Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Vad man bör göra är att kritisera SD för deras dubbla måttstockar kring judisk och svensk identitet och nationalism.

Ska AfS ha ett existenberättigande och en affärsidé, så måste det ju vara som bättre alternativ till SD. Fokus bör både principiellt och praktiskt vara på det som är SD:s svaga punkter. Dubblad kvotflyktingmottagning och förnekandet av svensk etnicitet måste vara sådana punkter, liksom krypandet inför media.

Poängen är inte att detta garanterat kommer fungera (uppenbarligen blev ju genomslaget en besvikelse), utan att de MÅSTE fungera om AfS ska kunna etablera sig brett. Vilket jag menar är fullt möjligt bara genom en fortsatt närvaro.

Vad man bör göra är att kritisera SD för deras dubbla måttstockar kring judisk och svensk identitet och nationalism.

Ska AfS ha ett existenberättigande och en affärsidé, så måste det ju vara som bättre alternativ till SD. Fokus bör både principiellt och praktiskt vara på det som är SD:s svaga punkter. Dubblad kvotflyktingmottagning och förnekandet av svensk etnicitet måste vara sådana punkter, liksom krypandet inför media.

Det var precis detta AfS gjorde. Kasselstrand m.fl. har uttryckligen sagt att de ville in i riksdagen genom få röster från besvikna SD-väljare. Det vill säga derasa målsättning var att göra samma sak som ND och SvP. Resultatet blev detsamma (det är nästan som att man kan skönja ett mönster).

Dubbla måttstockar gällande judisk och svensk identitet fungerar inte. Många skäl finns (och vi har diskuterat detta tidigare) men det är uppenbara är naturligtvis att judar i diaspora utgör 0.1% av befolkningen medan Sverige är svenskarnas land. Jämförelsen du vill göra är så halsbrytande absurd att ingen ens kommer fatta vad du pratar om.

Jag anser att AfS bör agera som ett självständigt parti och lansera ett eget program. Inte enbart låta sig styras av taktiska överväganden för att locka väljare från SD. Ska AfS ha ett existensberättigande så bör det vara i kraft av egna idéer. Tror att vänsterns motto att aldrig slå vänsterut är en bra början. Det är så man bygger långsiktiga allianser. Svara bara på attacker, men aldrig angripa opåkallat.

Varför inte bygga vidare på tanken att Sverige ska vara en självständig nation. Liberalernas dröm om att Sverige ska styras från Bryssel med ett avskaffat Sverige är ju vansinnig. Frihandel ja naturligtvis, men Sverige ska kunna vara robust och självförsörjande som land. Vi måste kunna ta miljöhänsyn och för att minska landets klimatavtryck så krävs den stora återflyttningen.

Det är helt omöjligt för Sverige att ta emot fler migranter och samtidigt värna om miljön. Vi kan inte bebygga mer jordbruksmark i Mälardalen och Skåne mm. för att härbärgera utlänningar. Annie Lööfs vision om 30 miljoner utlänningar i Sverige är ju så galen att den är helt absurd.

Varje MENA-it som flyttar till Sverige belastar det globala klimatet X 10 bara genom att finnas i Sverige. För att uppfylla det globala klimatmålet måste de hem och bygga upp sina egna länder till något bättre.

Det var precis detta AfS gjorde. Kasselstrand m.fl. har uttryckligen sagt att de ville in i riksdagen genom få röster från besvikna SD-väljare. Det vill säga derasa målsättning var att göra samma sak som ND och SvP. Resultatet blev detsamma (det är nästan som att man kan skönja ett mönster).

Dubbla måttstockar gällande judisk och svensk identitet fungerar inte. Många skäl finns (och vi har diskuterat detta tidigare) men det är uppenbara är naturligtvis att judar i diaspora utgör 0.1% av befolkningen medan Sverige är svenskarnas land. Jämförelsen du vill göra är så halsbrytande absurd att ingen ens kommer fatta vad du pratar om.

Alla goda argument och helgjutna planer är förstås bra och partiet måste stå på egna ben med en attraktiv politik. En bred opinionsbildning utifrån åsikter jag propagerar för, tycker jag förstås är en god idé. Polerade, välartikulerade debattartiklar är mer min melodi än hetsiga torgmöten.

