En mamma och pappa och deras lille son lägger sig för att sova över natten i ett litet rum i en låst villa med farmodern och dennes syster i andra sovrum. Under natten får den lille sonen hjärtstopp och dör innan ambulans hinner till platsen. Den rättsmedicinska obduktionen visar senare att sonen fått en dödlig dos av läkemedlet verapamil vilket orsakat hjärtstoppet, troligen genom en injektion. Sonen stod inte under medicinering och särskilt inte med verapamil. Pappan hade tillgång till verapamil i sitt arbete som medicinsk forskare och motivet skulle vara att sonen hade vissa mindre neurologiska skador från födseln.
Det låter onekligen som ett okomplicerat fall där en fällande dom vore en självklar utgång. Så skedde inte i det här fallet. Schournalisten berättar om mordet på Anders Aaro Eriksson och om en rättsprocess i efterdyningarna av en intensiv rättssäkerhetsdebatt och ett oväntat domslut.
Familjen består av mamman IA och pappan SE och den nio månader gamle sonen Anders. Den 4 november 2000 så besökte paret SE's mamma och övernattade i ett rum i villan. Förutom SEs mamma var även mammans syster, dvs mostern till SE. På morgonen därefter så anträffades lille Anders livlös i den större av sängarna där han legat under natten intill mamma IA. Återupplivningsåtgärder genomfördes men blev resultatlösa. Den rättsmedicinska utredningen konstaterade att Anders avlidit som följd av förgiftning med det kemiska ämnet Verapamil, en s.k. kalciumhämmare som ingår i flera olika läkemedel som ordineras mot rubbningar av hjärtats rytm, vissa typer av hjärtsmärtor och högt blodtryck. Även om det inte kunde säkert fastställas hur barnet fått i sig verapamil så var det enligt de rättsmedicinska experterna mycket troligt att det skett via injektionspruta och inte oralt men något stickmärke hittades aldrig, man letade förvisso inte heller efter ett. Ingen som vistades i villan använde verapamil som medicin.
Anders förlossning var svår och komplicerad och det var inte osannolikt att han fått vissa neurologiska skador av syrebristen under förlossningen men man visste inte hur svåra dessa var. Han visade dock på en något sen utveckling.
När det visade sig att paret kan ha väntat med att utföra livsuppehållande åtgärder och underlåtit att direkt kalla på ambulans och att pappan SE hade tillgång till Verapamil och injektionssprutor på sitt arbete som forskare så antog polis och åklagare att en tänkbar motivbild till mordet varit Anders eventuella neurologiska nedsättning.
Paret IA och SE hämtas av polis och häktas av domstol, misstänkta för mordet på sin son. I pressande förhör så nekar IA och SE att ha gett sonen Verapamil samtidigt som ingenting framkommer att någon annan i hushållet (modern och mostern till SE) ska ha kunnat gett pojken Verapamil.
Åklagare Roswall väckte åtal för mord i Handens tingsrätt. Vad som sedan hände var något märkligt.
Domstolen konstaterar att utredningen med hög grad av sannolikhet binder SE och IA till mordet. Därefter så hänvisar domstolen till ett rättsfall från 1991 som anger att det ska krävas rejäl bevisning för bifall av ett mordåtal och bara det att det inte synes finnas någon annan gärningsman inte räcker för fällande dom. Därefter avvisar domstolen alla bevis och indicier på ett sätt som är anmärkningsvärt. Domstolen menar att det saknas utredning om det är just det verapamil som SE haft tillgång till i sitt arbete som Anders fått i sig och därför inte kan tillmätas någon särskild betydelse, att det förvisso finns en del som tyder på att paret väntat två timmar med att tillkalla ambulans men att det inte kan fastställas säkert och tt det inte kan fastställas om det är en eller två personer som begått mordet. Tingsrätten avslutar sina domskäl med orden "En sammanfattande bedömning av det ovan anförda leder tingsrätten till slutsatsen att det höga krav på bevisning som krävs för fällande dom i brottmål inte kunnat uppfyllas för någon av de tilltalade. Även om det nu vore så att tingsrätten hade funnit styrkt att en av de tilltalade måste ha bragt Anders Eriksson Aaro om livet, torde det ändå inte ha varit möjligt att med säkerhet bestämma vem av dem som i sådant fall utfört gärningen.". Paret släpptes därför fria några dagar före julafton år 2001 och kasserade in 300 000 kronor i skadestånd för den tid de suttit häktade.
