LVM utredning öppnad - Hur stor är risken att jag åker in? Gitta utomlands?

Ja tyvär, uppväxt i en dysfunktionell familj. Mobbad under min skolgång.

Utsatt för flera dagars tortyr och skenavrättningar i mitt "vuxna" liv.

Jag vet inte om jag någonsin kommer bli normal.

Har flyttat till ett familjehem långt ifrån hemstaden och här är det lite bättre- åtminstone var det så innitialt. Jag hoppas kunna klara mina studier nu och i framtiden kunna jobba på distans med IT-karriär och leva för mig själv.

Mvh

Efter att ha gått igenom det du gjort så är det svårt att komma tillbaka till "normalt", det som kan göras är att kunna leva med det som skett på så sätt reboota sig själv och börja om. Lycka till med studierna och allt övrigt i ditt liv.

Tack, förhoppningsvis blir det som du säger.

Tack så hemskt mycket.

Det som ligger din kommun i fatet - bortsett från allt världsförbättrarpratet - är att det är sjukt dyrt att låsa in någon för LVM, vi snackar i miljon kronors klassen. För att ta några exempel från år 2017 låste Stockholms stad in enbart 20 personer och Malmö kommun 43 personer och i Göteborg 91 personer. Det finns helt enkelt inte ekonomi längre, så bor du i Stockholm eller Malmö kan du nog vara relativt lugn i det avseendet, kanske inte lika säkert dock i Göteborg, men relativt ändå, om du inte tillhör det relativt lilla antalet mycket nedgångna missbrukarna på "orten" dvs?

Dock finns det mycket små kommuner med bara ett par tusen invånare som har ett runt ett 10-tal LVM-inlåsningar under 2017, så bor du i en mycket liten kommun kanske du bör se över att folkbokföra dig i en annan kommun, vet dock inte om det hjälper om du redan har blivit föremål för de sociala myndigheterna?

Vidare att du är omyndig torde det emellertid vara mer relevant att du kan bli föremål för ett LVU-omhänmdertagande genom den allsmäktiga socialtjänstens försorg. Där kan du om det vill sig illa bli inlåst upp till att du fyller 21 år i varierande former.

Det är i sig inte svårt att genomleva ett omhändertagande om du är stark som person, men faktum är att det för många är oerhört svårt att komma tillbaka till ett normalt liv många gånger efter både LVU och LVM, speciellt om du är ung, så detta borde du i största mån möjligt undvika, om du kan.

Finns det grund för ett omhändertagande i ditt fall? Du bör dig inte göra dig helt omöjlig med myndigheterna, eftersom de då ofta agerar mycket godtyckligt, men läsa på oerhört mycket och veta din rätt.

¨


Hej.

Var kan jag se information om hur många i just min kommun som blir LVM-placerade?

Tack för ett långt utförligt svar. Uppskattas enormt.

Jag fyller 22 år om några månader. Är myndig.

Jag tycker inte att det finns någon fog för omhändertagande.
Har lyckats ha rejält otur och blev misshandlad(medvetslös) i vintern(2 år sen) med olika sorters droger i kroppen.
Frös nästan ihjäl och blev återupplivad, inlagd på psyk för avgiftning. Soc ville sätta LVM men lyckades övertyga dom om pisseprov. Var ren i 5-6 månader och slutade helt med Cannabis som följd. (Ålder : 19 cirka )

Nu för cirka 6-9 månader sen. Så ringde mina föräldrar polisen på mig, då dom trodde att jag var i en psykos. En vän till mig hade vänt sig emot mig och försökt göra inbrott i mitt hem, hotat mig m.m.
Så jag hade beväpnat mig. Dom frågade varför och jag förklarade att jag var under hot.
Att personen som hotade mig har filmat mig igenom fönstret och skrattat åt mig, var en detalj som jag också delade med mig utav- jag ville förklara situationen.

(Allt detta är verifierad av tredje part, sparade loggar med hot, osv )

Dom ringde polisen. Polisen slängde upp dörren och behandlade mig som en beväpnad galning.

(Såg att det var polisen, öppnade lungt och blev besvarad med tre poliser som håller mig hårt i ett grepp. Satt mig på sängen. Dom frågade om jag hade något som gick att använda som vapen. Sa direkt att en baton låg under soffan, en "spets" under sängen. Sa även att det låg droger i min byrå när dom frågade.)

Jag försökte vädja om att få förklara situationen innan dom skjussade iväg mig. Men dom var totala grisar mot mig. Ignonerade mig helt och pratade skit om mig.

Körde mig till psyket. Dit hade min styvfar ringt och berättat att jag sa att människor hade satt upp kameror, att jag var förföljd osv.

Så det nämner en läkare där som ska kontrollera mig.

Jag bestämde mig vid det lagret att hålla mig till sanningen och tänkte att jag inte kunde bli inlagd så länge jag berättade vad som hade hänt helhjärtat- så att det inte blir några luckor.

Slutar med att jag blir inlagd. Han ställde ledande frågor och avbröt mig när jag försökte förklara helheten, att jag hade sms bevis som jag kunde visa honom. Ingenting hjälpte. Han pratade bara om "kameran" och hur "jag kände mig när jag var förföljd". ¨


(När jag bokade möte med nya läkare, så kollade dom bara på den första läkarens utlåtande och sa att jag kunde bli kvar ett tag)

Blev förflyttad till "Låst avdelning". När jag bad om att få en lindrigare anti-psykotisk medicin. (Hobbyforskar inom det området, är kunnig på neuroleptika)

Inlagd på psyket i 2 veckor.

Efter dessa 2 veckor blev jag slussad till ett behandlingshem/inslussningen till det.

Där bodde jag i cirka 2 månader tror jag.
Personalen ansåg att jag inte hade missbrukarproblematik allvarliga nog att läggas in på behandlingshemmet. Dom ville inte ta emot mig och sa detta till soc, efter ungefär två veckor.

Jag upplevde ingen abstinens under hela den perioden. / drogsug.

SOC beslutade sig för att jag inte behövde vara kvar på slussboendet efter 2 månader.

Som inte är någon behandling.
Och upplevdes ungefär som psyket. Jag var inlåst dygnet runt i en extremt lyhörd byggnad, utan tillgång till besök eller att lämna. Aktiviteter; En promenad varannan dag ungefär. Kolla på TV.
Fick inte ha min laptop att programera/plugga med.
Nåväl, det var ett slussboende och inget permanent boende. Tänkt att man skulle avgifta sig där en vecka ungefär.

MEN p.ga att Soc
Bannlyste mig från att bo i en stuga jag hyr på mina föräldrars trädgård. (Flyttat tillbaks till hemstad nyligen p.ga arbete)

Banlysning: (Småsyskon och jag är olämplig att ha i närheten enligt dom. Trots att jag är väldigt omtyckt av dom och aldrig träffar dom onykter. Nåja, det kan inte soc veta)

Eftersom jag blev bostadslös så var dom "snälla" nog att erbjuda ett familjehem.
Dom påstår att det inte finns några lägenheter att erbjuda.

Har bott på familjehemet i cirka 5 veckor nu tror jag.
Nu påstår dom att dom vill förlänga tiden här med 2 månader till, för att det inte finns några lägenheter(bullshit).

Jag ska fråga nu i veckan om jag får flytta till en egen lägenhet, som jag själv ordnar, om cirka 3 veckor när dom två månaderna är slut.

Hur ser min prognos ut för att få göra det?

- Vet inte om det här inlägget hjälper diskussionen något. Käns i efterhand som jag bara skrivit av mig.
Men en liten inblick i hur fel det kan gå kanske. Mvh