http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6tebo...bben-1.4162794
^ Denna artikel tar upp att det är svårt att hitta specialister i allmänmedicin till Närhälsan Biskopsgården, och tar upp faktorer som att det är för få läkare som tar examen, att det är problem med landstingsystemet. Ingen som nämner det faktum att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle vilja vara allmänläkare i Biskopsgården. Närhälsan Biskopsgården har dessutom 1,4/5 på google i betyg och många arga recensioner från folk som inte får tider eller som inte ens kan kontakta dem. Ja, vem vill jobba vårdcentral idag egentligen? Bekväma arbetstider? Inga jourer? Måhända, men jobbet torde ta död på själen.
Min subjektiva bild av allmänmedicin är att det i regel är fruktansvärt tråkigt och själadödande arbete. Eksem, eksem, förkylning, stress, sjukskrivning för nonsens, diabetesuppföljningar, wow en tonsillit! Etc. För att inte nämna att väldigt många samtal måste göras med halvdana tolkar på telefon och med skrikande ungar i bakgrunden, eller med patienter som inte vill ta i hand eller ta av sig på överkroppen för att bli undersökta. Vem fan vill jobba under dessa förhållanden? Naturligtvis nämner artikeln inte detta, men det är en ganska enorm elefant i rummet som frustar och spelar trumpet med snabeln.
En annan del av problemet tas upp i denna artikel där unga läkarstudenter diskuterar sin syn på vårdcentralsyrket:
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6tebo...tral-1.4162807
De verkar vara överens om att det är ett problem, men ingen vill ta tag i det. Dock är de öppna för att de kan komma att ändra sig under resans gång. Mycket av det de säger stämmer, t.ex. att de inte kommer att få handskas med svåra/spännande fall, åtminstone inte lika mycket som andra specialiteter. Tyvärr har de dock ännu en ganska naiv syn på hur läget ser ut i våra vårdcentraler, även om Biskopsgården kanske är något av ett extremfall.
Artiklarna går igenom ett gäng bra poänger, men missar som jag ser det en stor sådan, nämligen (som med mycket annat) invandringen. Bristen på allmänläkare är bara ytterligare ett exempel på hur vår infrastruktur krackelerar p.g.a våra extremt öppna och läckande hjärtan. Ingen går igenom den långa och tuffa process för att bli läkare för att sedan jobba under tidigare beskrivna förhållanden.
Har jag fel i min analys av vad problemet beror på? Vad beror det på i så fall? Och hur löser vi det?
^ Denna artikel tar upp att det är svårt att hitta specialister i allmänmedicin till Närhälsan Biskopsgården, och tar upp faktorer som att det är för få läkare som tar examen, att det är problem med landstingsystemet. Ingen som nämner det faktum att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle vilja vara allmänläkare i Biskopsgården. Närhälsan Biskopsgården har dessutom 1,4/5 på google i betyg och många arga recensioner från folk som inte får tider eller som inte ens kan kontakta dem. Ja, vem vill jobba vårdcentral idag egentligen? Bekväma arbetstider? Inga jourer? Måhända, men jobbet torde ta död på själen.
Min subjektiva bild av allmänmedicin är att det i regel är fruktansvärt tråkigt och själadödande arbete. Eksem, eksem, förkylning, stress, sjukskrivning för nonsens, diabetesuppföljningar, wow en tonsillit! Etc. För att inte nämna att väldigt många samtal måste göras med halvdana tolkar på telefon och med skrikande ungar i bakgrunden, eller med patienter som inte vill ta i hand eller ta av sig på överkroppen för att bli undersökta. Vem fan vill jobba under dessa förhållanden? Naturligtvis nämner artikeln inte detta, men det är en ganska enorm elefant i rummet som frustar och spelar trumpet med snabeln.
En annan del av problemet tas upp i denna artikel där unga läkarstudenter diskuterar sin syn på vårdcentralsyrket:
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6tebo...tral-1.4162807
De verkar vara överens om att det är ett problem, men ingen vill ta tag i det. Dock är de öppna för att de kan komma att ändra sig under resans gång. Mycket av det de säger stämmer, t.ex. att de inte kommer att få handskas med svåra/spännande fall, åtminstone inte lika mycket som andra specialiteter. Tyvärr har de dock ännu en ganska naiv syn på hur läget ser ut i våra vårdcentraler, även om Biskopsgården kanske är något av ett extremfall.
Artiklarna går igenom ett gäng bra poänger, men missar som jag ser det en stor sådan, nämligen (som med mycket annat) invandringen. Bristen på allmänläkare är bara ytterligare ett exempel på hur vår infrastruktur krackelerar p.g.a våra extremt öppna och läckande hjärtan. Ingen går igenom den långa och tuffa process för att bli läkare för att sedan jobba under tidigare beskrivna förhållanden.
Har jag fel i min analys av vad problemet beror på? Vad beror det på i så fall? Och hur löser vi det?