Meningslösa konversationer på jobbet tar livet av mig..

Kan du börja på mitt jobb, snälla? Eller kan jag få börja på ditt? Måste jag lyssna på diverse fopollsresultat, prestationerna i På Spåret och Så Ska Det Låta och folks uppfostransproblem med sina treåringar mycket längre så tar jag livet av mig!

Vad är det för tråkigt att avhandla tv-program, utflippade dejtingsåpor kan ju vara urkul att diskutera. Eller skvallra om kändisar för den delen.
Fy för att vistas med någon som pretantiöst bara ska grubbla över existensiella frågor. Det skulle bli påfrestande i längden.
Inte heller skulle jag tycka det var kul att diskutera kuklängder. Låter som ett samtalsämne för IQ-befriade Paradise Hotel- deltagare.

Värst av värst måste väl ändå vara de som är så bittra på livet som bara gnäller på allt och alla. Har de även dåligt minne blir det 10 ggr värre eftersom de upprepar samma gnäll om och om igen i 10 minuters-intervaller.

Har märkt det här också.

Folks konversationer på jobbet går på fucking repeat dag ut och dag in.
Alltid samma ytliga jävla bullshit om typ 5 olika samtalsämnen.
"Idag var jag och tränade."
Wow, du var och tränade i måndags, tisdags och torsdags också. Hände det något nytt den här gången?
"Nej, det kan man väl inte påstå..."


"Har du sett senaste avsnittet av SKAM? Så bra!!"
*Tre dagar senare*
"Tittar du på SKAM? Du borde titta på SKAM!"
*En dag senare*
"Du MÅSTE titta på SKAM!"
*Repeat 5000 gånger*

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, OKEJ!

För att jag är inte nöjd med att sitta i en matrix maskin 24 timmar om dygnet.

Okej... Ibland men bara ibland kan det var direkt nödvändigt för själen att titta på något hjärndött TV program för att bara känna att allt är okej... För det är det enda budskapet TVn ger oss.

Om vi ska snacka TV program älskar jag BARA animal planet. För det är användbar information hur livsformer beter sig. Hur deras anatomi, beteende och interaktion med omvärlden tillåter dom att hitta på olika sätt att överleva osv. Det tycker jag är jätteintressant.

Man märker snabbt hur konstlad vår verklighet är när man tittar på skit som typ Paradise hotell.

Men jag tycker det är märkligt att ingen verkligen diskuterar den filosofiska idén om till exempel filmen inception att vi kanske lever i en dröm i en dröm osv. DET är någonting som gäckar mig otroligt mycket.

Jag menar, om man lyckas ta sig till himlen, hur vet man att himlen inte bara är en till dimension i Matrix, som när NEO vaknar upp till den "Riktiga" världen.

Nu är jag inte helt övertygad om att vi faktiskt sitter i en maskin som i filmen, men många gånger får jag en känsla av att någonting med världen är fel. Jag kan bara inte sätta fingret på det.

https://www.youtube.com/watch?v=STcLg0HJqhQ