Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-02-16, 22:21
  #1
Medlem
Har en 6 månaders visstidsanställning med formen vid behov (timanställning).

Efter dessa 6 månader kommer jag antagligen erbjudas en förlängning med samma arbetsform, timanställning. Nu kommer jag inte tacka ja om jag får samma lön, utan kommer kräva en lön de antagligen inte kommer erbjuda mig. Dessutom är lönen kollektivavtalad, så vad jag vet kan man inte sätta individuell lön.

Vad kommer hända om jag blir arbetslös? Kommer a-kassan acceptera att löneförhandlingen inte godtogs av både parter? Och att jag då kommer vara arbetslös med bibehållen ersättning, utan att behöva vänta tre månader? Eller kommer de klassa detta som att jag tack nej till ett nytt avtal?

Vad som talar emot mig är kollektivavtalet, å andra sidan så förhandlar jag inte under mitt rådande avtal och "säger upp mig". Jag blir automatiskt arbetslös efter 6 månader om inget nytt avtal skrivs på.
Citera
2017-02-16, 22:36
  #2
Medlem
SS-Panzer-Divisions avatar
Det tolkas som du sagt upp dig själv och du kommer få 45 karensdagar eller om dom höjt det till 60, förövrigt hur jävla dum får man vara som frivilligt går in i arbetslöshet
Citera
2017-02-17, 00:10
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SS-Panzer-Division
Det tolkas som du sagt upp dig själv och du kommer få 45 karensdagar eller om dom höjt det till 60, förövrigt hur jävla dum får man vara som frivilligt går in i arbetslöshet
Första som inte gäller det citerade. Kollektivavtal reglerar lägstalöner.

Men detta är jag tveksam till. Om ditt arbete tar slut ett visst datum så kan knappast ett jobberbjudande räknas som uppsägning då jag har för mig att man har rätt att tacka nej till ett litet antal jobb.
Citera
2017-02-17, 08:35
  #4
Medlem
mastejags avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Per Vers
Första som inte gäller det citerade. Kollektivavtal reglerar lägstalöner.

Men detta är jag tveksam till. Om ditt arbete tar slut ett visst datum så kan knappast ett jobberbjudande räknas som uppsägning då jag har för mig att man har rätt att tacka nej till ett litet antal jobb.
Tveksam till det och om det stämmer är det ju helt JÄVLA sjukt!

TS man blir riktigt jävla förbannad när man läser inlägg som detta. Inte för att du bryr dig men såna som dig gör att man blir så högervriden det bara går och önskar att allt vad bidrag, a-kassa osv. togs bort helt och att alternativen var att leva på sparpengar eller bli uteliggare.
Citera
2017-02-17, 11:17
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mastejag
Tveksam till det och om det stämmer är det ju helt JÄVLA sjukt!

TS man blir riktigt jävla förbannad när man läser inlägg som detta. Inte för att du bryr dig men såna som dig gör att man blir så högervriden det bara går och önskar att allt vad bidrag, a-kassa osv. togs bort helt och att alternativen var att leva på sparpengar eller bli uteliggare.
Rakt upponer är det sjukt.
Men tittar du på förutsättningarna så är det en bra regel.
Du har ett välavlönat arbete som kräver en viss kompetens i ett företag som har kollektivavtal. Pga neddragningar måste du gå.
Sedan måste du söka ett visst antal arbete/mån och så har du otur att den lokala pizzerian behöver en kartongvikare. Här finns inget kollektivavtal samt att din lön kommer understiga vad du får i A-kassa.
Nu tog jag i från tårna.
Men nog fan är det bättre att någon med sämre förutsättningar får det arbetet medan du själv söker vidare efter ett arbete som motsvarar dina kvalifikationer?

