Sluta knarka och supa, hur går vi till väga?

Tack! Bra skrivet av dig.

Kan väl meddela att det inte gått så bra, men jag försöker varje dag.

Känner igen mig till viss del, men alkohol brukar jag inte dricka alltför ofta, däremot har det blivit någon drog (tramadol och amfetamin har varit mina basic droger) varje dag det senaste året. Har nu haft 10 dagars "nykterhet" med bara mindre mängder cannabis till hands, och det har varit riktigt lååånga dagar, särskilt när jag själv inte vet vad jag njuter av när det gäller sysselsättning och så Har nu idag spräckt min nykterhet men måste försöka dra ned på allt om jag vill att både min ekonomi och mentala hälsa ska fungera. Det är ingen billig livsstil precis.

Jag har ingen idé på hur du ska bryta vanorna, särskilt när jag inte vet någonting om din personliga sits i det här träsket. Personligen har mina 10 dagars nykterhet endast gjort mig påmind om varför jag började med droger från första början, det är så jävla trist vardag utan och alla måsten man ska göra om dagarna gör det inte bättre, samtidigt är ledigheten lika trist utan droger....

Som en användare tidigare i den här tråden skrev angående att köra slut på dig själv om dagarna kan jag bara intyga om att det funkar, jag har mått som bäst de dagar jag har aktiverat mig med träning, tvättning och städning, synd bara att jag haft för mycket ledig tid som gjort att jag endast tänkt på droger för att lyfta bort "den gråa dimman".

Önskar dig lycka till hur som helst!

Fortsätt kämpa TS, hela denna prövningen som ett manus från helvetet är värd att gå igenom. Att säga "Vardagen är trist och grå utan droger, nu förstår jag varför jag började knarka!!!" är bara en riktigt dum jävla ursäkt att fortsätta, den hör man rent för ofta och den låter lika skruvad varje gång. Även att folk omkring sig som bryr som 'förväntar sig' att man ska ta ett återfall för 'det hör till' blir jag också likväl förbannad på, då kan man bara använda det som ännu en ursäkt.."äh, de förväntar sig ett återfall, då har jag ett frikort så jag kan köra på igen".

Var beredd att det tar några år, inte nödvändigtvis, men, skrev såhär 2015 i en anteckning som jag hittade;

"2015-09-01
Ett steg i en bestämd riktning som präglas av rädsla att ge sig in på nya, outforskade vatten. Sätter gulpen i halsen och sneddar blicken på datorskärmen i en tankegång av "ska jag verkligen göra och genomföra detta?". Det är smärtsamt, ett obehag av vad komma skall.

Besitter just nu mitt sista milligram klonazepam. Ett väldigt lugnande, sederande medel. När nästa inköp kommer, kommer det vara skamset. Men som med allt som svävar, måste man gå ner i altitud om man flyger högt. Det känns som en lögn mot mig själv när jag skriver det - men djävulens medel är gift i obalans och må gå ned sig kemiskt i kroppen. Hoppas på allt att landningen blir mjuk, att det inte blir turbulans och att i processen genomgå en transformation från att vara till att utspela.

Jag vill inte bli helt nykter resten av mitt liv, det är jag säker på. Men efter tre/fyra års missbruk av diverse medel mer eller mindre har fått mig att få ett konsekvenstänk. Det har odlats fram och visat sig i andra människor, bekanta som nära och kära - en rädsla för och emot. Empatiskt talar jag sanning mot mig själv i dessa ord, vilket jag känner måste få nedskrivet och sagt för mig själv att verkligen förstå vad som pågår och vad jag kommer gå igenom, att för varje bokstav reflektera över vad som händer rent biologiskt och i mina tankegångar. Som att hacka grönsaker. Jag blir nervös då jag själv inte vill läsa om vad jag skrivit, även om det behövs för självreflektionen. Det är en lättnad att vela göra något åt en livssituation man kunnat få bättre, med mer framgång och hur man ska bädda inför framtiden. Att bygga sig själv, sina muskler, sin balans och sitt sinne. Det är utmaningens utmaning, men jag känner mig redo. Mycket magsyra och nervösitet. "

Vad är vi på nu, 2017-03-25 ,

Att ha förmågan att veta vad som är rätt och vad som är fel, oavsett vad man gör, det är faktiskt den stora poängen i det hela. Samhället vi lever i baseras på kemikalier & socker, precis som det är någon ondskefull plan bakom det hela. Använde ursäkten "Äh det är vinter, jag är vinterdeprimerad, fan såklart jag ska röka lite heroin" o så sitter man där med foliet och smegar i sig. Detta var nu dem senaste månaderna 2016. Har filmdokumenterat alla droger jag tagit sedan 2012, har ett hundratal videoklipp där jag kör Kokain, amfetamin, heroin, freebase'ar piller, dricker GHB, röker sinnessjukt mycket gräs/hasch, o dem ligger långt djup i mina mappar på datorn. Varför jag har filmat allt vet jag först nu - för å göra mig påmind om hur djävulskt oskyldigt det ser ut o vara, men samtidigt inte, det är rena och skära demoner som besitter i ögonen på mig, bläddrade igenom mobilen alldeles nyss och hittade ett klipp där jag rökte heroin, har inte vågat mig på å se dem andra.

Är nu 52 dagar nykter, förutom en liten mängd Valium varje dag som trappas ur planerat att jag ska vara klar och drogfri i sommar.

Får panikångest varje dag, pulsen skjuter i höjden mellan 15-21:00 så blodkärlen i ögonen spricker, det är en mörk värld och mina vardagar repeteras om och om. Tvångsisolerad, kan inte dra ut i det sociala på grund av alla frestelser, kan inte dricka en klunk öl eller hänga med polare, det är en..det är obeskrivligt. Kan inte sätta fler bokstäver, blev ledsen.

Önskar all lycka till er själar som försöker, hoppas att vi i slutändan kan vara föredöme för andra i spindelnätet. Fan va de smärtar.

Definiera vad positivt som uppnås genom att knarka och kröka. Fråga dig om detta positiva kan uppnås på annat sätt. Fråga din om det är farligt att känna sig sorgsen och iså fall varför.

Vid de få tillfällen jag försöker vända på livet så försöker jag att glömma och förtränga det som varit. Då har inte jag heller så många som kan bry sig heller, man må väl lämna folk innan man blir beroende av något, tänker jag?
Varför ha folk som tycker synd om en? Småbarnsaktigt, tänker jag.

Ta uti med ditt största problem, supandet. Det är det som triggar drogsuget antagligen.. försök ta en vit månad eller kanske bara en vecka, en JÄVLA pissig vecka av ditt liv utan alkohol. Se hur då mår sen