Substans: LSD
Dos: 250 µg
Ålder: 19 Kön: Man Vikt: Cirka 60 kg
Tid: Cirka 14 h
Tidigare erfarenheter: Cannabis, amfetamin, kokain, 3-CMC, metamfetamin, bensodiazepiner, psilocybin och lustgas (drog?). Jag borde kanske inkludera alkohol, nikotin och koffein också. Även om samhället i mina ögon inte anser dem att vara ”droger” i jämförelse med de tidigare nämnda substanserna.
Inledning: Detta är alltså min upplevelse av min första LSD-tripp, där vad jag har upplevt egentligen inte kan förklaras och beskrivas fullt ut med bara ord. Jag får även be om ursäkt i förväg om vissa förklaringar är helt ovettiga eller ”flummiga”, men detta är på grund av att jag saknar ord för att kunna förklara dem. Även att jag kanske även använder uttrycken medvetande och undermedvetna lite hur som helst, de är dock de uttryck jag kan komma på som beskriver det jag menar bäst.
Jag och min vän, som vi kan kalla N, hade bestämt oss för att spendera eftermiddag och kväll denna februarifredag med att ta LSD. Jag vaknade vid 8 på morgonen förväntansfull inför den kommande dagen, gick upp, åt frukost, pluggade och städade lite. Vid 14 på eftermiddagen knackade N på dörren till mitt korridorrum och meddelade att vi kunde ta LSDt nu för han var ledig resten av dagen. Vi satte oss ner inne på mitt rum och N plockade fram påsen med lapparna, jag tog min lapp och stoppade den under tungan.
På väg upp: Jag och N satt nu på mitt rum och väntade på att LSDt skulle börja verka. N berättade att det skulle ta cirka en timme för oss innan LSDt skulle ge märkbar effekt, så jag spelade lite klassisk rock och diskuterade med N om allt möjligt medan vi väntade på märkbar effekt. Det första tecknet på att LSDt hade börjat verka kom efter cirka 20 minuter då jag tittade på min bokhylla och märkte att det såg ut som att den ”svängde” fram och tillbaka. Det var inga stora svängningar som skedde, men jag kände igen synen från en tidigare gång då jag tagit svamp. N låg och vilade på min säng medans jag fortsatte att lyssna på musik och se mig om i rummet för att upptäcka ytterligare tecken på att LSDt hade börjat verka. Jag tittade ner på mitt golv, som är av laminat, och märkte att ”trämönstret” också rörde på sig en aning. Jag märkte även att mönstret på väggarna hade börjat röra på sig, det såg ut som att mönstret rann neråt efter väggen som ett vattenfall. Dessa syner gjorde mig än mer uppspelt och jag tänkte för mig själv ”Wow! Det händer verkligen på riktigt”. Jag meddelade även detta till N, som föreslog att vi skulle gå ut till köket och hämta oss varsin kopp med kaffe.
På väg ut till köket kände jag hur kall jag var i kroppen och hur en känsla likt frossa började sprida sig i den. Jag kände även hur skrattnojjan började smyga sig på, jag tittade på N, han tittade på mig och vi började samtidigt brista ut i skratt. N berättade senare att han också kände en form av frossa i kroppen, så jag tog det som något normalt och brydde mig inte så mycket mer om det. Vi tog vårat kaffe och gick tillbaka in på rummet igen.
