Det intressanta är att Sverige hade en rätt framgångsrik arkitektur fram till ca 1960 även på regional nivå - Kolla in Gunnar Leche (stadsarkitekt i Uppsala), Hans Westman (ritade stora delar av dagens centrala Lund 1940-1960), Erik Hahr (Västerås), Carl-Axel Stoltz (Malmö), Paul Boberg (Växjö) m.fl. Alla tre ritade moderna/modernistiska hus, många gånger rent "stadsmässigt" och med lyckat resultat. Inte alla gånger, men i väldigt många projekt. Och nu talar jag inte ens om den tidens "giganter" (Sigurd Lewerentz, Gunnar Asplund m.fl.)
På något vänster har vi spelat bort detta arv fullständigt - Den mest kände levande svenska arkitekten vi har internationellt är nog Gert Wingårdh, och han känns mest som en trött kopia på "starchitects" typ Rem Koolhaas. De spännande hus som byggts i Västra Hamnen har ofta varit utländska firmor, typ tyska Hauschild-Siegel som ritat en hel del på senare år.
Jag vet inte om man ska skylla det på centralisering av svenska byggfirmor (marknaden domineras som bekant av de tre stora, även om det börjar luckras upp litet på sina håll), på att baksmällan efter miljonprogrammet och den tiden inte riktigt betats av (man har satsat på uppiffningar istället för intressanta nybyggen, typ "sålänge det inte är helt grått på fasaden och lite rabatter utanför så är det ok jämfört med Tensta"), på att svenska arkitektutbildningen tycks ha blivit ett mellanting med det sämsta av teknisk utbildning á la väg-och-vatteningenjör och dagdrömmande flummeri, på att lagstiftning och byggnormer är så hårt knäppta och beslutsvägarna så insmörjade plus byggkartell att ingen vågar komma med något annat förslag (lägg till svensk konsensuskultur - "Vad tycker du tjänsteman X om det här?" - "Ja jo det blir väl bra...". Många gånger är folk inte hindrade utan det rör sig om bekvämlighet/konsensus då, ihop med centralisering av branschen m.m.). För arkitektur kräver ett stort mått av konstnärlig frihet, Paul Boberg var t.ex. teckningslärare på läroverket samtidigt som han var stadsarkitekt.
Jämför med Danmark där man har lyckats behålla den här arkitektrollen på ett helt annat sätt, det har fortsatt att produceras god arkitektur från inhemska firmor. Kolla in firman 3XN i Köpenhamn exempelvis om man vill se modern utveckling som inte bara är vita lådor. Många ambitiösa svenskar söker sig hellre till Köpenhamn för arkitektutbildning än i Sverige vilket väl säger en hel del. Men det visar även hur en gren som man varit åtminstone jämbördig inom/haft en fördel i likväl kan spelas bort inom loppet av 1-2 generationer.
På något vänster har vi spelat bort detta arv fullständigt - Den mest kände levande svenska arkitekten vi har internationellt är nog Gert Wingårdh, och han känns mest som en trött kopia på "starchitects" typ Rem Koolhaas. De spännande hus som byggts i Västra Hamnen har ofta varit utländska firmor, typ tyska Hauschild-Siegel som ritat en hel del på senare år.
Jag vet inte om man ska skylla det på centralisering av svenska byggfirmor (marknaden domineras som bekant av de tre stora, även om det börjar luckras upp litet på sina håll), på att baksmällan efter miljonprogrammet och den tiden inte riktigt betats av (man har satsat på uppiffningar istället för intressanta nybyggen, typ "sålänge det inte är helt grått på fasaden och lite rabatter utanför så är det ok jämfört med Tensta"), på att svenska arkitektutbildningen tycks ha blivit ett mellanting med det sämsta av teknisk utbildning á la väg-och-vatteningenjör och dagdrömmande flummeri, på att lagstiftning och byggnormer är så hårt knäppta och beslutsvägarna så insmörjade plus byggkartell att ingen vågar komma med något annat förslag (lägg till svensk konsensuskultur - "Vad tycker du tjänsteman X om det här?" - "Ja jo det blir väl bra...". Många gånger är folk inte hindrade utan det rör sig om bekvämlighet/konsensus då, ihop med centralisering av branschen m.m.). För arkitektur kräver ett stort mått av konstnärlig frihet, Paul Boberg var t.ex. teckningslärare på läroverket samtidigt som han var stadsarkitekt.
Jämför med Danmark där man har lyckats behålla den här arkitektrollen på ett helt annat sätt, det har fortsatt att produceras god arkitektur från inhemska firmor. Kolla in firman 3XN i Köpenhamn exempelvis om man vill se modern utveckling som inte bara är vita lådor. Många ambitiösa svenskar söker sig hellre till Köpenhamn för arkitektutbildning än i Sverige vilket väl säger en hel del. Men det visar även hur en gren som man varit åtminstone jämbördig inom/haft en fördel i likväl kan spelas bort inom loppet av 1-2 generationer.