Men jag inser ändå att det är som starka, synliga personer man har en chans att locka väljare i tillräcklig mängd. Att det måste handla om instinkter och tribalism översatt till politik. Då är SD:s sunkiga ledarskap, etniska neutralitet och brist på sammanhållning en svaghet det är nödvändigt att synliggöra.

På vilket sätt påverkar dina teorier om judars osynlighet och vanmakt i Sverige, det faktum att SD profilerar sig som ett fullblodsnationalistiskt blod-och-jord-parti - för Israel?

Om Jomshof stått med en jättestor sydkoreansk flagga och vurmat för idéer om koreansk nationalism via blodet, samtidigt som partiet uttryckligen problematiserar etnisk svenskhet - hade det inte varit en lämplig talking point om hanrejsnationalism?

Är beredd att instämma. Man kan ha hur mycket funderingar och spekulationer som helst om judiskt inflytande. Men för 99 procent av svenskarna (dock annorlunda för muslimer) är frågan om judars inflytande en varningssignal om att den som tar upp frågan är galen och ond.

Ända sedan första klass har svenskarna fått lära sig att antisemitism är det fulaste som finns. Det är ett faktum och inget som går att förändra. Att ta upp frågan i politiska sammanhang är onödigt och kontraproduktivt.

Är man en liten organisation så måste man bygga allianser och försöka finna de samarbeten som är möjliga. Att skapa fiendskap hos potentiella samarbetspartners är som jag ser det inte vägen framåt.

Men jag skulle nog säga att merparten av alla röstberättigade svenskar faktiskt inte har kognitiva förmågor nog att förstå den typen av resonemang och distinktioner.

En av de viktigaste insikterna i livet är att hälften av alla människor har en IQ under genomsnittet. Det är helt enkelt ett axiom. Orsaken till att Trumps retorik är så framgångrik hos amerikaner är att han har förstått det. Hans tal är baserat på den insikten. För en intellektuell så låter det ju för fan som tal till skolbarn. Men det fantastiska är att det har fungerat eftersom han talar så att alla förstår vad han menar. Det är populism och att vända sig till folket.

I boken Djurfarmen så måste grisen Skrikhals förenkla djurens bud så att även ankor, höns och får kan förstå dem. Det blev "Fyra ben bra. Två ben dåligt." Det är en djup retorisk insikt. För en gammelsosse fungerar sossarna är bra. Borgarna är onda. Det är Djurfarmens retorik och den fungerar.

Svensk nationalism är bra. Globalister är onda.

På vilket sätt påverkar dina teorier om judars osynlighet och vanmakt i Sverige, det faktum att SD profilerar sig som ett fullblodsnationalistiskt blod-och-jord-parti - för Israel?

Om Jomshof stått med en jättestor sydkoreansk flagga och vurmat för idéer om koreansk nationalism via blodet, samtidigt som partiet uttryckligen problematiserar etnisk svenskhet - hade det inte varit en lämplig talking point om hanrejsnationalism?

Din första fråga förstår jag inte. Vad jag däremot kan säga är att SD profilerar sig så enbart ur ditt perspektiv. Extremt få SD-väljare och SD-motståndare bryr sig särskilt mycket om var SD står i Israel/Palestina-kon flikten. Själv har jag aldrig sett någon artikel, för eller emot, som ens behandlar den frågan. Liberalerna är också för Israel men det innebär inte att de kommer att samarbeta med SD. Frågan är totalt irrelevant för dem.

Vi kan för all del se om AfS tar upp frågan. Jag tvivlar. Jag tvivlar på att ens NMR:s så kallade "parti" kommer att ta upp den också. Vill du att den ska tas upp utanför dina flashback-inlägg lutar jag åt att du faktiskt får dra fram den i offentligheten själv. Så fullkomligt ointressant är frågan för alla. Men för all del, om du faktiskt tror på den, starta ett parti med den frågan som grund.

Lika lite som man ska behandla svensk nationalism som något annorlunda och tabu, ska man förstås gå med på att påtalandet av judisk ingrupp i sig är haram. Jag vibbar att du har fel i din uppfattning om 99%, för alltid utan bedömer att memet om fellow whites håller på att spridas i det allmänna medvetandet på samma sätt som tal om våldtäktsstatisktik för vissa invandrargrupper en gång gjorde.

Etniskt hyckleri kommer lika obemärkt vandra in i det offentliga samtalet som en med ens allmänt accepterad sanning som något "alla vet".