Peaken: När vi kom tillbaka in på rummet kände jag att LSDt hade börjat få påtaglig effekt, så jag drog på mig min morgonrock för att bli lite varmare, spelade The Dark Side of The Moon med Pink Floyd, satte mig på sängen och lade upp benen på en stol. N satt på en stol bredvid sängen och vi diskuterade om vad vi kände i vårat skeva tillstånd medans vi drack vårat kaffe. Efter ett tag tittade jag ner på mina jeans och kunde se hur, i jeanstyget, spiraler i olika färger dök upp och snurrade runt. När jag satt i min säng så hade jag kuddar att luta mig mot, morgonrock på mig och en filt på stolen som jag hade fötterna på. Detta gjorde att allt jag kände var i stort sett ”filttyg” och på grund av detta så kändes det som att hela min kropp var gjord av filttyg. Inte nog med detta, jag kunde sakta men säkert känna hur min kropp började smälta ihop med sängen jag satt på. Det var en väldigt konstig upplevelse, att dels känna hur kroppen är gjord av filttyg som känns mjukt och torrt, men samtidigt känns det som att du smälter. Mitt tillstånd blev allt mer skevt, jag började se spiraler och fraktaler i de mesta av sakerna inne i mitt rum, min kropp smälte allt mer samman med sängen och mitt medvetande blev allt mer dimmigt. Jag tänkte för mig själv ”Vad ser jag i syran egentligen?” och tittade samtidigt på N som satt vid bordet och rullade en joint. N berättade hur tobaken och haschet såg ut som små kryp och insekter. Jag kunde se en bild framför mig hur en cigarrett rullas mellan två fingrar och ur den så kommer det små insekter istället för tobak. N klargjorde även hur bra och mjukt haschet var och att vi minsann inte ”rökte något jävla skit från Mulle Meck”. Jag fann det hela väldigt roligt och brast ut i skratt medans jag nu halvlåg i sängen och ”smälte”. N uttryckte även, vad jag uppfattade som sin ilska över Postnord och att de inte kunde göra någonting rätt, N hade tydligen beställt ett paket tidigare i veckan men som inte hade kommit fram än. ”Gud kan göra något rätt, men inte Postnord” hör jag N säga och jag uppfattade hela situationen som ganska hotfull. Jag drog mig tillbaka i mina egna tankar eftersom jag började känna mig rädd för det hela. Mitt minne av peaken är väldigt vagt så jag kommer inte ihåg allt som skedde eller vad jag såg och tänkte.
En period senare vid en okänd tidpunkt under peaken jag kommer ihåg är att jag sitter i min datorstol och lyssnar på musik medan N sitter på sängen med sin mobil. Jag ser hur dimensionerna på rummet är helt annorlunda än tidigare och det ser ut och känns som att vi trycks uppåt mot taket. Jag känner även hur jag glider neråt i en spiral av filttyg och jag frågar N hur han mår. Värt att tillägga här är att jag uppfattar inte att det är just N som befinner sig med mig i mitt rum utan jag ser bara att det är en person, men reflekterar inte över att det just är N. N svarar att han har svårt att se hur har inte skulle kunna må bra och jag upplever, igen, situationen som hotfull och blir en aning rädd. Sen försvinner jag in i mina egna tankar igen och kommer inte ihåg så mycket mer.
Nästa period jag kommer ihåg är då N ska ut i köket och göra pizza i ugnen. N kommer in på rummet och frågar mig om jag har aluminiumfolie. Jag likaså här reflekterar inte över att det är N som frågar utan tror att det är någon okänd person som är inne i mitt rum. Jag tar fram aluminiumfolien och ger den till N som går ut ur rummet igen.
Vad jag minns av resten utav peaken är att jag ”flyter runt” mellan olika situationer där färger, former och tankegång är olika. Först förstår jag inte riktigt vad som händer och allt eftersom tiden går börjar jag sakta tänka ”varför händer detta?”.
Varseblivning av trippen: Jag vet inte hur länge sedan det var jag tog LSDt men detta är perioden då jag börjar ”komma tillbaka” till verkligheten. Jag har i vad jag gissar är timmar svävat runt i olika situationer inne i mitt huvud och allting har varit väldigt ”trippigt”, allting jag ser är i olika färger och mönster och jag vet inte riktigt vad det är som pågår. Plötsligt flyger tanken genom huvudet ”jag trippar, det är därför det händer”, men jag reflekterar inte över att jag har tagit LSD, utan det är bara ”jag trippar” som jag tänker på. Jag börjar fundera över varför jag faktiskt trippar och kommer till slutledningen att jag har något jag vill lära mig från trippen, men vad är det jag vill lära mig och vem är egentligen Jag?
Jag reser mig ur datastolen och går in på toaletten. Jag tittar på mig själv i spegeln men tänker inte att det är just mig själv jag ser, utan jag ser någon annan person istället. Jag tänker för mig själv ”Vem är den här personen och varför vill den här personen trippa? Har den här personen några problem han måste lösa?”. Sakta med säkert börjar jag inse att det är mig själv jag ser och att jag befinner mig inne på toaletten i mitt korridorrum. Jag går tillbaka ut till N och frågar vad som händer. Han säger att jag har varit helt borta i flera timmar och att jag börjar komma tillbaka nu, det är då det går upp för mig att vi har tagit LSD. Jag tittar på klockan och den är 19, jag har varit helt väck i 4 timmar. Jag följer N ut på promenad och vi går en runda runt kvarteret. När vi kommer tillbaka till korridorrummet känner jag mig i princip helt ”normal” igen, det enda är att det känns som att jag har sovit ett tag. Jag frågar N ”Är vi klara nu?”, ”Nej, vi har nog minst 6 timmar kvar” svarar N. Jag börjar fundera över vad vi ska göra, eftersom jag knappt känner någon effekt längre och föreslår till slut att vi ska gå ut och röka en joint. Vi går ut och röker och jag känner att LSDt börjar komma tillbaka lite när cannabisen slår in. Jag tittar på husen runt om mig och jag kan se hur det lyser om dem, jag ser lampor i olika färger och skuggorna husen kastar skiftar i blått och lila. Jag tittar på asfalten och ser mönster i gruset och fimparna, asfalten ser även ut att gnistra som ädelstenar i mörka toner av rött, grönt och blått. När vi har rökt klart bestämmer sig N för att gå in och ta det lugnt medans jag bestämmer mig för att gå ut på promenad och titta på alla färger, allting ser ju så vackert ut.
På väg upp igen: Med Pink Floyd och The Doors i öronen går jag iväg mellan husen. Jag tittar på alla färger runt om mig och mår riktigt bra. Medans jag promenerar känns det som att jag är mitt uppe i något ”designertänk”, i huvudet kan jag föreställa mig hur det skulle se ut om alla skuggor hade varit lila och hur vackert det skulle vara.
Dos: 250 µg
Ålder: 19 Kön: Man Vikt: Cirka 60 kg
Tid: Cirka 14 h
Tidigare erfarenheter: Cannabis, amfetamin, kokain, 3-CMC, metamfetamin, bensodiazepiner, psilocybin och lustgas (drog?). Jag borde kanske inkludera alkohol, nikotin och koffein också. Även om samhället i mina ögon inte anser dem att vara ”droger” i jämförelse med de tidigare nämnda substanserna.
Inledning: Detta är alltså min upplevelse av min första LSD-tripp, där vad jag har upplevt egentligen inte kan förklaras och beskrivas fullt ut med bara ord. Jag får även be om ursäkt i förväg om vissa förklaringar är helt ovettiga eller ”flummiga”, men detta är på grund av att jag saknar ord för att kunna förklara dem. Även att jag kanske även använder uttrycken medvetande och undermedvetna lite hur som helst, de är dock de uttryck jag kan komma på som beskriver det jag menar bäst.
Jag och min vän, som vi kan kalla N, hade bestämt oss för att spendera eftermiddag och kväll denna februarifredag med att ta LSD. Jag vaknade vid 8 på morgonen förväntansfull inför den kommande dagen, gick upp, åt frukost, pluggade och städade lite. Vid 14 på eftermiddagen knackade N på dörren till mitt korridorrum och meddelade att vi kunde ta LSDt nu för han var ledig resten av dagen. Vi satte oss ner inne på mitt rum och N plockade fram påsen med lapparna, jag tog min lapp och stoppade den under tungan.