Arbetslinjen gillar jag. Men jag ogillar regler som tvingar folk att ta arbeten under deras kvalifikationer då det inte gagnar någon fören vi uppnått, full sysselsättning igen.
Citera
2017-02-19, 14:59
  #6
Medlem
Kan inte svara på den här frågan men vill komenteta Mastejags inlägg.
Jag kan sägga att för några år sedan skulle jag ha svarat på samma sätt.
Frams till ungefär när jag fyllde 30 så tänkte jag på samma sätt. Jag har alltid varit en kämpe i livet. Har alltid jobbat och känt mig stålt över mig själv att jag slitter och betalar skatt, köper saker för mina egna tjännade pengar.
Jag hatade folk som var på botten av samhället, alla bidragare, invandrare, alkisar, arbetslösa alla som inte kunde försörja sig själva. Jag tittade nedåt på såna människor. Jag har alltid sagt att livet är en djungel där starkaste överlever och där jag såg mig själv som en lejon, en av de starkaste (jaja finns inga lejon i djungeln).

Men livet kan vända sig plötsligt även för en lejon. För några år sedan hade livet helt plötsligt vänt ryggen för mig med.
Vi behöver inte gå in på vad som har hänt men jag kan säga att idag är inte jag den starka lejonet längre nu mera är jag en hyena som lever på bidrag tack vare såna som du.

Vem kunde tro att en sådan stark människa som jag var kunde sjunka så lågt. Det är livet! Och nästa steg blir att försöka resa mig upp igen om det är ens någonsin blir möjligt.

Mastejag, jag önskar dig allt lycka i världen och hoppas att livet skonar dig från stora nedgångar.
Men jag vill att du ska bara veta/förstå att ibland spelar ingen roll hur mycket pengar du än har på sparkonto, hur rika dina föräldrar än är, hur bra jobb du än har etc. det kan hända vem som helst. Någon dag kan du hamna i samma sits.
Citera
2017-02-20, 07:52
  #7
Medlem
mastejags avatar
Citat:
Ursprungligen postat av technoboy85
Kan inte svara på den här frågan men vill komenteta Mastejags inlägg.
Jag kan sägga att för några år sedan skulle jag ha svarat på samma sätt.
Frams till ungefär när jag fyllde 30 så tänkte jag på samma sätt. Jag har alltid varit en kämpe i livet. Har alltid jobbat och känt mig stålt över mig själv att jag slitter och betalar skatt, köper saker för mina egna tjännade pengar.
Jag hatade folk som var på botten av samhället, alla bidragare, invandrare, alkisar, arbetslösa alla som inte kunde försörja sig själva. Jag tittade nedåt på såna människor. Jag har alltid sagt att livet är en djungel där starkaste överlever och där jag såg mig själv som en lejon, en av de starkaste (jaja finns inga lejon i djungeln).

Men livet kan vända sig plötsligt även för en lejon. För några år sedan hade livet helt plötsligt vänt ryggen för mig med.
Vi behöver inte gå in på vad som har hänt men jag kan säga att idag är inte jag den starka lejonet längre nu mera är jag en hyena som lever på bidrag tack vare såna som du.

Vem kunde tro att en sådan stark människa som jag var kunde sjunka så lågt. Det är livet! Och nästa steg blir att försöka resa mig upp igen om det är ens någonsin blir möjligt.

Mastejag, jag önskar dig allt lycka i världen och hoppas att livet skonar dig från stora nedgångar.
Men jag vill att du ska bara veta/förstå att ibland spelar ingen roll hur mycket pengar du än har på sparkonto, hur rika dina föräldrar än är, hur bra jobb du än har etc. det kan hända vem som helst. Någon dag kan du hamna i samma sits.
Tråkigt att läsa om dina erfarenheter och jag beklagar din situation. Bara för att klargöra så förstår jag att vissa pga omständigheter inte alltid kan vara på topp men det jag främst reagerar på är människor som inte vill. TS här framstår knappast som någon som har grava problem utan mer som någon som är bortskämd och inte vill jobba bara för att man inte får 50k/mån trots att man troligen saknar något vidare efterfrågad kompetens.

För mig handlar det om vilja, gör man så gott man kan och biter ihop så är det inga konstigheter att få hjälp men att bara sitta på röven och gnälla och tro man är något är helt annorlunda.

Glädjande nog hörde jag på Agenda igår och det verkar som att alla partier är eniga om att det ska ställas mycket hårdare krav på bidragstagare framöver.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback