Hur är livet som tjock människa?

Väger 118 kg till mina 169 cm.
Har aldrig varit normalviktig förutom när jag var liten då. Redan i lågstadiet var jag större än dem
andra barnen. Som tjock upplever jag att antingen stör sig folk på en och kommer med kommentarer om ens hälsa. Eller så är man osynlig. Det är svårt att hitta snygga kläder när man har storlek 48. Blir andfådd vid minsta lilla ansträngning. Om jag känner skam: ja. Om jag är lycklig: nej.
När jag ser mig själv i spegeln ser jag ett monster. Tycker inte om att äta inför folk så det undviker jag så mycket jag kan. Gäller även familjemedlemmar.
Har aldrig haft ett förhållande. De jag haft sex med har varit killar som själva inte sett så bra ut. Har fått ta det jag får så att säga.
Har ju fått en del elaka kommentarer genom åren. Min farmor brukade alltid säga "nu får du banta" varje gång jag hälsade på. En vän till familjen hackade ofta på mig. Sa att jag kommer snart få en hjärtinfarkt. Att håller soffan verkligen för oss tre? (syftade på mig). Det värsta han sa var dock: Ingen man skulle någonsin ha sex med dig med lampan tänd. Han brukade också kommentera vad jag åt.

Känner du inte att nu jävlar är det dags att ta tag i saker och ting? Jag förstår din sits helt och hållet och jag vet hur svårt det är att sluta med matvanorna och den dåliga livsstilen man har.
Känner inte du att du skulle bara vilja gå upp någon timme tidigare varje dag och ta en promenad? Du kommer se skillnad på en vecka kan jag lova! Varenda minus på vågen gör en så jävla lycklig och det är oavsett om det är -0,5kg eller 5kg du tappar.

Om du möjligtvis inte läste mitt inlägg på förgående sida så är jag 188cm, vägde då jag började träna den 10 januari i år 145,2kg. Nu en månad senare har jag tappat 10,3kg.

Kläderna blir större, ens självförtroende ökar och allt blir inte så jobbigt längre när man märker skillnad.
Är det inte något du skulle vilja känna?

Om någon hade fällt en sån kommentar till mig hade det blivit hus i helvete kan jag säga, fyfan va respektlöst.

Haha, huvet på spiken

Jag har aldrig varit "tjock", däremot har jag varit mullig i vissa perioder. Med mullig menar jag ca 5-10 kg övervikt. När jag blev deprimerad och inte orkade med livet, så var jag väldigt asocial och hade ingen lust med nånting. Vilket ju såklart ledde till att man gick upp lite grann.

Har inte märkt någon skillnad faktiskt. Blir bemött på samma sätt, känns det som. Visst fick man ett och annat "fan va du har lagt på dig" när man var överviktig, men det var inte mer med det.

Tjej 20-25 år. Runt 150cm och när jag vägde som mest var jag uppe i 71kg. Kommer inte säga vad jag väger nu, men är "bara" tjock nu.

1. Ja. Jag var underviktig fram till jag var 18 och POFF så blev jag fet. Håller på att gå ner nu, har runt 10kg kvar.
2. Det värsta är inte förolämpningarna. Det värsta är när smala människor som aldrig varit överviktiga ska påstå att man "inte" blir behandlad annorlunda. Man känner folks avsky ibland, dömande blickar, tystnaden. Man får inte vara på vissa sätt, man får inte tycka vissa saker, folk tar en inte på allvar.
3. Att jag inte fryser så lätt? Men jag älskade kyla innan viktuppgången och har alltid hatat värme. Att slippa fundera på om en kille som raggar leker med en, för ingen försöker inte ens leka med en
4. Nej, men var inte lycklig när jag var smal heller. Men om jag blev smal igen skulle det nog kunna bidra till andra saker som gör mej lycklig.
5. Jag går ju ner i vikt nu, men i och med viktuppgången så har jag slutat äta framför någon. Väntar tills jag är ensam. När man var smal och älskade mat var man charmig men när man är tjock är man bara äcklig. Men jag har så många fula egenskaper utseendemässigt så det är egentligen inte så stor skillnad. Blev bara ännu en grej att klaga på om mitt utseende.
6. Jag undviker att åka och simma eller bada, men om jag väl tar mej dit så struntar jag helt vad någon tycker.
7. Tror jag är lika körd smal som tjock

- Det är en enorm skillnad på hur jag som smal vs jag som fet blir bemött av det motsatta könet. Men det kan mycket väl vara hur jag framställer mig själv och vad jag utstrålar, inte nödvändigtvis själva utseendet. Som fet blir jag oftast ignorerad och utfryst av killar.

- Det finns inga fördelar med att vara tjock.

- Jag är inte lycklig med hur jag ser ut. Däremot finns det många andra saker som gör mig lycklig tex att resa och uppleva saker. Hela lyckan sitter inte i vikten.

- Hur man beter sig i sociala sammanhang runt smala människor?
Jag isolerar mig och undviker alla sociala sammanhang. Jag var alltid "sjuk" när jag blev utbjuden, idag är det ingen som bjuder ut mig längre.

Jag som smal = självsäker, rolig, utåtriktad, glad, social, nyfiken
Jag som fet = dålig självkänsla, ledsen, reserverad