Fulgencio Batista vs Fidel Castro...

Först och främst till mods... nej jag vet inte exakt vart jag skall lägga detta... så det hamnade här flytta eller döda (om denna jämförelse redan finns...)

Kuba...

När Batista var Kubas ("diktator") rådde det ändå någon form av kapitalism. Inte helt olikt Kinas form av kapitalism (typ hej vi är kommunister/socialister egentligen men vi bytt vår ekonomiska politik till en form av "styrd" kapitalism)...

Han var givetvis inte "bäst", han hade många fel och brister... men han gjorde en del bra grejor också...
Det som man oftast dock hör är de avrättningar som var rätt många... runt 20.000... så inte helt OK... på något sätt...

Sedan då kom ju Fidel (och Che osv) som några frälsare och införde något helt annorlunda men egentligen under samma flagga förutom just de ekonomiska delarna...
Så var Fidel's regime så mycket bättre? Det talas ju om mellan 50.000 och 100.000 (även större siffror nämns och ibland mindre iofs) avrättningar...

Jag menar många verkar se upp till både Fidel (och speciellt aset Che) idag...

Men handen på hjärtat... var Batista som införde bland annat kvinnlig rösträtt (ja detta kan ju låta ironiskt iofs då han trots allt var en diktator)... så mycket sämre en Fidel/Che?

Högerdiktatur är i princip alltid att föredra framför kommunistdiktatur och så även i detta fallet. Kommunister gör tillvaron till ett helvete för _hela_ befolkningen, med möjligen några undantag i toppen, medan högerdiktaturer som regel mest drabbar några tusen oppositionella medan övriga befolkningen lever betydligt bättre än i en kommunistdiktatur och inte minst slipper det materiella eländet som hör med kommunismen.

Intressant ämne, för övrigt. Märktes när Castro dog nyligen hur pass många apologeter det finns fortfarande bland etablissemanget. De här revolutionära myterna om att Castro i grunden är en good guy som räddade landet från elaka imperialister och gav sjukvård till barn lever kvar. I realiteten hade kubaner det bättre ställt materiellt och hade mer frihet under Batista än under det totalitära kommunistslaveriet som kom med Castro. Batista var ingen ljus figur, men i kontrast till vad som kom senare har han fått allt för mycket skugga kastad över sig - till följd av apologeter och propaganda för Castro-regimen/kommunismen.

Jag är med dig!

Kan dock ge ett par plus poäng för Fidel just när det gäller sjukvårdsbiten... Men samtidigt när högutbildade läkare får sälja plaströr på gatan för att föda familjen så gick det lite overboard med sjukvårdsbiten...

Men läkarna var/är duktiga, med bra utbildning... men som vanligt när supply/demand (något som är självreglerande oftast i andra länder) brister och någon helt enkelt diktatoriskt bestämmer så blir detta fel...

Men återigen... håller med dig till fullo...
Nu är det svårt att veta hur Batista hade utvecklats i det långa loppet... men som du säger hade troligen folket haft det mycket mycket bättre och hade troligen inte gått så många år till en fungerande demokrati... Under Fidel har vi ju bevis på att detta aldrig skedde...

Tror Historia funkar bättre.

Politik: utrikes --> Historia
/Moderator

Den beskrivningen passar väl in på nationalistiska högerdikaturer, typ Franco, Salazar och Mussolini.

Men Batista var ingen högernationalist, tvärt om gav han utlänningar stort inflytande på sitt land. Hade han ens makt värdig en diktator eller var han bara en lokal administratör för en de facto koloni? ... jag lutar åt det senare.

National socialistiska... Mussolini var socialist, Franco tog efter... du får inte glömma den socialistiska delen...

Batista var kommunist/socialist men förde (som jag sade) en mer nuvarande Kina ekonomisk politik...

Eller hur definierar dagens kommunister/socialister Kina? det hade också varit roligt att veta faktiskt...

Bra sammanfattning. Om det beror på att kommunister är ondare eller helt enkelt har mera långtgående ambitioner kan vi lämna därhän.

Empirin är extremt tydlig, vilket givetvis får apologeterna att fokusera på det nazistiska undantaget. Visst, det var möjligen 1900-talets värsta regim men efter den följer sisådär 20 kommunister som får Mussolini och Franco att se ut som småhandlare. En allmänt avskydd figur som Pinochet kvalar inte ens in på mördarlistan.