På väg upp: Jag och N satt nu på mitt rum och väntade på att LSDt skulle börja verka. N berättade att det skulle ta cirka en timme för oss innan LSDt skulle ge märkbar effekt, så jag spelade lite klassisk rock och diskuterade med N om allt möjligt medan vi väntade på märkbar effekt. Det första tecknet på att LSDt hade börjat verka kom efter cirka 20 minuter då jag tittade på min bokhylla och märkte att det såg ut som att den ”svängde” fram och tillbaka. Det var inga stora svängningar som skedde, men jag kände igen synen från en tidigare gång då jag tagit svamp. N låg och vilade på min säng medans jag fortsatte att lyssna på musik och se mig om i rummet för att upptäcka ytterligare tecken på att LSDt hade börjat verka. Jag tittade ner på mitt golv, som är av laminat, och märkte att ”trämönstret” också rörde på sig en aning. Jag märkte även att mönstret på väggarna hade börjat röra på sig, det såg ut som att mönstret rann neråt efter väggen som ett vattenfall. Dessa syner gjorde mig än mer uppspelt och jag tänkte för mig själv ”Wow! Det händer verkligen på riktigt”. Jag meddelade även detta till N, som föreslog att vi skulle gå ut till köket och hämta oss varsin kopp med kaffe.
På väg ut till köket kände jag hur kall jag var i kroppen och hur en känsla likt frossa började sprida sig i den. Jag kände även hur skrattnojjan började smyga sig på, jag tittade på N, han tittade på mig och vi började samtidigt brista ut i skratt. N berättade senare att han också kände en form av frossa i kroppen, så jag tog det som något normalt och brydde mig inte så mycket mer om det. Vi tog vårat kaffe och gick tillbaka in på rummet igen.
Peaken: När vi kom tillbaka in på rummet kände jag att LSDt hade börjat få påtaglig effekt, så jag drog på mig min morgonrock för att bli lite varmare, spelade The Dark Side of The Moon med Pink Floyd, satte mig på sängen och lade upp benen på en stol. N satt på en stol bredvid sängen och vi diskuterade om vad vi kände i vårat skeva tillstånd medans vi drack vårat kaffe. Efter ett tag tittade jag ner på mina jeans och kunde se hur, i jeanstyget, spiraler i olika färger dök upp och snurrade runt. När jag satt i min säng så hade jag kuddar att luta mig mot, morgonrock på mig och en filt på stolen som jag hade fötterna på. Detta gjorde att allt jag kände var i stort sett ”filttyg” och på grund av detta så kändes det som att hela min kropp var gjord av filttyg. Inte nog med detta, jag kunde sakta men säkert känna hur min kropp började smälta ihop med sängen jag satt på. Det var en väldigt konstig upplevelse, att dels känna hur kroppen är gjord av filttyg som känns mjukt och torrt, men samtidigt känns det som att du smälter. Mitt tillstånd blev allt mer skevt, jag började se spiraler och fraktaler i de mesta av sakerna inne i mitt rum, min kropp smälte allt mer samman med sängen och mitt medvetande blev allt mer dimmigt. Jag tänkte för mig själv ”Vad ser jag i syran egentligen?” och tittade samtidigt på N som satt vid bordet och rullade en joint. N berättade hur tobaken och haschet såg ut som små kryp och insekter. Jag kunde se en bild framför mig hur en cigarrett rullas mellan två fingrar och ur den så kommer det små insekter istället för tobak. N klargjorde även hur bra och mjukt haschet var och att vi minsann inte ”rökte något jävla skit från Mulle Meck”. Jag fann det hela väldigt roligt och brast ut i skratt medans jag nu halvlåg i sängen och ”smälte”. N uttryckte även, vad jag uppfattade som sin ilska över Postnord och att de inte kunde göra någonting rätt, N hade tydligen beställt ett paket tidigare i veckan men som inte hade kommit fram än. ”Gud kan göra något rätt, men inte Postnord” hör jag N säga och jag uppfattade hela situationen som ganska hotfull. Jag drog mig tillbaka i mina egna tankar eftersom jag började känna mig rädd för det hela. Mitt minne av peaken är väldigt vagt så jag kommer inte ihåg allt som skedde eller vad jag såg och tänkte.