Vilket ju absolut inte innebär att jag anser att det är något AfS bör gå till val på som plakatfråga. Men på en insinuant fråga om AfS menar "judarna" ligger bakom mångkulturen, måste det finnas en snabb replik som exemplevis kan citera den artikeln i The Atlantic där en judisk skribent påtalar en enorm judisk överepresentation bland mångkulturens förespråkare. Eller vid frågor om judisk överrepresentation citerar Bo Rothsteins tal om judisk överrepresentation.

Det är ju inte "intellektuellt" att peka på populismens inslag av att följa en stark ledare som med tydlig kommunikation signalerar stridslystnad. Det är primitiv, men allmänmänsklig psykologi att alfastatus är attraktivt. Att förhålla sig till SD som SD förbindligt håller sig till M, kan knappast skapa den virala spridning som kommer krävas för ett litet parti som AfS.

Samma sak med frågan om politiska tabun: Om man inte beter sig som om något är kontroversiellt, är det med ens betydligt mindre kontroversiellt.

Vad gäller frågan om mångkulturens införande i Sverige så finns det ju akademiska avhandlingar om det, så jag uppfattar inte att just den frågan är så knepig i sig.

Men min grunduppfattning om svensken är att vi - om uttrycket tillåts- är i grunden mycket praktiska. Kanske är en retorisk väg framåt helt enkelt att konstatera att vi i Sverige prövat mångkultur sedan 1970-talet och det fungerar inte. Det är dags att avsluta försöket. Nu måste det mångkulturella experimentet avslutas. Danskarna verkar ju gå den vägen.

Skulle den typen av alexandershugg fungera i Sverige?

Den så kallade ”höger och vänsterskalan” var lika komplex på 1920-talet som den har blivit i Sverige de senaste tio åren. När det kommer till Nationalsocialism och Fascism så är det två skilda ideologier. Vidare bör man särskilja ideologi och parti. Det så som vi i dagligt tal kallar för ”Nazism” är egentligen summan av flertalet ideologier, partier och särintressen. För att mycket snabbt förklara det som kallas för ”nazism”. År 1918 fanns ett antal partier som huserade alla nationalister, konservativa, monarkister, bönder, småföretagare, populister, militarister, religiösa och en stor mängd klassiska liberaler. Dessa partier var; Tyska Faderlandspartiet (1917-18), DKP (1876-1918), FKP (1867-1918) och NLP (1867-1918). Tyskland förlorade som bekant första världskriget vilket resulterade i den instabila Weimarrepubliken.

Precis efter kriget splittrades den tyska högern i två. De flesta gick till DNVP (1918-1933) medan en mycket liten grupp av radikala (pan)nationalister gick till DAP (1919-2020). DAP hade precis lämnat ritbordet när Hitler gick med. Tillsammans med grundarna av DAP bildade de tillsammans NSDAP (1920-1945) och gjorde Hitler till ordförande. Politiskt så kom NSDAP inte längre än (Pan)Nationalism, Antisemitism, Antikommunism och Populism skulle vara grundpelarna. Grundarna till NSDAP var inte överrens om de skulle vara positiva till kapitalismen och diskuterade till och med om de skulle ta bort ”socialism” i partinamnet.

NSDAP kan dock beskrivas som vänster i ekonomiska frågor fram till 1931 då de sparkade den ekonomiska talmannen Gottfried Feder. Skälet till varför NSDAP tog den här kursen var att de inte gå miste om finansiärer från industrin. I valet 1933 gick Nazisterna ut som vinnare och de facto avskaffade demokratin (även det inte gjordes formellt) och partier så som DNVP (och alla andra partier för den delen) upphörde. Det kan sägas att NSDAP endast styrde Tyskland i fredstid i sex år. I vilken politik NSDAP skulle ha landat i utan andra världskriget går antagligen inte att säga men antagligen skulle partiet behöva hålla val eftersom de skjutit upp val efter val. Vad vi kan säga om NSDAP är de var brutala mot konservativa, socialister och konkurrerande nationalister. I synnerhet var de brutala mot de sistnämnda eftersom de utgjorde ett politiskt hot. Så vad är då Nazismen? Tja, sammantaget är det antagligen en mix av tysk (pan)nationalism, antisemitism, rasideologi (mycket bärande för NSDAP), populism, konservatism, liberalism och av allt att döma en form av pragmatisk marknadsekonomisk politik. NSDAP är nästan uteslutande känt för deras antisemitism och rasideologi men på 1920 och 1930-talet var de mer kända för sin populism än något annat.