Det är intressant hur djupt den myten sitter och hur många inom etablissemanget som inte har intresse av att ifrågasätta den. Man förstår varför uppgörelsen med nazismen dröjde i Tyskland.

Pinochet får uppmärksamhet för att han gjorde militärkupp i en fungerande demokrati. Skall man bedöma en regim får man också jämföra lite med vad som kom före.

Sen ligger Suharto, nationalisterna i Japan före och under WW II, Sydkorea åren efter WW II osv bra till på den där topp 20-listan.

Visst, och det finns inga ursäkter för Pinochets massmördande även om den chilenska demokratins välmående under Allende säker kan diskuteras. Samtidigt kvarstår det pikanta i att en man vars regim mördade 5000 personer är politiskt oberörbar samtidigt som socialistiska diktatorer som tog det tio-, hundra- eller tusendubbla av daga var ursäktliga tills alldeles nyligen.

Eller? Nämn en enda person som fått avsluta karriären på grund av sitt Stalinkramande, Pol Pot-gullande eller Maomysande.


Topp 20 var givetvis en överdrift och man måste ta med befolkningsmängd, tidsrymd och en massa annat om man ska göra en lista. Det slutar med att den ändå är diskutabel, men i de seriösa försök som har gjorts är jag rätt säker på att kommunisterna dominerar topp fem (och har det morbida per capita-rekordet tack vare Kambodja).

Hursomhelst, även om vi accepterar att det är 50-50 i massmördande (förmodligen är det nåt i stil med 70-30) mellan vänster och höger och att högern faktiskt är ondare på grund av nazistbonusen (återigen tveksamt, men...) så kvarstår faktum att den ena sidan relativt ostört kunnat krama eller ursäkta de flesta av "sina" massmördare medan minsta sympati för till och med en ideologisk och mordmässig småhandlare som Pinochet eller Mussolini är likställt med fullt stöd för Hitler och innebär socialt och karriärmässigt självmord. Och som kronan på verket har hycklarna nu gått i ärofylld pension själva och installerat sina barn som efterträdare på redaktioner, departement och universitet...

Förvisso vart inte Milton Friedman så populär i alla kretsar när han agerade ekonomisk rådgivare åt Pinochet och flera av diktatorerna i Sydamerika, men något karriärmässigt självmord var det sannerligen inte. Friedman lyckades senare rentav klämma in Kina i sin iver att stödja "marknadsmässiga" reformer i diktaturer.

Vad gäller Kambodja får man inte glömma att USA genom sin massiva bombning destabiliserade landet till en punkt där Pol Pots rebeller kunde ta över, och att efter det att de störtats USA valde att stödja Pol Pots allians mot den efterkommande regeringen. Pol Pot var en slaktare, men han kunde vara det bara genom direkt och indirekt stöd från världens största kapitaliststat, så skuldfrågan blir komplicerad.

Dessa utlänningar hette bl a Meyer Landsky och Santos Trafficante, dvs den amerikanska maffian.
Dessa bedrev hotell- och kasinoverksamhet. Även Al Capone hade verksamhet här, han använde sin villa, idag restaurang, som bas för spritsmuggling under förbudstiden.

Man skall inte glömma att de flesta presidenter var väldigt korrupta, detta gäller i synnerhet Batista.

Andra utländska aktörer var t ex amerikanska United Fruit.

Kubas ekonomiska gissel har under lång tid varit sockerberoendet. Problemet är att sockerpriserna varierar kraftigt och världsmarknadspriserna är sedan lång tid låga. Efter WW1 rådde det stor efterfrågan och det var under denna tid som man byggde många av de hus som finns i b la Havanna. Tidvis har sockret stått för en mycket stor del av BNP. Övriga varor som man sålt och ännu säljer är givetvis rom och cigarrer. Övrig jordbruksproduktion utgörs till stor del av risodling. Den kubanska sockerindustrin har ont om modern utrustning, mycket är amerikanskt och från 50-talet.

Nazisterna blandade idéer hejvilt från både vänster och höger, så har svårt att se att de är att räkna som höger. Mittenextremister är en bättre term förmodligen. Det är hur som helst svårt att kategorisera dem. Samma med italienska fascismen. Håller annars med dina analyser i stort.