En period senare vid en okänd tidpunkt under peaken jag kommer ihåg är att jag sitter i min datorstol och lyssnar på musik medan N sitter på sängen med sin mobil. Jag ser hur dimensionerna på rummet är helt annorlunda än tidigare och det ser ut och känns som att vi trycks uppåt mot taket. Jag känner även hur jag glider neråt i en spiral av filttyg och jag frågar N hur han mår. Värt att tillägga här är att jag uppfattar inte att det är just N som befinner sig med mig i mitt rum utan jag ser bara att det är en person, men reflekterar inte över att det just är N. N svarar att han har svårt att se hur har inte skulle kunna må bra och jag upplever, igen, situationen som hotfull och blir en aning rädd. Sen försvinner jag in i mina egna tankar igen och kommer inte ihåg så mycket mer.
Nästa period jag kommer ihåg är då N ska ut i köket och göra pizza i ugnen. N kommer in på rummet och frågar mig om jag har aluminiumfolie. Jag likaså här reflekterar inte över att det är N som frågar utan tror att det är någon okänd person som är inne i mitt rum. Jag tar fram aluminiumfolien och ger den till N som går ut ur rummet igen.
Vad jag minns av resten utav peaken är att jag ”flyter runt” mellan olika situationer där färger, former och tankegång är olika. Först förstår jag inte riktigt vad som händer och allt eftersom tiden går börjar jag sakta tänka ”varför händer detta?”.
Varseblivning av trippen: Jag vet inte hur länge sedan det var jag tog LSDt men detta är perioden då jag börjar ”komma tillbaka” till verkligheten. Jag har i vad jag gissar är timmar svävat runt i olika situationer inne i mitt huvud och allting har varit väldigt ”trippigt”, allting jag ser är i olika färger och mönster och jag vet inte riktigt vad det är som pågår. Plötsligt flyger tanken genom huvudet ”jag trippar, det är därför det händer”, men jag reflekterar inte över att jag har tagit LSD, utan det är bara ”jag trippar” som jag tänker på. Jag börjar fundera över varför jag faktiskt trippar och kommer till slutledningen att jag har något jag vill lära mig från trippen, men vad är det jag vill lära mig och vem är egentligen Jag?
Jag reser mig ur datastolen och går in på toaletten. Jag tittar på mig själv i spegeln men tänker inte att det är just mig själv jag ser, utan jag ser någon annan person istället. Jag tänker för mig själv ”Vem är den här personen och varför vill den här personen trippa? Har den här personen några problem han måste lösa?”. Sakta med säkert börjar jag inse att det är mig själv jag ser och att jag befinner mig inne på toaletten i mitt korridorrum. Jag går tillbaka ut till N och frågar vad som händer. Han säger att jag har varit helt borta i flera timmar och att jag börjar komma tillbaka nu, det är då det går upp för mig att vi har tagit LSD. Jag tittar på klockan och den är 19, jag har varit helt väck i 4 timmar. Jag följer N ut på promenad och vi går en runda runt kvarteret. När vi kommer tillbaka till korridorrummet känner jag mig i princip helt ”normal” igen, det enda är att det känns som att jag har sovit ett tag. Jag frågar N ”Är vi klara nu?”, ”Nej, vi har nog minst 6 timmar kvar” svarar N. Jag börjar fundera över vad vi ska göra, eftersom jag knappt känner någon effekt längre och föreslår till slut att vi ska gå ut och röka en joint. Vi går ut och röker och jag känner att LSDt börjar komma tillbaka lite när cannabisen slår in. Jag tittar på husen runt om mig och jag kan se hur det lyser om dem, jag ser lampor i olika färger och skuggorna husen kastar skiftar i blått och lila. Jag tittar på asfalten och ser mönster i gruset och fimparna, asfalten ser även ut att gnistra som ädelstenar i mörka toner av rött, grönt och blått. När vi har rökt klart bestämmer sig N för att gå in och ta det lugnt medans jag bestämmer mig för att gå ut på promenad och titta på alla färger, allting ser ju så vackert ut.
På väg upp igen: Med Pink Floyd och The Doors i öronen går jag iväg mellan husen. Jag tittar på alla färger runt om mig och mår riktigt bra. Medans jag promenerar känns det som att jag är mitt uppe i något ”designertänk”, i huvudet kan jag föreställa mig hur det skulle se ut om alla skuggor hade varit lila och hur vackert det skulle vara.