Det kan tyckas som att beviskraven satts orimligt högt i det här målet och en vän av ordning kan fråga sig hur det kom sig. Man ska ha i åtanke att det här mordmålet behandlades i domstol i december 2001, detta efter att man i media månaderna innan börjat uppmärksamma den stora rättsosäkerhet som gällt i mordmål med anledning av resning i det sk Broder Tuck-målet och arbetet för Joy Rahmans resning vilken beviljades en månad efter domen i det här målet. Ett flertal avgjorda mordmål mellan slutet på 90-talet och fram till 2001 ansågs av rättsexperter som tveksamma och man hade även i slutet på år 2000 en större medial debatt om huruvida medias bevakning påverkade domstolarna. Kanske var det därför som det här målets beviskrav sattes så pass högt att domstolen vid två tillfällen påpekade att höga beviskrav ska gälla och kanske var det även därför som media rapporterade väldigt sparsamt om ett mordfall som rimligen hade så många ingredienser att det måste ha varit mycket medialt intressant.
SE och IA tillhörde samhällets övre skick med hög social status. Man kan fråga sig om ett missbrukarpar med en son som dött av en överdos av samma läkemedel som pappan hade tillgång till hade frikänts. Det ligger ingen värdering i skuldfrågan i det här målet, bara en reflektion över att det antagligen spelar roll för rättssäkerheten och bevisvärderingen vem som står inför skranket och vilken tidsanda som råder i domstolarna och media.
Jag har med hänvisning till god publicistisk sed och journalistisk etik avsiktligt inte publicerat namnen på de åtalade eftersom de friats utan nöjt mig med att endast skriva deras initialer. Det är min förhoppning att eventuella skribenter även gör detsamma.
För den som vill läsa domen och stämningsansökan så har jag publicerat dessa här.
Några utvalda artiklar kring fallet
https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...cle10298987.ab
https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...cle10229207.ab
https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...cle10267216.ab
http://sverigesradio.se/sida/artikel...&artikel=30959
https://unvis.it/dn.se/arkiv/inrikes...-i-tingsratten
Det låter onekligen som ett okomplicerat fall där en fällande dom vore en självklar utgång. Så skedde inte i det här fallet. Schournalisten berättar om mordet på Anders Aaro Eriksson och om en rättsprocess i efterdyningarna av en intensiv rättssäkerhetsdebatt och ett oväntat domslut.
Familjen består av mamman IA och pappan SE och den nio månader gamle sonen Anders. Den 4 november 2000 så besökte paret SE's mamma och övernattade i ett rum i villan. Förutom SEs mamma var även mammans syster, dvs mostern till SE. På morgonen därefter så anträffades lille Anders livlös i den större av sängarna där han legat under natten intill mamma IA. Återupplivningsåtgärder genomfördes men blev resultatlösa. Den rättsmedicinska utredningen konstaterade att Anders avlidit som följd av förgiftning med det kemiska ämnet Verapamil, en s.k. kalciumhämmare som ingår i flera olika läkemedel som ordineras mot rubbningar av hjärtats rytm, vissa typer av hjärtsmärtor och högt blodtryck. Även om det inte kunde säkert fastställas hur barnet fått i sig verapamil så var det enligt de rättsmedicinska experterna mycket troligt att det skett via injektionspruta och inte oralt men något stickmärke hittades aldrig, man letade förvisso inte heller efter ett. Ingen som vistades i villan använde verapamil som medicin.
Anders förlossning var svår och komplicerad och det var inte osannolikt att han fått vissa neurologiska skador av syrebristen under förlossningen men man visste inte hur svåra dessa var. Han visade dock på en något sen utveckling.
När det visade sig att paret kan ha väntat med att utföra livsuppehållande åtgärder och underlåtit att direkt kalla på ambulans och att pappan SE hade tillgång till Verapamil och injektionssprutor på sitt arbete som forskare så antog polis och åklagare att en tänkbar motivbild till mordet varit Anders eventuella neurologiska nedsättning.
Paret IA och SE hämtas av polis och häktas av domstol, misstänkta för mordet på sin son. I pressande förhör så nekar IA och SE att ha gett sonen Verapamil samtidigt som ingenting framkommer att någon annan i hushållet (modern och mostern till SE) ska ha kunnat gett pojken Verapamil.
