Över- eller underpresterar Sd i opinionen?

Absolut.

Sedan när KD trillar ur riksdagen kan SD vara med och käka upp säkert 2 procentenheter av deras stöd. Så även där finns ett sparkapital tills valet 2022 om KD åker ur 2018 och sedan mer eller mindre ger upp.

Då skulle SD kunna ta sig upp på Skånenivåer i Jönköpings län

Alla är så intresserade av pocenten, men SD:s ledande klantskallar klarar ju inte av att få någon form av inflytande oavsett hur många pocent de får. De vill så klart bara sitta av åren med miljonårsinkomst och partiledaren, som definierat sig själv som anti-Trump, fjäskar för Moderaterna i hopp om att få bli spottad på och utestängd i utbyte mot att helt överge hela sin politiska agenda. Strålande förhandlingsteknik!

Har ni missat denna?
http://nyheteridag.se/nytt-sd-rekord...msta-nagonsin/
Sd är enligt den mätningen störst med marginal.
Frågan är om det är bra eller dåligt av media att försöka förminska sd's storlek, vilket jag tror de gör. Se bara på att de flesta mätningarna inför förra valet angav 10% men de fick nästan 13.
Jag tror också att sd vinner på att bli förminskade i mätningarna, då vissa misdnöjesröstare röstar på dem men hoppas de inte får någon makt. Se bara på Trump som låg hopplöst efter i mätningarna inför valet. Att ge motståndaren låga opinionssiffror är en del i manipuleringen

Ett relevant inlägg från Alexander Bard i Resumé, där han berör SD:s framgångssaga:


I artikeln dömer Bard vidare ut både MSM och traditionell reklam som föråldrad och dödsdömd, en syn jag förstås delar. SD har ju - precis som jag varnat för i åratal - sökt byta ut sin underifrånkommande, organiska folkrörelse mot etablissemangets rumsrenhet och kanaler.

Vilket varit korkat på flera nivåer: Man får aldrig riktig makt till skänks, rumsrenhet, respekt och inflytande måste erövras genom egen kraft. Det media ger, kan de ta.

Dessutom: Det VIRALA, alternativ- och socialmediala, som SD haft helt gratis är något multinationella varumärken skulle döda för. Men som SD skäms för och vill distansera sig från vid varje kontrovers.

Detta handlar om dålig förståelse för hur kommunikation och PR fungerar idag - något som Trump begriper till fullo och jag förtvivlat försökt instruera SD om i åratal här på forumet.

Hur förklarar du då att Viktor Orban, med sitt Fidez, kan ha så starkt stöd?

Det är för att Ungern bara är i början av den långa vandringen uppför behovstrappan. De är en gammal kommunistdiktatur. De höll sitt första demokratiska val år 1990. De har upplevt väpnad konflikt efter andra världskriget. Det tar mycket, mycket längre för ett land att utveckla en stor PK-tumör av den typ som vi har i Sverige och USA, där vi lämnat traditionalism och överlevnadsvärden bakom oss till förmån för sekularism och emancipativa frihetsvärden.

Om man har en demokrati som inte har hunnit torka och var en diktatur för bara 27 år sedan, så tror jag man lider av auktoritära fantomsmärtor och har väldigt nära till återfall så fort det börjar blåsa. Men Sverige som är världens mest avvikande folk i World Values Survey är ljusår därifrån. Det är inget man återställer med lite SD-reklam i brevlådan.

Jag köper inte den där förklaringen rakt av.
I sådana fall skulle det ha sett liknande ut i fd. Tjeckoslovakien, men så är inte fallet.

Nej, jag tror att med en stark nationalistisk ledare, då skulle ett nationalistiskt parti kunna nå 40%, även i Sverige.

Det slår mig att när man jämför med det politiska läget i Frankrike inför det stundande presidentvalet, så får Marine Le Pen nästan exakt lika många procent i OU som SD får i Sverige - ca 25-26% av väljarstödet. Underlaget är litet klent, men Kan det vara så att (fd?) missnöjespartier som saknar egen regeringserfarenhet och som utmanar etablerade partier, och etablerad media, når ett maximum i närheten av 30%? Kan det vara så att det finns ett opinionsmässigt glastak där någonstans?

Nu bör för fullständigheten skull också tilläggas att i Frankrike precis som i Sverige, så får inga andra partier så där mycket över 30% heller, vilket skulle kunna antyda att ett ökat antal partier kraftigt försvårar för alla partier att bli dominerande på sådant sätt som t ex S varit i Sverige.

