Att alltid samtala vidare...

Hej!

Jag har upptäkt något nu mitt i livet som stör mig och är helt okontrollerat.

När jag kommunicerar med människor så har jag väldigt svårt att hålla mig till ämnet.
Får jag en fråga om vad som helst, så svarar jag på den men spinner alltid vidare på detta och tillslut handlar det om nån helt annat.

Ett exempel.
Hur känns det att snart börja jobba igen efter semestern!
- Ja, det känns såklart tråkigt men så är livet.
Det är skönt att komma tillbaka in i vardagen också men sen samtidigt så skulle man vilja vara ledig jämt.
Men så är det ju man måste ha pengar.
Får väl försöka hitta nån alternativ inkomstkälla bl.a. Bl.a..
Förstår ni?
Från att få en simpel fråga så slutar jag med att prata om inkomst.
Detta sker också utan att den frågande parten inte hinner säga nått.

Vad är detta för egenskap?
Nån mer än jag som känner igen sig ?
Jag känner mig oartig många gånger eftersom den andra parten kanske vill hålla kvar sig vid ämnet, men jag bara köttar på.

Låter som du är i behov att överförklara saker. Oftast så antar jag att det är för att bekräfta whatever man tidigare sagt, och sen måste förklara bekräftningen vilket blir en ond cirkel, som inte tar slut.

Du kanske bara tycker ämnet är tråkigt och meningslöst, och därför försöker byta det till något roligare? Har märkt att jag brukar göra så i alla fall.

Hade det varit repliker i ett manus, så hade man väl skrivit B.s replik sådan, för att visa att denne försökte mörka något......

Jag tycker det låter väldigt trevligt då du försöker skapa en diskussion och verkar vänta på att den andre skall börja dela med sig mer så den utvecklas.

Dock blir du förvirrad över att de INTE GÖR det då den svenska kulturen är oerhört reserverad, och börjar således ifrågasätta dig själv.

Hade du inte bott i Sverige hade du inte ens tänkt på dessa tankar.

Jag gillar din teori
Ja, jag skulle hävda samma sak ang den svenska kulturen.
Att bryta isen med någon vid första mötet kan vara riktigt jobbigt ibland.
Man märker hur jobbigt den andra tycker det är när de är tyst, och man sitter där 2 meter ifrån varandra och ingen säger nånting haha.

Ja absolut kan det bara så.
Så försöker man spinna vidare och fördjupa sig, och genast blev ämnet mer invecklat och trevligare.

Diskussionen passar nog bättre i Relationer och samlevnad.

/Moderator

Jag ser inte riktigt problemet. Man börjar nånstans och slutar nån annanstans. Allt annat låter väldigt formellt kan jag tycka.

Givet att man inte använder det för att skifta fokus med någon baktanke utan det hela sker naturligt.

Givetvis.
Men det känns som att jag ibland glömmer ämnet och känner mig oartig genom att alltid spinna vidare ?

Beror väl på ämne antar jag, lite fingertoppskänsla kring hurvida andra också tycker ämnet är att betrakta som avklarat är väl att föredra för att inte verka bossig men har man bara det så tycker iallafall jag det är helt lungt, rakt av att föredra att kunna spinna vidare naturligt på det viset.

Jo det är sant.
Det dumma är väl att man analyserar sig själv kanske