Lever vi i rätt tid? Föddes vi i rätt tid?

Intressant tråd.

Själv är jag hyfsat nöjd, särskilt när man kan se mycket av historien i backspegeln och se hur jävligt människan har haft det.

Måste jag välja hade jag hellre fötts långt senare än jag gjort. När/om människan börjar utforska solsystemet och resor till planeterna och andra solsystem blir möjliga. Finner detta otroligt fascinerande. Men är för gammal för att nånsin få uppleva detta. Suck.

För ung för att vart med och utforskat jorden, för gammal för att hinna utforska rymden.

Hade gärna fötts på 40 talet som farfar min. Jobbade som rallare, flyttade land och rike runt, söp, knullade och levde fan. Startade firma och började köpa fastigheter på 70 talet, blev rik som saten och köpte stor gård. Sverige var svenskt på den tiden.

Lycka till att göra det idag säger jag bara.

Född på 80-talet. Hade gärna varit född 50-60-70-tal istället.

Det finns givetvis fördelar med att leva idag, men spontant känns det som att man levde mer i stunden då eller väntade på stunder. Idag ska allt ske direkt. Sedan blir folk snabbt besvikna på mycket och går vidare med sina liv inom sekunder.

Tänker mycket på kultur. All förväntan och allt omkring nya biofilmer, konserter med favoritband, bands nästa skiva, resor (då man inte kunde kolla upp allt i förväg). Jag inbillar mig att saker överlag gjorde större avtryck. Man gav saker fler chanser, man längtade verkligen och under långa perioder.

Idag reser folk och har knappt något att säga efter en vecka mer än "det var nice". VAD var nice? Kan tänka mig att folk som reste 1982 kunde prata om sina resor i all oändlighet och resorna verkligen gjorde avtryck. Inte bara tre bilder på Instagram och sedan ett minnne blott.

Har jag fel? Jag skulle lätt ta enstaka minnen av att gå med polarna på Termintor 1 på bio än att glo idag på Terminator 3, Salvation och senaste. Inte bara för att filmen är bättre utan för hela känslan. Ett genuint minne. Idag blir det bara inte samma sak. Kommer man någonsin diskutera filmen igen med vännerna? Kommer dom ens minnas att man sett dom? Upplevelsen av att bli blown away av filmen. Vilket man inte direkt blir idag för att man är så avtrubbad!

Jag är född i slutet av 70-talet och jag är lite kluven. Som läget ser ut nu så är det mesta skit och jag skulle gärna leva i en annan tid, men min ungdom var relativt bra. Jag var tonåring under 1990-talet och det var en härlig tid! Datorerna var uppfunna, internet började komma och Sverige var fortfarande relativt förskonat från mångkulturen.

Även om jag personligen inte har så många problem idag så har jag trots det inga framtidsutsikter. Jag går runt och ser hur samhället förfaller och jag väntar bara på att det på något sätt skall ta slut. Antingen genom att samhället dör eller genom att tumören känd som mångkulturen avläsnas. Något av dessa alternativ kommer att inträffa under min livstid, så visst är det lite spännande.

Nej människan är inte till för att vara datanörd.

Är man född i en (västerländsk) demokrati, där förutsättningarna för att skapa en dräglig tillvaro finns, är det upp till var och en att med alla till buds stående medel göra så. Jag köper inte riktigt det där att som exempelvis 80-talist, sitta och gnälla över hur bättre livet hade varit om man var född på 50-talet.

Alla människor som levt under olika epoker, har en sak gemensamt - de har levt i nuet utan inblick i vad som komma skall under morgondagen. Epoker som "det glada 80-talet" är ju en efterhandskonstruktion, de som levde där och då reflekterade nog inte över att det var speciellt "glatt", varken i samhällsklimatet eller på börsen. Det känns olikt Svensson att bara stanna upp och komma till insikten: "Fy fan vad livet är bra just nu". De flesta tuggar på genom vardagen och tittar sedan tillbaka på förlorade år med nostalgiska glasögon.

Det bästa är därför om man lär sig att njuta av livet just nu

(Med reservation för stavfel, skrivet från mobil.)

De allra flesta människor skulle ha det sämre i en annan tid än denna eller bara i en annan del av världen än Europa. De flesta här på forumet (troligen inklusive mig själv) skulle inte överleva en månad i t.ex. antikens Rom. De flesta skulle inte överleva i Sverige för några sekler sedan heller.

Den här frågan grubblar jag varje dag över. Jag känner "hur fel min tid" känns för mig och hur gärna jag skulle vilja byta till något annat. Samtidigt kan jag inte svära på att jag hade gjort det om tillfället gavs.

Om vi leker med tanken att jag skulle byta tidsepok om en möjlighet gavs så skulle jag göra såhär. Tillhör jag överklassen så vill jag börja livet som tjugoåring på 20-talet. Jag tycker den tiden passar in på en person som värdesätter moral, samtidigt som moralsamhället reformeras och anpassas utefter vad som förefaller mer rimligt att upprätthålla för individen. Det känns också extra lyxigt att vara rik under "the golden twenties".
Skulle jag tillhöra medelklassen tycker jag 40-talet passar bättre som tjugoåring. Tyvärr kan jag inte motivera det här valet något vidare utöver min förtjusning för moralsamhället, men det känns bara rätt.

Det sista årtionde jag möjligtvis skulle kunna överväga att leva som ung i är 70-talet. Min uppfattning är att det här är det sista årtiondet där moralsamhället fortfarande innehar majoritet, innan det blir avlöst av "lustsamhället" och 80-talet.
OBS! "det sista årtionde" avser just det sista alternativet på listan. Jag hade med andra ord valt både 50 och 60-talet framför 70-talet.

Astrologi/ödet, joo även att 90-talister har en roll i det unversaliska schemat, håll dig kvar så öppnar sig stigen!

Jag föddes i fel tid. Alla tider att födas är fel.

Född under 90-talets andra hälft. Hade hellre varit född på typ 60- eller 70-talet.
Kan möjligen bero på gamla föräldrar med konservativ uppfostran, och kanske lite för att det skulle vara coolt att uppleva en del av det de upplevde som tonåringar på 60-/70-talet.

Stämmer. Det enda rätta är att aldrig födas.