Har tagit steget och insett - måste f*n växa upp, 22 år gammal och bor hemma. Hjälp.

Hejsan allihopa!! Min självkänsla tar död på mig och för varje dag som går, ju jobbigare blir det att ta tag i saker och ting.

Situationen ser ut som så att jag bor hemma, är 22 år gammal och arbetslös. Jag är i full rulle med att söka jobb och vet om att situationen lär se annorlunda ut när jag får jobb - problemet ligger alltså mest i att jag är utan sysselsättning vilket resulterar i att jag känner mig som en tonåring som har lov från skolan samtidigt som jag vet om att jag borde vara i arbete, "som alla andra är."

Jag är uppe sent och sover till sent på förmiddagen / tidig eftermiddag, tar hand om mig själv mindre och mindre och blir uppäten inifrån. Jag vill börja ta tag i saker och ting men känslan av att jag står sysslolös tar död på all min energi.

Helst av allt vill jag få jobb, ta tag i träning, flytta - sedan är jag nöjd.

Hur kan jag ändra på mina vanor, jag behöver verkligen hjälp. Ond cirkel hela skiten. Jag är mycket nära jobb nu i alla fall vilket är positivt, men jag MÅSTE sluta leva som jag gör och få tillbaka min självkänsla och allting. Inte förrän jag är säker på att jag fått jobbet kan jag nog börja ta hand om mig själv känner jag. Jag blir helt utmattad av tanken att jag KANSKE inte kommer få detta jobbet jag tror jag får - och då vill jag sätta en pistol mot tinningen alltså...

Flashback. Vad ska jag göra?

Om du är mycket nära att få jobb nu så kommer det att lösa sig.

Hej kompis!

Bra att du skaffar arbete. Har du inga polare att hänga med?

Du är bara 22 år, kom ihåg det. Det är ingen panik att flytta ut än, det kommer!

Ta det lugnt.

Du säger att du är sysslolös.. ?

Om du verkligen vill förändra situationen så pass mycket som du säger, så kan det vara en god idé att se jobbsökandet som ett heltidsarbete. Helt plötsligt ökar du då dina chanser till att snabbare få ett jobb, samtidigt som du har fullt upp under dagarna för att ändra din situation.

Lycka till.

Flytta utomlands. Det gjorde jag när jag var i din sits. Jag drog själv till Irland, men det finns massa jobb för svensktalande på Malta, i Spanien, Polen, Skottland och gud vet alla länder. Vill du ha ett jobb och flytta så kan du fixa det utan större problem

Hej där!

Jo jag har umgänge, men pengar... Pengar... Samt inte kul att göra saker längre för man känner inte sig bra med sig själv, så hela alltet blir liksom ingen vidare...

När jag jobbade innan och hade helg kände jag mig välförtjänt utav allting..

Aa men precis..

Jag söker flera jobb om dagen, ringer runt och är engagerad i jobbsökandet. Vet att ansvaret ligger hos mig och arbetsgivarna lär inte ringa mig, tvärtom.

Har 4 arbetsintervjuer nu men är så äckligt nervös... Jag kan liksom aldrig slappna av som människa om jag inte är säker på saker och ting..

Om jag haft ett sparkapital vore detta en utmärkt idé, men jag har ju inte detta.. :/

Skitbra. Fortsätt så.

Intervjuer vänjer man sig nog aldrig vid helt och fullt, men ju fler man går på desto lättare blir det väl med nervositeten. Men lik förbannat tänker man ofta efter en intervju att "det där gick ju jättebra, varför oroade jag mig?".

Menade mest att jag är så äckligt nervös inför min fråga om jag lär få detta jobbet eller inte. Inte själva intervjun i sig alltså.

^ Detta medför att jag ständigt går och tänker på detta och har svårt att finna glädje i saker som skulle få mig att må bra - förrän jag fått svar..

Sorry om jag skrev luddigt

Den här sidan är öppen för alla.

Det här kan kännas som en käftsmäll ? Men när jag var runt 20-28 år så fanns inte internet det kom när jag var runt 35år.

I vilket fall kan du inte träffa en brud som har en lägenhet? Det vanliga problemet förr var dubbla lägenheter och dubbla möbler.

söka till folkhögskola? det är väl en tiden på året nu. Även om du inte får jobb kan du då flytta hemifrån till hösten och bryta dina dåliga rutiner och ha kul samtidigt som du lär dig något. kan vara en reservplan iaf.