Således skulle man kunna ha som hypotetisk utgångspunkt att SD inte underpresterar, ty man ligger i närheten av hur motsvarande partier presterar i andra europeiska länder, men man överpresterar inte heller så länge man inte bryter 30 procentvallen.

Detta är ju en princip som är lika sann nu som för 6 år sedan: Jämförbara europeiska länders tak bör vara SD:s golv. Om det är möjligt att nå XX % i Nederländerna, Österrike eller Frankrike, så är det möjligt i Sverige.

Minst, menar jag - och det är här talet om att "Sverige är annorlunda" kommer in. Visst, ett sällsynt grupptänkande, socialt ängsligt folk med världens mest synkrona av synkronmedier, fredsskada, bla bla bla. Sverige är annorlunda, ju!

Man kan dock inte komma undan med att "SD har andra förutsättingar" om man inte accepterar myntets andra sida: SD har andra förutsättningar.

- Vårt hyperextrema politiska klimat har lett till Europas i särklass sämsta samhällsutveckling. Vårt etablissemang är mer komprometterat, diskvalificerat och ansvarigt. En veritabel idyll rör sig på kort tid till att jämföras med Chicago och Detroit. Allt kolonialmakterna vande sig vid över ett halvt sekel och mer, upplever vi från en högre nivå av trygghet på bara decennier och år.

- Svensk konsensus var lika mycket ett hinder som det kan vara en hjälp, för den som begriper. Grupptänk, skambeläggning, anpasslighet till kollektivet - kan förstås lika mycket bli en ansvarsutkrävande ilska och intolerans mot ansvariga och ansvarigas apologeter.

För tusende gången - ett faktum som Crispy alltid duckar - är det bara att se på svenskar i Finland som alla samlas i ett enda parti för att försvara sitt särintresse.

Inget sådant glastak är statiskt utan det förändras hela tiden. Vad det gäller Frankrike vill jag vänta och se. Vi får snart facit när det gäller opinionsmätningarnas träffsäkerhet.

Låt mig ta ett exempel på vad som radikalt skulle förändra SD:s position i Sverige. Lars Bern skrev häromdagen ett utmärkt inlägg om svensk medias Trump-hat som riskerar Sveriges ekonomiska relationer med USA.

Det enda parti som har goda relationer med den nya administrationen är SD. Man har dessutom en kontakt rätt in i presidentens öra genom Nigel Farage. Dessutom är Bannon intresserad av vad som händer i Europa och vill gärna se en liknande revolution där.

Om SD fortsätter att utveckla dessa kontakter så att kanske Åkesson syns på bild tillsammans med Bannon någon dag, samtidigt som den svenska regeringen och media fortsätter att krascha vår relation med USA, så kan det komma ett läge när svenskt näringsliv och det svenska folket börjar se SD som den enda chansen att reparera den transatlantiska länken.

Då är SD det trygga sansade alternativet och alla andra galna extremister som inte riktigt är rumsrena. Detta kan gå väldigt fort, och det verkar som att det är den nya strategin nu. Åkesson har på senare tid kommit med utspel som Moderaterna inte gillar men som Trump och Bannon skulle ha full förståelse för, t.ex. nej till Lex Laval, men också tuff anti-EU retorik. SD har börjat se Trump som en viktigare potentiell allierad för att ta makten i Sverige än Moderaterna, och för Moderaterna gäller det mest att försöka hänga med så man inte blir helt isolerade.

Svenskarna i Finland är en liten minoritet. Din analogi hade varit betydligt mer tillämplig för frågeställningen "Varför underpresterar finska etnopartier i den svenska opinionen och den svenska politiken". Sannfinländarna är givetvis det parti som SD skall jämföras med när det gäller opinionsframgångar och ingenting annat.

Din ständiga referens till Trump börjar dessutom bli olidlig. Såväl jag som CrispyKreem har vid ett flertal tillfällen påpekat det fullständigt efterblivna i att jämföra SD:s opinionsstöd med Trumps.

Du kan läsa CrispyKreems senaste inlägg det antal gånger till som det krävs för att du skall förstå det.
Några tillägg till CrispyKreems utmärkta post har jag också när det gäller Trump och den påstådda revivalen för vit identitetspolitik:

* Trump vann valet för att han mötte Clinton och inte Obama eller Sanders. Opinionsundersökningarna hade Sanders som en mycket större favorit mot Trump än vad Clinton var i samma undersökningar och Obama hade ju fullständigt sopat banan med Trump.

* Trump vann inte ens popular vote vilket en sådan som Bush den yngre gjorde två gånger på 2000-talet.

