V-22 osprey

Verkar vara en riktigt kompetent plattform, om än något dyr.

Är det något Sverige kunde ha användning för, om vi bortser från den ekonomiska aspekten?

Jag skulle hellre vänta och se hur t.ex. SB 1 Defiant utvecklas.
V-22 verkar vara en dålig kompromiss, kan den användas vid sjöräddning?

V-22 har problem med den höga rotorbelastningen, vilket innebär
att man har stora problem med att man piskar upp vatten,
snö och sand vid hovring på låg höjd.

Korta rotorblad, med rotorerna monterade sida vid sida och vinsch långt bak,
gör det inte bättre, då man inte kan lägga på för mycket vikt på vinschen.

Jag vill minnas att man tidigare hade begränsningen att man inte skulle hovra under 30m
och inte ha mer än en person i taget på rep eller vinsch, men där verkan man
ha kunnat utöka kapaciteten allt eftersom.

Hur som helst så finns det mycket bättre plattformar för den uppgiften
om man inte har ett skriande behov av kort flygtid och lång räckvidd, såsom t.ex. vid CSAR,
där V-22 vid större attackföretag, skulle kunna ligga i standby
några hundra kilometer ut (på samma avstånd som AEW och lufttankningskärrorna)
och sedan snabbt kunna rusa in och plocka upp nedskjutna piloter, innan fienden hinner reagera.

För att plocka upp folk ur Östersjön eller från fjällen,
så ter den sig däremot som mycket olämplig.

Ja ja men tänk inte så rationellt, V-22 är ju så djävla häftig! Jag har fantiserat om tiltrotorer ända sedan jag läste om Bell XV-15 i boken Uppfinningarnas historia 1984 eller -85 så kom inte med en massa tråkig fakta nu.

Så snart jag hör om den där maskinen, så tänker jag på olyckor...

https://en.wikipedia.org/wiki/Accide...he_V-22_Osprey

Är detta bara selektiv perception eftersom det är en så udda maskin, eller är den ovanligt drabbad?

- - - -

På military.com skriver man att den är ”...twice as fast, can carry three times as much, and goes six times farther than the CH-46E” (alltså vår Hkp 4). Men man säger också att ”...is an airplane with an image problem”.

Länk: http://www.military.com/NewContent/0...h_0904,00.html

Men om vi tänker oss för armén och för trupptransport?

I mi värld som är allt annat än professionell kommer framtida helikoptrar ha påskjutande propeller eller jetmotor och dom lyftande rotorbladen kommer vid höga hastigheter sluta rotera och fungera som vingar.

Men det kan lika gärna bli tilltrotorkonceptet som vinner

För att ha nytta av detta typ av system, alltså möjlighet att luftlandsätta mer personal på en enskild plats krävs mycket mer än en bataljon Luftburet Inf och tillhörande HKP/V22.
Det krävs Ahkp samt viljan att anfalla och ta enskilda platser. Alltså det en stormakt vill göra vid ett överfall inte vad en FÖRSVARSmakt vill göra.

Men då ska man också komma ihåg att CH-46 flög för 59 år
sedan och är en mycket mindre och motorsvagare helikopter.

Det är mera rimligt att jämföra V-22 med CH-47 som förvisso är mycket äldre än V-22
och fortfarande är mycket mindre, men lika motorstark.

Vi ska också ha i beaktande att mantrat
”...twice as fast, can carry three times as much, and goes six times farther than the CH-46E”
inte stämmer ens mot den gamla, lilla och svaga CH-46.

Så V-22 har ett antal nackdelar:

1 - Mycket dyr att köpa in (2-3ggr så dyr som CH-47)
2 - Extremt dyr att underhålla (60k$ till 80k$ per flygtimma, vilket är högre än F-22)
3 - Tar upp mycket utrymme i hangar och på flygdäck.
4 - Trång invändigt, vilket innebär att man inte kan få in fordon i storlek
med t.ex. en HMMWV, utan bara en för V-22 särskilt framtagen minijeep.
5 - Låg lyftkapacitet relativt tillgänglig motorkraft.
6 - Begränsad förmåga att starta och landa å hög höjd.
7 - Långsam övergång från flygplansläge till helikopterläge.
8 - Illa anpassad för hängande last (som kan pendla i längsled),
p.g.a. korta rotorblad och rotorerna monterade sida-sida som ger begränsad stabilitet i längsled.
9 - Relativt stora problem med downwash och uppvirvlande sand/snö/vatten.
10 - Låg kapacitet vid fastrope-firning och vinschning (se punkt 8)
11 - Svårt att placera defensiv bestyckning p.g.a. att motorerna och rotorerna är i vägen,
p.g.a. att kärran är så trång och p.g.a. att det är svårt att placera bestyckningen
under nosen eller långt bak (se punkt 9)
12 - Svår att nödlanda p.g.a. att den är så dålig på att glidflyga och autorotera.


Så i ett extremfall så har man då kanske 2st CH-47 (mindre och billigare)
som kan gå till LZ 50nm bort eskorterad av ahkp med 8 ton invändig last hela vägen till målet i 250km/h,
relativt aggressivt landa, lasta av och gå tillbaka till bas/fartyg med eskorterad av ahkp i 300km/h
mot en enda V-22, som går till LZ eskorterad av ahkp i 150km/h med 3 ton hängande last,
lägger av lasten relativt försiktigt och med kärran exponerad över hustak och trädkronor
och sedan går tillbaka till bas/fartyg utan eskorterad av ahkp i 400km/h.

Den enda trupp som vi har behov att transportera
(eller snarare som vi realistiskt kan tänka oss att transportera)
är SOG/NI i fredstid och krigstida självmordsuppdrag och evakuering av sårade.
Här bör vi beakta V-22:ans låga transportkapacitet på bara 15-18 man (enligt GAO*),
vilket förvisso är gott nog för SOG i många lägen, men samtidigt ingenting
som vi inte kan lösa med Hkp 16/UH-60.

För NI:s del (och motsvarande insatser med SOG) så är det på tok för lite
utan där vore nog existerande transportkärror (d.v.s. Tp84/C-130) mera rimligt
om man t.ex. snabbt måste kunna få upp folk för en gisslansituation i övre Norrland.
D.v.s. NI möter upp Tp84 på Ärna/Uppsala och flygs upp till närmaste användbara flygfält
eller vägsträcka, eller SOG flygs in från Karlsborg och fälls med fallskärm
(eller flygs in till närmaste användbara flygfält eller vägsträcka)

Så det som jag skulle vilja se tillföras är i.s.f. en dedikerad ambulanshelikopter
som opereras av FM i fredstid (och som alla landsting måste använda).


(*) Tillverkaren fortsätter dock med bestämdhet att V-22:an
trots att den är mindre än CH-46 invändigt rymmer mycket mera trupp.

Det kanske är fler C-130/KC-390 vi ska satsa på?

Sveriges arsenal på 8 stycken (tidigare i alla fall) är ju ganska liten internationellt sett).

Mig veterligt flyger vi bara sex sådana idag.

Vänner i flygvapnet med väldigt god insikt, har grymtat över ett projekt som syftade till att ge Tp 84 glass cockpit. Det avbröts av budgetskäl när projekteringen gått ganska långt. Inga detaljer. Bara att det ”kostat mycket”.

I en presentation från FMV (2016):

-  Säkerställa drift av Tp 84-systemet till minst år 2030. Omfattning:
-  Uppgradering av transpondrar och navigationssystem för att möta kommande civila luftrumskrav.
-  Ersätta föråldrade system för att förbättra tillgängligheten, innefattande bl.a. uppgradering till ”glass cockpit”.
-  Höja den taktiska förmågan och öka omvärldsuppfattningen genom bl.a. införande av taktiska länkar.

Om det är NÅGOT vi behöver mer av, så är det logistisk kapacitet för att undsätta landsändar som fått påhälsning av gröna gubbjävlar av fel sort. Inte minst Gotland.

Ett knippe C-130J som vi kunde underhålla och fixa med ihop med Norge vore jävligt mums.
I min bok vore det en utmärkt grej att ha på inköpslistan. Och för att återknyta till trådens ämne - C130J kostar i princip på tusenlappen när, lika mycket som en V-22 Osprey.