Tack vare förordningen om stadsbidrag till tjej- och kvinnojourer (2015:454) dyker sådana upp lite varstans i vårt avlånga land. Så även i min lilla landsortsstad. Jag är hyresvärd och blev kontaktad av den lokala tjejjouren i stan som behöver kontorsytor till sin statligt avlönade personal på numera 5 kvinnor. Jag blev nyfiken på verksamheten, och öppnande deras hemsida. Läsningen blev dock inte långvarig innan jag tvärstannar vid en hårresande dualism och uteslutning av människor.
*
Under rubriken "Om oss" står följande uppmuntrande ord att läsa:
*
"Vi vill ha ett jämställt samhälle där alla är lika mycket värda oavsett kön/icke-kön, etnicitet, sexuell läggning, religion eller liknande".
*
Bravo, tänker man först, en ansats mot humanism! Men så är naturligtvis inte fallet. Med orden, "vi riktar oss till alla som identifierar sig som tjej", faller humanismen och alla normalt funtade beskrivningar för*att välkomna hjälp och stöd till ALLA människor. Den som är man eller, den som identifierar sig som man, behöver följaktligen ingen hjälp? Människors lika värde skakas i grunden. Att via könstillhörighet utesluta halva befolkningen till statligt finansierad hjälp och stöd i vardagen kallas här för jämställdhet.
*
Diskriminering, vore en bättre beskrivning. För var finns de statliga stöden till manliga närverk och hjälporganisationer? Var finns stöd och intresse för att faktiskt belysa och klarlägga den själsliga ohälsa hos unga män, som ligger till grund för DUBBELT så många självmord, som hos kvinnorna?**
Det råder naturligtvis ingen tvekan om att många kvinnor behöver hjälp, men varför måste en strävan efter jämställdhet om, och om, och om igen utesluta män? På så sätt skapas enbart djupare klyftor - inte jämställdhet i sin rätta bemärkelse, d.v.s. lika skyldigheter och rättigheter i samhället för båda könen.
Vh, Fiaspappa
*
Under rubriken "Om oss" står följande uppmuntrande ord att läsa:
*
"Vi vill ha ett jämställt samhälle där alla är lika mycket värda oavsett kön/icke-kön, etnicitet, sexuell läggning, religion eller liknande".
*
Bravo, tänker man först, en ansats mot humanism! Men så är naturligtvis inte fallet. Med orden, "vi riktar oss till alla som identifierar sig som tjej", faller humanismen och alla normalt funtade beskrivningar för*att välkomna hjälp och stöd till ALLA människor. Den som är man eller, den som identifierar sig som man, behöver följaktligen ingen hjälp? Människors lika värde skakas i grunden. Att via könstillhörighet utesluta halva befolkningen till statligt finansierad hjälp och stöd i vardagen kallas här för jämställdhet.
*
Diskriminering, vore en bättre beskrivning. För var finns de statliga stöden till manliga närverk och hjälporganisationer? Var finns stöd och intresse för att faktiskt belysa och klarlägga den själsliga ohälsa hos unga män, som ligger till grund för DUBBELT så många självmord, som hos kvinnorna?**
Det råder naturligtvis ingen tvekan om att många kvinnor behöver hjälp, men varför måste en strävan efter jämställdhet om, och om, och om igen utesluta män? På så sätt skapas enbart djupare klyftor - inte jämställdhet i sin rätta bemärkelse, d.v.s. lika skyldigheter och rättigheter i samhället för båda könen.
Vh, Fiaspappa