* Trumps netvoter-resultat bland Blacks (7), Asians (11) och Hispanics (8) var mellan 7-11%-enheter bättre än Mitt Romneys 2012. Samtidigt var hans resultat bara 1%-enhet bättre bland de vita väljarna. Trumps framgång relativt Romney berodde alltså i väldigt hög grad på att han fick betydligt fler röster från minoritetsväljare än vad Romney fick. Det är intressant att myten om att Trumps vita identitetspolitik var vinnarkonceptet delas av såväl dig som den svenska antirasiströrelsen.

Äntligen lite muthugg.

Först vill jag se om jag minns/antar rätt att du är en sent tillkommen hålla-för-näsan-moderat? Alltså ungefär Crispys utgångspunkt, fast med eftersläpning. Vidare verkar ni dela samma mossiga syn på hur opinionsbildning och masskommunikation fungerar - och därför vikten av att SD "normaliserar" sig i media, så att man inte fastnar i en PR-mardröm av att ses som skinskallar från 80- och 90-talen. Skit samma om Beppe Grillo fick 25% i Italien FRÅN SIN BLOGG MEDAN HAN BOJKOTTADE TIDNINGARNA. Italien är väl "annorlunda" och mer uppkopplat än Sverige, typ?

Svenska Folkpartiet visar en fullständigt fundamental sak: Ett svensketniskt intresseparti i en mångkultur lockar svenskar, utan att dessa svenskar känner sig det minsta rasistiska. De förnekar inte existensen av svensk etnicitet, de har inte svårt att förklara svenskheten som något organiskt, värdefullt och skyddsvärt - och förknippas ändå inte med Hitler.

Svensk, rumsren identitetspolitik som BÅDE är mer outspädd OCH lättsvald än SD:s budskap. Är inte det någonstans en tankeställare?

Vad gäller Trump, ställer du upp en halmgubbe. Även om du inte var med på den tiden, så hade jag samma åsikter om att inte förnedra sig inför en fientlig press, redan under järnrören och tidigare. Trump och Brexit har stärkt mina teser, inte legat till grund för dem.

Rumsrenhet och makt FÅR man aldrig till skänks av en fientlig media. Man tar dem genom att erövra tolknigsföreträdet. Vem som är "rasist" och "nazist" har nästan enbart att göra med vem som äger makten över definitionerna. SD skulle kunna utesluta varenda partimedlem och fortfarande lukta fascism - om en Arnstad får bestämma.

Detta förstår Trump, men inte Åkesson. Om den senare angripit medias trovärdighet, istället för att belöna och legitimera drev med uteslutningar, så hade resultatet blivit detsamma som när den förre använder taktiken.

Vad gäller den vita identitetspolitiken, så står den ju inte i motsats till att få väljare ur minoriteter - vilket jag också hela tiden förklarat för SD. Den invandrare som kräver att Jimmie Åkesson ska säga att det inte finns etniska svenskar - är INTE en presumtiv väljare ändå. Tvärtom anser varje vänligt inställd minoritetsväljare att ett Sverige präglat av svenskar är något bra. Målgruppen är svenskar - och invandrare som gillar svenskar. Inte hatar dem.

Samma sak i USA: Betydande minoritetsgrupper i USA gillar status quo och vill inte välta den angloamerikanska demografiska hegemonin. Många röstar förvisso etniskt, men inte alla - och även latinos och svarta kan ju känna sig hotade av en invadring som antagligen påverkar deras vardag mer än vitas. Den är en fördomsfull dumhet att tro att minoriteter per definition vill vita illa och inte ser farorna med att USA eller Sverige blir mer som Mexiko eller Mellanöstern.

Att påstå annat än att en vit identitetspolitik i reaktion mot alla annan identitetspolitik INTE fick Trump vald, är löjligt med tanke på hur liten marginalen var. Framför allt var det ENERGIN hos denna väljarbas som var helt avgörande för att genom sociala medier och valmöten väga upp MSM:s exempellösa motstånd.

Något du kanske inte förstår är detta: Redan Romney var förmånstagaren för en växande vit identitetspolitik i USA. Han var den förste som vann bland vita, utan att vinna sammantaget. Vita amerikaner eller etniska svenskar i Finland visar sig fungera precis som alla andra etniska grupper i en demokrati - de tenderar rösta på företrädare som heter och ser ut som de själva.

Men din - och Crispys? - bisarra hypotes är alltså att svenskar i ett mångkulturellt Sverige inte fungerar så? Att just denna lilla konforma, konsensussökande folkspillra inte kommer börja grupprösta och att SD därför ska vara särskilt noga att inte sända signaler om att "vi svenskar håller ihop".

Kufiskt.