Citat:
Ursprungligen postat av
Saccard
Problemen, som jag ser det, kom i samband med att det tidiga 90-talets humorelit aldrig riktigt byttes ut. Tidigare hade humorgrupperna och de enskilda skämtarna bytts ut med jämna mellanrum. Det var Skäggen, Hasse & Tage och Gösta Ekman. Vissa överlappade varandra men de tillhörde likväl olika genrer.
Det skedde aldrig med "den ironiska humorn" som slog igenom på tidigt 90-tal. Killar som Schyffert, Gustavsson, Haag och Lindström var bra och vassa när de slog igenom, men sen kom det inte en andravåg. Det har faktiskt fortfarande inte kommit någon andravåg. Vi sitter i stort kvar med samma killar än idag, med den skillnaden att de är självgoda miljonärer i 50-årsåldern idag.
I samma veva politiserades samhället. De första tecknen på dagens enorma polarisering började skönjas när det helt plötsligt började bli viktigare att visa sig god/upplyst/"äkta" snarare än rolig. Humorn hamnade i på efterkälken, det viktigaste var att ha ett "budskap". Det räckte liksom inte med att vara rolig, man skulle helst uppfostra publiken också. Förmedla ett budskap, en värdegrund. Olika personer har gjort detta på olika sätt, där Betnérs skolpojkstjurighet har varit ett sätt och Özz Nujens spelade självdistans inför sin invandrarbakgrund har varit ytterligare ett sätt och någon av alla de extremfeminister vilkas namn jag inte ens lagt på minnet har varit ett annat sätt. Men, de här olika sätten har alla lett till samma slutsats; publiken ska först "upplysas" och därefter roas. Man ska förmedla ett budskap av vänsterliberal dogmatism samtidigt som man är tydligt med att positionera sig själv som "god" och "smart".
Det blir inte roligt. I vissa fall har man faktiskt frågat sig själv om man tittar på en humorshow eller ett politiskt brandtal när hela andemeningen med föreställningen går ut på att "Sverigedemokraterna är dumma, alla invandrare är så coola och vi som sitter här och som tycker så - vi är så upplysta och moderna". Det blir lite av ett grupprunk till godhetsporren som går laget runt och det är inte roligt.
Det har bara blivit värre och värre under de senaste fem åren och nu är samhället så polariserat och kränkthetskulturen så finjusterad att det kommer att bli svårt att ta sig ur den här gropen med mindre än att samhället omdanas. Såvida vi inte får en total counterkultur, en undergroundrörelse som skapar opolitisk humor som kontrast till all den politiserade skiten som mainstreammedia kör med. Det hade faktiskt varit riktigt radikalt idag, att inte hacka på Sverigedemokraterna eller söka diskbänksrealism utan att bara skapa helt opolitisk slapstick med yppiga damer á la Benny Hill eller bara fåna sig i största allmänhet á la Monty Python.
Den typen av närmast studentikos humor fanns på det tidiga 90-talet (ex.vis Varan-TV) men sedan dog det ut i den allmänna politiseringen som skedde uppifrån. Ska en sådan rörelse växa fram så måste det vara organiskt. Den kommer aldrig att springa upp från stå-upp-scenerna eller de blodröda teatrarna som ofta överlever enbart genom skattemedel.
En utmärkt beskrivning skulle jag tippa på...
Min osäkerhet beror på att jag tex aldrig hört tex Schyffert, mina senaste erfarenheter är slämg dig i brunnen typ babben och han som körde ihjäl sig...
Även den sk pessimistkonsulten, som jag konstaterade var noll rolig om man inte var extremkommunist....
Då jag slängde ut TVn för 20 år sen så blev det inget sen...vilket jag gissar var lika bra..
Han som stod och drog i en röd polotröja minns jag, men inte att han skulle varit rolig...