När det kommer till Fascism går linjen rakt in i vänstern. Benito Mussolini var en övertygad socialist fram till 1914 när han började kritisera socialisternas illojala hållning till nationalstaten och italienare i diasporan. Han gillade inte heller deras inställning till de italienska kolonierna – några han ansåg behövde beskydd. Från 1914 sökte sig den unge Mussolini till mindre nationalistiska rörelser, tänkare och individer (det fanns sådana över hela Europa från 1880-talet och framåt). Mussolini knöt ihop påsen och bildade partiet Fasci Italiani di Combattimento (FIC). Det var en sammanslagning mellan andra rörelser som hade brutit med socialismen. Där bland judiska advokaten Angelo Oliviero Olivettis parti Fasci d'Azione Internazionalista.

De förespråkade något som heter national syndikalism. År 1921 bildade Mussolini Partito Nazionale Fascista (1921-1943). Han valdes till premiärminister i Italien 1921 och var det fram till 1943. Hur människor såg på Mussolini varierar och i synnerhet hans politik. Angelo Oliviero Olivetti var en av de tre judiska talare på fascisternas konferens 1924. När NSDAP gjorde raspolitik till sin kärnideologi var Mussolini mer förtjust i ekonomisk politik och kombinerade socialism med nationalism. I stort brukades en mjuk version av korporativism vilket förövrigt var en mycket populär ekonomisk politik i västvärlden bland socialdemokrater. Det gäller även i allra högsta grad i Sverige eftersom de svenska Socialdemokraterna var influerade av den fram till 1945. När det kom till konservativ politik så adopterades det klassiska konservativa ideal så som nation, folk och fosterland. Dessa ideal reflekterade också policy.

Det skall dock sägas att konservatismen var på 1920-talet norm i västvärlden. Det går liksom inte att beskylla Mussolini för att vara ”homofob” eftersom homosexualitet var olagligt i stort sett alla västerländska länder. Vidare var Mussolini fruktansvärt dålig på att implementera sin egen politik vilket förvisso är typiskt italienskt. Fram till hans fall så var Italien inte direkt en ”terrorstat” något som många gärna har velat beskriva Nazityskland och Sovjet Unionen under Stalin som. Mussolini påminner en del om Franco. På grund av att Franco aldrig involverade sig själv i andra världskriget satt han kvar som diktator i Spanien ända fram till 1975. Efter att partisanerna hängt (olagligen) Mussolini så skonades Mussolinis fru men också en rätt stor mängd fascistiska politiker och militärer. Det är uppenbart så att Italien aldrig har ”gjort upp” med Mussolini precis som Spanien inte har gjort upp med Franco.

När det kommer till Alternativ för Sverige så hämtar de som sagt inspiration från olika håll. Vad kan läsa så är det en mix av libertarianism, konservatism, nationalism och populism. Många beskriver gärna AfS som ”ekonomiskt höger” om Sverigedemokraterna. Ja, om man menar lägre skatter så är Alternativ för Sverige mer ”ekonomiskt höger” men att vara ett marknadsvänligt parti är inte direkt uttalat från AfS. Vidare, så har Sverigedemokraterna på det stora hela adopterad marknadsekonomins avarter så som att favorisera ekonomiska särintressen. Det var förövrigt något som NSDAP ständigt kritiserades för att göra och med rätta. NSDAP hade från första början problem med korruption hos sina politiker, medlemmar, aktivister och tjänstemän.

Om jag skall vara ärlig är jag inte förtjust i varken Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige eller något av de här partierna som presenteras för mig. Jag tror inte heller att AfS har någon större framtid i svensk politik. De kan omöjligen vinna mot Sverigedemokraterna och deras ledning är halvhjärtat intresserade av politik och mest består av bittra SDU:are. Vad som blir än mer problematiskt är att AFS har en underlig politisk strategi och försöker sälja in politik (inte all men en del) som inte gynnar dem politiskt. Jag hade börjat peka på riktiga problem i Sverige som drabbar svenskar och ge en lösning på dem istället för att snacka om att ta bort värnskatten. Sedan tror jag inte på ”Supply Side” ekonomi heller men det är bara jag.