Är detta Depersonalisation/Derealisation? SYMPTOM

Jag fick xanor ordinerat för panikångest,en panikångest som jag inser idag varit av det lättare slaget,då det inte är någonting i jämförelse med den panikångest (samt konstant ångest) som jag har nu. Det är en brännande ångest som sliter och drar inombords.

PTSD Har jag också tänkt på. Men jag har inte varit med om något trauma mer än benzo utsättningen så att säga. Inget nådigt ångest påslag vid utsättningen.
Kan benzo utsättning verkligen vara så här extrem?!

Troligtvis. Svaret på frågan är väl högst individuellt; jag har ingen egen erfarenhet av jobbiga utsättningar (har däremot satt ut bensodiazepiner utan problem, dock inte efter längre perioder än sex månader av läkarordinerat medicinskt dagligt bruk), men att det känns ett tag efteråt borde väl vara helt naturligt med tanke på omständigheterna.

Lätt att vara efterklok, men det smartaste hade varit att göra den här utsättningen i samråd med din läkare (för jag antar att du fick den här medicinen på recept?). T. ex. genom att byta ut Alprazolam till motsvarande dos Diazepam och trappa ut långsamt. Men nu är det som det är. Jag vill inte påstå att jag är någon expert på ämnet, men jag har svårt att se att dina symtom inte kommer att försvinna förr eller senare - åtminstone de som är relaterade till utsättningen (här kan det vara svårt att göra en särskiljning mellan vad som är utsättningssymtom och vad som är den ursprungliga ångesten). Hur länge har du gått utan Xanor nu? Har du tagit några andra droger under den här perioden? Du bör faktiskt söka efter relevanta trådar i delforumet Bensodiazepiner och fråga där, då jag tror att du finner fler användare med erfarenhet av Xanorutsättning där än i ''Psykisk hälsa''.

Lånar tråden lite:

Tror du att det kan vara antidepressiva som har triggat min DR/DP?

Käkade Citalopram utan problem i 4 år fram till 6 månader sedan. Då började jag känna mig konstig. Fick konstiga tankar om vem jag var, om det jag såg verkligen hände/var där, blev extremt trött, fick tvångstankar från helvetet samt ångest som bara tusan.

Bytte till Venlafaxin för att se om det blev bättre men det bara fortsätter.

Jag började käka antidepressiva pga tvångstankar, nedstämdhet samt ångest och medicinen hjälpte i 4 år men nu hjälper det ingenting helt plötsligt istället.

Det är svårt för mig att svara på. SSRI/SNRI brukar vara en vanlig farmakologisk behandling mot sådana symtom (inte sällan i kombination med neuroleptika). Det, som jag kan säga generellt om SSRI/SNRI utifrån egen erfarenhet, är att den sortens läkemedel har en tendens att ''lägga locket på'', d v s att de kan dämpa starka känslor av nedstämdhet och ångest, men hos vissa skapar de en biverkan i form av en allmän känsla av känslomässig avstängdhet, att vara nollställd och känna sig lite mer distanserad från allting. Det finns ett forum, dpselfhelp.com, som är ägnat enbart åt depersonalisationssyndrom och där hittar jag en tråd som berör din fråga: http://www.dpselfhelp.com/forum/inde...is-made-worse/.

Jag tycker att du bör ställa frågan (undvik korspostning, bara) i respektive medicintråd:
(FB) Den STORA tråden om Citalopram (erfarenheter, biverkningar osv.)
(FB) Ni som äter/har ätit Venlafaxin, vilka biverkningar fick ni?
Du kan även söka på ''depersonalisation/derealisation'' i trådarna för att se om det finns någon som har tagit upp ämnet tidigare.

Sedan, så funderar jag lite på det här med SSRI/SNRI och tolerans/att den dosen som ursprungligen fungerade slutar att ha effekt med tiden - någonting som jag har hört flera nämna. Om du söker på forumet, så kanske du hittar användare med erfarenhet av det också.

Tydligare svar än så kan jag tyvärr inte ge på dina funderingar. Möjligheten finns såklart att dina symtom inte alls är relaterade till varken Citalopram eller Venlafaxin, utan att de har triggats av någon annan faktor - stress eller någon form av jobbig/traumatisk händelse, exempelvis.

Det är ofta så att snabb avtändning från psykofarmaka (eller vilket knark som helst) ger allvarlig abstinens. Robert Whitaker har gjort kritiska studier av psykofarmakatester som beskrivs på hans webbsida Mad in America. Där står det att testerna av psykofarmaka använder en "kontrollgrupp" som tills precis före studien tog aktiv substans men vid studiens början gick över till placebo. Detta skapar en avtändningseffekt hos "kontrollgruppen" som gör att medicinen vid en jämförelse mellan "kontrollgrupp" och behandlingsgrupp ser ut att ha positiva effekter även om den inte har det. Enligt Mad in America är det alltid dåligt att börja med psykofarmaka, samtidigt varnas för allt för snabbt avbrott. På deras hemsida finns det rekommendationer om vilka nedtrappningstakter som är lämpliga och hur lång tid det tar att sluta.

Dessa kritiska studier gäller psykofarmaka som exempelvis antidepressiva och antipsykotiska. Studien betonar skillnaden mellan dessa testers felaktiga metodologi, och den verkliga kontrollgrupp utan tidigare tillvänjning och avtändning som används vid tester av andra mediciner mot till exempel cancer eller epilepsi.

Så psykiatrikerna använder förutom sin välkända metod att sabba hjärnor med tvångsdrogning även den extra metoden att sabba hjärnor genom för snabb avtändning!

Tack för ditt svar. Det verkar som att många blir sämre av antidepp. Ska testa att minska på dosen lite först då jag just nu kör med en väldigt hög dos av Venlafaxin. 300mg.

Kan ju vara så att det blev lite överdrivet hög dos.

Läser om fler och fler som får DR/DP av att onanera mycket.

När man tänker efter så är det ganska så självklart att hjärnan blir påverkad om man onanerar varje dag i flera år. Man överstimulerar hjärnan.

Ni som har DR/DP:

Testa att inte onanera på ett halvår eller nåt och se om hjärnan lugnar sig.