Boken "Mannen som sökte sin skugga" handlar inte bara om fördomar mot resande, zigenare och tattare. Det handlar om en statlig policy att skilja tvillingbarn från sina biologiska föräldrar och ge dom till andra, "child trafficking, i det påstådda syftet för "vetenskapliga studier".
Enligt Lagercrantz kände tvillingbarnen inte till sitt ursprung eller att de ingick i ett experiment där de observerades i kvasivetenskapligt syfte av s.k. vetenskapsmän med rasistiska idéer. Inte heller ”fosterföräldrarna" skulle ha känt till experimentet även om ett av föräldraparen delvis blev informerad därom.
Möjliga konsekvenser av okunskap om sin eget ursprung och identitet belyses av följande artikel i New York Post:
My ancestry test revealed a genetic bombshell. By Eric Spitznagel August 11, 2018.
Citat:
When Linda Ketchum of Glendale, Calif., asked her husband for an AncestryDNA kit for Christmas, it was just a lark. She had no family secrets she was trying to uncover, no genealogy mysteries that needed answers. She was just curious.
“My dad was German, and my mother was Scottish-English,” she says. “I thought it’d be fun to learn a little about my genetic ethnicity, to trace how all the pieces came together.” But she ended up getting far more than she bargained for.
Men innan vi granskar etiken och lagenligheten i de experiment som Lagercrantz beskriver så skall vi se vilka institut som bedrev dessa övergrepp
Statens institut för rasbiologi (1922-1958) med följande huvudpersoner
Herman Lundborg (1922-1935),
Gunnar Dahlberg (1936-1956)och
Jan Arvid Böök (1956-1958). Därefter ersattes Institutet med Institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala Universitet dit också
Rasbiologiska Institutets arkiv levererades.
Men, och detta är viktigt.
Den berättelse David Lagercrantz presenterar talar om ett 20-tal individer vars biologiska identitet hemlighållts, av den svenska staten och Uppsala Universitet, för dem i ett förmenat vetenskapligt syfte och därmed effektivt påtvingat dem en livslögn de inte ens varit medvetna om. Detta finns inte i arkivets offentliga del då hade det Lagercrantz berättar varit känt.
Om vi går tillbaka till året 1958 då Uppsala Universitet övertogs ansvaret för denna verksamhet så hade det gått ett decennium sedan
Nurnberskodexen 1947 kodifierades och som uppställde följande krav på forskningsprojekt.
- Krav på informerat samtycke
o Information om
Forskningsprojektet
Egen roll
Självbestämmande över sitt eventuella deltagande
Vidare går det att läsa i
CODEX regler och riktlinjer för forskning följande:
Citat:
Nürnbergkoden och de mänskliga rättigheterna
I samband med rättegångarna i Nürnberg efter världskrigets slut formulerades för första gången en offentlig kod för medicinsk forskning, Nürnbergkodexen 1947. Här slogs bl.a. fast att informerat samtycke krävs, att forskningen skall ha goda konsekvenser för samhället och att riskerna för försökspersoner skall minimeras. Det framhölls att varje deltagare har rätt att när som helst avbryta sitt deltagande i ett experiment och att den som leder ett sådant skall avbryta det om det verkar troligt att en deltagare skadas. Andra viktiga deklarationer och regler som följde i Nürnbergkodens spår är FNs Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948, Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 och Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna från 1950, vilken är lag i Sverige (SFS 1994:1219). Se även regeringsformens andra kapitel vari bland annat sägs att varje "medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling" och att "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp."
Att ”se igenom" Lagercrantz bagatellisering av vetenskapliga principer genom att framhäva vilseledande känslomässiga beskrivningar som stödjer hans uppdragsgivares syfte är bedrövligt. Men det är inte mer att vänta då han och Bonnier är ute i ekonomiskt syfte för att göra sig rikedomar på andras olycka.
Värre är det med ansvariga inom statsförvaltning och Uppsala Universitet som offentligt förmenar sig agera etiskt och sviker detta genom att fortsätta att hemlighålla sina experiment med "mänskliga försökskaniner" för fortfarande levande försökspersoner och deras ättlingar. Det är tragik och etiskt haveri.
Genom dagens DNA-teknik kommer dessa forskningsetiska brott att avslöjas. Vad skall ni göra då? Låta döda försökspersonerna? Skylla på någon annan? Hemligstämpla allt med hänvisning till Rikets säkerhet? Ja, vad skall ni göra?
De dokument som inte redan läckt ut kan ni förstöra precis som nazisterna förstörde många bevis på sin rasforskning, men inte allt.
DNA hos levande ättlingar till era försökspersoner som ni kränkt finns kvar till och med efter deras död och är ett vittnesmål mot er om er grymhet och avsaknad av mänsklighet.
Det finns ytterligare lagar och konventioner som
Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor och
Helsingforsdeklarationen 1964 men de saknar värde om inte ni som vet talar om sanningen och ger ut bevisen till dem de vars ursprung och identitet stulits av den svenska staten. Det är deras svenska lagliga och mänskliga rättighet att få reda på sitt ursprung och identitet.