det en retorik som kategoriskt hävdar att "kvinnor slår barn"?

Självklart inte.

Ändå har det i arbetet med ett jämställt samhälle blivit legitimt med att generalisera män å det grövsta. Förmodligen är Sverige numera det enda landet i världen där kollektiva bestraffningar, regeländringar och huvudlöst snedfördelade resurstillgångar påverkar den som råkat födas med en penis mellan benen.

Kolla sedan detta med mansjourer och statliga bidrag. Lycka till. Det finns inga sådana bidrag att söka. Men det är väl bara rätt åt den monumentalt överväldigande majoritet män som INTE slår sina kvinnor, eller?

Vh, Fiaspappa
Citera
2017-03-14, 16:07
  #12
Medlem
Tangentinkontinenss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av nosaint
Om männen slutar slå kvinnorna behövs inte kvinnojourer o kostnaden kan tas bort helt.
Fö finns det ju mansjourer med som får bidrag o riktar sig till män / de som identifierar sig som män.

Rent statistiskt är det mycket vanligare att kvinnor slår på män.
Räknar vi ren och skär misshandel är kvinnor också överrepressenterade statistiskt, som gärningshen.

Mansjourer borde få minst lika mycket resurser, samt styras mot en radikalisering i form av manscentrerad hållning i könsfrågor. Om vi ens skall börja närma oss jämställdhet.

Jag skulle kunna bli talesperson på min lilla ort.
Bli en del av en större organisering som radikaliseras centralt. Nätverka med drabbade män och börja driva "kamp" med understöd av den centrala statsfinansierade kamporganisationen.
Låter det som en bra idé???
Den skulle då bara börja likna jämställd.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback