Jag har blivit galen!!

Jag har helt tappat verklighetsuppfattningen och är rädd att jag kmr att fastna här för evigt!!

Gjorde slut med min flickvän i början på december efter att ha insätt att hon inte är 100% rätt för mig. Vi har aldrig bråkat och hon är världens finaste tjej. Jag ville inte lämna henne men jag kunde bara inte vara så självisk mot henne. Detta tog VÄLDIGT hårt på oss båda och jag ångrade mig och gjorde slut igen ungefär 4 gånger innan jag tillslut inte kunde ljuga för mig själv längre. Under dessa 2,5 månader har vi dessutom bott tsm under tiden hon skaffat ny lägenhet och vårt förhållande blev bara bättre för varje dag som gick (vilket också gjorde det svårare att säga hejdå). Har varit under konstant smärta under den här tiden och det har verkligen tärt på psyket. Väldigt djup hjärtesorg då hon är den enda personen jag har i mitt liv.

I går var det dock dags för henne att flytta och jag sögs in i nått tillstånd som nu har hållit i sig i över 24 timmar.

- jag har ingen verklighetsuppfattning alls och det känns som att jag inte kan greppa tag i någonting.
- allt känns främmande för mig
- min syn flackar
- det känns som att jag sitter fast i ett fängelse och har ingen aning om hur jag tar mig ut härifrån.

Har haft panikkänslor över detta hela dagen. Skrek även efter hjälp så desperat att jag tappade rösten.

Någon som har varit med om något liknande?

Min sorg var det värsta jag varit med om men måste ändå säga att det här är 100ggr värre.

Väldigt tacksam för svar!

Ditt problem är att det inte finns något problem.

Försöker du mindfucka mig eller ligger det något i det du säger?

tycker det låter som en ihållande panikattack som du upplever? Om du inte känner en bättring skulle jag förslå att ringa 1177 eller nån psykiatrisk rådgivning så det inte blir akut eller leder till farliga/dåliga medel för att hantera det du upplever...

Skulle säga att det ligger mycket i detta.

Du har svår hjärtesorg Jag har själv upplevt liknande som du beskriver. Du behöver inte vara orolig, det värsta lägger sig efter ett tag. Kram <3

Jag tror det är något helt annat i grunden som utlösts, kanske helt utan koppling till det du tror att det är.

Tack! Som tur är har jag en psykologtid inplanerad sedan tidigare imorgon.

Tack <3 precis det jag behövde höra

Tror själv att det är en blandning av väldigt mkt. Har alltid känt att något inom mig hållit mig tillbaka och det har varit en stor frustration under många års tid då jag aldrig verkar hitta svaret hur mkt jag än letar. Sen nu när hon försvinner så blir det ett stort hål inom mig och jag står helt ensam med ingen riktning i livet.

Allt detta har skapat en enorm ångest och jag kan tänka mig att mitt tillstånd just nu är en slags försvarsmekanism för att min hjärna inte pallar mer.

Låter som panikångest, det är obehagligt som fan men inte farligt.

Panikattacker går alltid över, om du har möjlighet så är fysisk aktivitet bra för att dämpa det; gärna något som får upp pulsen. Att du ska träffa psykolog imorgon är skitbra, du klarar dig tills dess. Påminn dig om att det alltid går över för det gör det alltid, i know first hand.

I och med att du ifrågasätter din verklighetsuppfattning så håller du inte heller på att förlora den, så det behöver du inte heller oroa dig för. Dessa effekter är vanliga vid panikångest.

Du är safe, ta en kopp te och slå på en serie. Imorgon kommer du träffa ett proffs, du klarar att bita ihop tills dess.

//Tripportreat

Inte rätt till hundra procent - det är alltså orsaken till att du skapar denna smärta.. Hur förklarar du detta egentligen ? Vilka procentsatser är godkända för dig? (ja jag förstår att det kan vara ett uttryck, men jag funderar ändå på hur du fungerar..)?
Vi som läser detta tycker det känns märkligt - och funderar..
Är du osäker på din tillhörighet?
Växte du upp med en mamma som var dominant?

Jag kan lägga till, att det är fint att inte ta något /någon för givet.
Och jag kan även se din handling som en person som inte känner sig mogen att ingå i det stora (heliga) tillståndet - än.
Alltså det är ju vanligt att folk som ska gifta sig börjar tveka. Och jag antar att det är en sådan grej.
"kalla fötter" - innan det är fullbordat.

Om vi inte vet något om din flickvän, så blir det lite gissningar: Och jag gissar hon var helt säker på att det var "ni" som skulle bli ett par för evigt.