Varför är människan så oförstående inför indoktrination?

Hur kan det komma sig att människan är så lättledd? Nu senaste och högst aktuella exemplet. Vi är på väg att lämna det demokratiska samhället. I stort alltså och i olika grad i olika länder.

Trump och hans motsvarigheter i Europa, allt vad de heter. De indoktrinerar, eller rättare sagt deras chefsideologer, deras överhjärnor så att säga, folket att tro på en massa propaganda. Man monterar ner den fria pressen och närmar sig den ryska eller för den delen den turkiska formen av "demokrati".

Varför inser aldrig människan vart den är på väg förrän det är försent, när dörren redan är stängd och nyckeln bortkastad?

Jadu, och det var ändå inte så länge sedan förra gången.

För alternativet till att få 'koncept' utifrån är att få det inifrån och får man saker inifrån avviker man för långt från informationssymbioten som samhället är polariserar man sig automatiskt mot det och spottas ut - alternativt får agera som syndabock för den negativa baksidan som samhället producerar.

Det är lugnt, det är bara ett spel där även de som tror de använder andra som brickor själva är brickor för något annat - the struggle is an illusion etc etc.

Hehe du har ingen aning vem som försöker tvättar hjärnor eller hur

Det här känns mer som en filosofisk fråga, i C&Y diskuterar vi helst reella fall och konkreta saker som hänt.

Dock är jag mod i filosofi också, och ser då helst att vi diskuterar själva kärnfrågan, så detta inte blir ännu en tråd om Trump eller nationalister eller SD, för såna har vi massor av på forumet.

Censur och yttrandefrihet --> Filosofi
/Moderator

Att indoktrineras är att hjärntvättas. I viss mån kan sägas att hela livet är en indoktrinering oavsett vem som bestämmer. Det existerar två sätt att hjärntvätta människor. Det ena är att använda sig av rädsla och utmåla sig själv som Messias som sitter inne med alla lösningar. Det andra är att använda sig av kärlek och då förvänta sig att människor inser sitt eget bästa och därför följer en.

Svaret stavas grupptillhörighet.

Behovet av gemenskap trumfar behovet av korrekt fakta. Till en viss gräns då, förstås*

Du 'väljer' din egen indoktrinering utifrån vilken grupp du är mest bekväm med att tillhöra. Du märker själv inte indoktrineringen då den är norm för gruppen du ingår i, ert åsiktspaket är självklart och givet.

Däremot urskiljer du med lätthet de andras åsiktskorridorer och filterbubblor. Jag finner detta outsägligt tragikomiskt.




* Det krävs ofta att gruppen kollapsar totalt via yttre tryck innan de sista hängivna kapitulerar.

Undrar lite spontant om det av TS lanserade begreppet "indoktrination" skiljer sig nämnvärt från "indoktrinering"?
Filosofi är det knappast - hellre sociologi, psykologi eller möjligen pedagogik.

Det handlar om en intensivare form av påverkan; övertygande inlärning. Det kan handla om många olika saker - från att lära en hel befolkning att bli goda nazister (jmf Tyskland 1933FF) eller till att lära folk att röka John Silver cigaretter - eller att lära dem ge fan i att röka överhuvudtaget.

Människan är inte alls oförstående inför detta fenomen. Frågan är nog mycket undersökt och omges av mycket intresse - och detta på många områden i samhället: reklam, politik, inlärning, attitydförändring etc, mm, etc mm, etc.