Åklagare Roswall väckte åtal för mord i Handens tingsrätt. Vad som sedan hände var något märkligt.
Domstolen konstaterar att utredningen med hög grad av sannolikhet binder SE och IA till mordet. Därefter så hänvisar domstolen till ett rättsfall från 1991 som anger att det ska krävas rejäl bevisning för bifall av ett mordåtal och bara det att det inte synes finnas någon annan gärningsman inte räcker för fällande dom. Därefter avvisar domstolen alla bevis och indicier på ett sätt som är anmärkningsvärt. Domstolen menar att det saknas utredning om det är just det verapamil som SE haft tillgång till i sitt arbete som Anders fått i sig och därför inte kan tillmätas någon särskild betydelse, att det förvisso finns en del som tyder på att paret väntat två timmar med att tillkalla ambulans men att det inte kan fastställas säkert och tt det inte kan fastställas om det är en eller två personer som begått mordet. Tingsrätten avslutar sina domskäl med orden "En sammanfattande bedömning av det ovan anförda leder tingsrätten till slutsatsen att det höga krav på bevisning som krävs för fällande dom i brottmål inte kunnat uppfyllas för någon av de tilltalade. Även om det nu vore så att tingsrätten hade funnit styrkt att en av de tilltalade måste ha bragt Anders Eriksson Aaro om livet, torde det ändå inte ha varit möjligt att med säkerhet bestämma vem av dem som i sådant fall utfört gärningen.". Paret släpptes därför fria några dagar före julafton år 2001 och kasserade in 300 000 kronor i skadestånd för den tid de suttit häktade.
Det kan tyckas som att beviskraven satts orimligt högt i det här målet och en vän av ordning kan fråga sig hur det kom sig. Man ska ha i åtanke att det här mordmålet behandlades i domstol i december 2001, detta efter att man i media månaderna innan börjat uppmärksamma den stora rättsosäkerhet som gällt i mordmål med anledning av resning i det sk Broder Tuck-målet och arbetet för Joy Rahmans resning vilken beviljades en månad efter domen i det här målet. Ett flertal avgjorda mordmål mellan slutet på 90-talet och fram till 2001 ansågs av rättsexperter som tveksamma och man hade även i slutet på år 2000 en större medial debatt om huruvida medias bevakning påverkade domstolarna. Kanske var det därför som det här målets beviskrav sattes så pass högt att domstolen vid två tillfällen påpekade att höga beviskrav ska gälla och kanske var det även därför som media rapporterade väldigt sparsamt om ett mordfall som rimligen hade så många ingredienser att det måste ha varit mycket medialt intressant.
SE och IA tillhörde samhällets övre skick med hög social status. Man kan fråga sig om ett missbrukarpar med en son som dött av en överdos av samma läkemedel som pappan hade tillgång till hade frikänts. Det ligger ingen värdering i skuldfrågan i det här målet, bara en reflektion över att det antagligen spelar roll för rättssäkerheten och bevisvärderingen vem som står inför skranket och vilken tidsanda som råder i domstolarna och media.
Jag har med hänvisning till god publicistisk sed och journalistisk etik avsiktligt inte publicerat namnen på de åtalade eftersom de friats utan nöjt mig med att endast skriva deras initialer. Det är min förhoppning att eventuella skribenter även gör detsamma.
För den som vill läsa domen och stämningsansökan så har jag publicerat dessa här.
Några utvalda artiklar kring fallet
https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...cle10298987.ab
https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...cle10229207.ab
https://unvis.it/aftonbladet.se/nyhe...cle10267216.ab
http://sverigesradio.se/sida/artikel...&artikel=30959
https://unvis.it/dn.se/arkiv/inrikes...-i-tingsratten
__________________
Senast redigerad av Schournalisten 2017-02-08 kl. 19:55. Anledning: Publish and be damned, Schournalisten värnar den demokratiskt viktiga journalistiken och ser det som en ynnest att få försvara den.
Senast redigerad av Schournalisten 2017-02-08 kl. 19:55. Anledning: Publish and be damned, Schournalisten värnar den demokratiskt viktiga journalistiken och ser det som en ynnest att få försvara den.
