Denna konversation utspelar sig duschen efter jobbet:
-just det! Jag åker ju med dig idag!
-man blir lätt lite glömsk på morgonen, hehe (säger jag i brist på annat att svara)
-en gång skulle Anders och Kalle åka med mig och jag sa att 10 över så åker jag. Vet du när de kom ut i bilen?
-nä..
-HALV! det var inte roligt att vänta så länge och det sa jag till dem! de hade bastat men det ville ju inte jag.
-ojdå, så kan det gå, hehe. (Skjuter mig själv i huvudet inombords)
I bilen med samma människa:
-jag var hos sjukgymnasten igår
-mhm
-han sa det dagens ungdom har samma problem som dom som är 60
-ojdå, det lät ju inte bra
-då sa jag att man måste ha god fysik för sjukgymnasten trycker ju hårt. Det tyckte han var bra sagt!
-hehe, ja det har du rätt i..
Alltså hur hanterar ni sånt här? Är det bara jag inbillar mig att "normala" människor inte konverserar såhär? Jag förstår att det är upp till mig att byta jobb osv men vafan. Är alla inom industrin såhär? Nu sjukskrev jag mig för jag mår så jävla dåligt över att varje dag behöva låtsas vara efterbliven och på så sätt passa in