Citat:
Ursprungligen postat av
OliverCromwell
Här letas det efter en lucka mellan SD och NMR, vilket är exakt den position som ND hade innan de la ner.
Alltså är det bara naturligt att f d ND:are blir aktiva inom AfS.
Tycker dock fortfarande att JDG är skyldig oss någon form av utveckling till vad det är som är problematiskt. Jag ser detta som en ganska naturlig följd. Frågan är då om Kasselstrand är för den här utvecklingen eller emot den. Det är också fortfarande oklart.
Lyssna på deras poddavsnitt med Markus Andersson (journalisten, inte målaren) så går de igenom vad som är problematiskt. Någon beröringsskräck med gamla ND:are rör det sig givetvis inte om - podcasten består själv av gamla ND:are. Däremot är Paulssons nätverk byggt på en dysfunktionell modell som skapar dysfunktionell aktivitet med dysfunktionella människor. Faran är inte personer med aktivisterfarenhet, utan ett inkorporerande av den dysfunktion som har funnits i den nationella rörelsen. Det är inte farligt med ND-aktivister, men med den organisationsform och de människor som fick ND att kollapsa.
Nätverkets sätt att arbeta är uppenbart problematiskt, och när någon inte direkt får dåliga vibbar av det vet man att det är en människa med bristande omdöme. Således ett effektivt sätt att identifiera personer som inte bör ges inflytande. Man kan ge naiva nätverkare fler chanser men då får de först bryta med sunket på ett trovärdigt sätt.
Citat:
Ursprungligen postat av
speedwaykingen
Jag tror den ursprungliga planen med AfS var att både vara mer borgerligt än borgarna och mer nationalistiskt än SD, så ungefär den roll de Nya Borgerliga spelar i dansk politik (och de har ju faktiskt också lyckats växa sig större än Dansk Folkeparti).
Men det viktiga är framför allt att de verkligen inte ville vara ND 2.0. När de väl bejakade den nationella rörelsen skedde det via signalpolitik, memes och en policy om att "varken stötta eller ta avstånd". På så sätt kunde AfS framstå som radikala samtidigt som de slapp smutsa ner manschettknapparna genom att erkänna "näjzisterna" som sina allierade.
Att JDG ser nätverket som ett problem beror nog dels på en personlig konflikt med Tor Paulsson och dels den helt korrekta insikten om att ett kulturnazistiskt/subkulturellt betonat parti av ND/SvP-typ kommer misslyckas den här gången också.
AfS' ursprung ligger i SD:s paranoia och utrensningar under Mattias Karlssons värsta sejour i partitoppen. Den period när SD gjorde en hatfilm om Per Albin Hanssons folkhem och definierade sig som ett "antirasistiskt mittenparti". När alla med något innanför pannbenet uteslöts ur partiet, inklusive hela SDU-ledningen, och innan de kvarvarande SD-profilerna hade bränt ut sig. Så grundtanken var nog inte att positionera sig i något specifikt fack, mer än att satsa på kompetens och öppenhjärtighet i stället för nyckfullhet.
Det finns dock en poäng i att det skär sig mellan "raka rör"-nationalpopulism och subkulturer. Det första kan bara flyga om det blir folkligt, vilket kräver en tidlös, bred och djupt rotad elitism. En subkultur är motsatsen till det. Det är en smal form av kapitalistisk konsumism: en rotlös identitet man skaffar och ständigt uppdaterar genom att positionera sig med konsumtionsvaror (T-shirts, musikspellistor osv).
Borgerlig betyder urban medelklass, med undermeningen inskränkt och kortsiktig i sitt tänkande. En borgare, i politisk mening, är t.ex. en journalist på Södermalm som betraktar sitt eget klassintresse som universellt, och inte förstår att det synsättet skapar konflikter. Sveriges mest borgerliga partier idag är MP och Fi, och historiskt är "borgerlig" i stora drag synonymt med "vänster". Jag hoppas att AfS håller tätt mot borgerligt tankegods. Man bör fortsätta att synliggöra att människor i Sverige lever under olika förhållanden, med olika problem, behov och referensramar, och att det är ett problem att borgerliga perspektiv har en så stor dominans i offentligheten.