Dr. Jordan B Peterson

Den här typen är en religiös och konservativ stolle, som inte står för att han är just det. Det verkar dock som att många nu är ganska less på honom.

Hm, ja jag sa tidigare att han tror på tron på gud. Den här länken till Daniel Dennett hjälper: https://youtu.be/q36Eo_d1wJk

Men han är inte ytlig på det sätt som det är lätt att tro från Dennetts vinkel, JP har konstruerat (upptäckt kanske) det djupare sättet att tänka om religiositet. JP (gissar jag) tror att vi konstruerat ett fungerande och framgångsrikt sätt att tro på gud helt och hållet som en metafor. Det är ett helt system av tänkande som har sin rot i grekerna kanske .. kanske tidigare, men som fick sin första tydliga formulering i Judeo/Kristen religion.

JP använder ofta djupa genetiska/evolutionära förklaringar för sina exempel som stöd. Och verkar helt alert till vetenskaplig litteratur inom sitt område. Pratar aldrig direkt om gud och undviker frågan så gott det går (det finns många exempel på det).

Det som framträder ur detta är någon som tror på tradition därför att den fungerar och har producerat vår civilisation -- den judeo/kristna -- därför tror jag att han är någon som tror på tron på "gud" men samtidigt kan vara helt och hållet darwinistisk.

Allt detta eftersom det fungerar (en rent darwinistisk tanke). Så det är därför han säger att vi ska vara speciellt noggranna att inte förstöra det som fungerar.

Han är inte religiös .. lika lite som jag är ..

Jag vet inte hur jag ska angripa det och är i någon mån vacklande inför frågan. Och dessutom har jag aldrig hört någon debattera honom från den vinkeln .. det vore vackert om han satt ner med Daniel Dennett och pratade om saken för JP har i åtminstone en intervju uttryckt "respekt" för just Dennett som annorlunda jämfört med de andra nya ateisterna. Dennett är en mycket .. mycket djupare tänkare om ateism än någon av de andra ateisterna.

Förstår du hur jag tänker?

Jag tror att förhållandet till frun är hela grunden till hans ställningstagande om religion. Han vill skilja sig ifrån henne men har inte samvete att göra det, därför lutar han sig mot kristen moral för att kunna övertyga sig själv om att det är rätt beslut att stanna i äktenskapet.

Kristna värderingar fyller en väldigt viktig funktion för att stabilisera hans privatliv, men han är också medveten om att de bara är legitima så länge samhället i stort ser dem som legitima.

Det har visst skurit sig mellan Jordan och Dave Rubin:

https://youtu.be/o0jyjxvReJk

Jag tror att jag förstår hur du tänker, men du har nog läst mer Dennett än jag så vad som gör honom till en djupare tänkare får du gärna utveckla – argumenterar du för saken väl så får jag läsa hans böcker. Jag har i dagsläget mest en ungefärlig uppfattning om hans tänkande som (kanske orättvist klassificerats som) consciousness explained away etc. Bra svar, förresten! Ärligt och sakligt. Jag kan kanske uppfattas som antagonistisk i mitt tidigare inlägg, men det är mest att jag försöker dramatisera en poäng som jag tycker är viktig och som jag tycker att många missar. Att gladeligen såga av trädet kallat livsmening ska göras med större bestörtning än vad som görs och att försöka formulera ett fullgott sätt att agera i världen och tänka kring den som alternativ bör ses som en viktig uppgift.

En debatt mellan Dennett och Peterson vore säkert spännande. Jag har själv en tämligen djup förståelse för både Sam Harris och Susan Blackmores perspektiv av en sekulär etik som försöker grundas i förnuft, att vi ska försöka undvika onödigt lidande och att altruism uppstår naturligt av meditation, men att vi inte kan hitta någon transcendent etik i världen. Men Peterson har, tror jag, en djupare inblick i de svåra frågorna om att 1) Livet består av tragiska och smärtsamma element och 2) Illvilja existerar, varför han inte köper att strävan efter lycka kan upprätthålla vårt leverne, utan att vi behöver kulturella hjälpmedel som rätar ut oss från patologiska beteendemönster. Det är viktigare hur vi agerar än hur vi tänker. Jag har dessutom kommit att inse mer och mer att människan inte har någon pliktskyldighet att tänka krasst och tråkigt kring världen, utan att vi mycket väl kan återupprätta en mer poetisk bild av tillvaron. Petersons genomgång av Piagets tänkande om världen som bestående av meningsfullhet – inte av objekt – är väldigt värdefull, eller var i vilket fall värdefull för mig. Och jag tror inte att det nödvändigtvis är mest sant att tänka på varseblivningens innehåll (alltså världen) som bestående av någonting dött; materia, atomer etc. Ja, modern vetenskap är väldigt bra i att beskriva universums regelbundenhet, men vi har all rätt att leva på riktigt! – människan som romankonst, som diktverk, som äventyrare!

Jag är inte heller religiös och har aldrig varit det! Även fast jag närapå kan hela Bhagavad-Gita och buddhismens Dhammapada utantill.

Han verkar ha noll koll på sådant han kritiserar också, tex. Marxism. Men det verkar inte spela hans nickedockor till följare nån roll.

Han lyfter fram tanken att individen är suverän och har ett inneboende värde som någonting som inte bör reduceras till enbart en förnuftig idé, att detta sätt att bemöta och att tänka om varandra måste gå djupare än så för att kunna upprätthållas. Den idéen går tillbaka till Mesopotamien i nedskriven form, kanske längre än så i muntliga traditioner, men s.a.s. demokratiserades till att gälla alla människor, inte enbart regenter, faraoner och kejsare, i den judisk-kristna religionen. Frångår vi det djupare substratet för denna princip så menar Peterson att vi hamnar i samma position som Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff.

Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga om alla inlägg från dig och andra i tråden ännu. Men jag kan berätta om mitt tänkande (i någon mån).

Jag har varit en ateist sen kanske fyraårs åldern ungefär. Det var aldrig en viktig sak för mig under uppväxten men någonstans .. några år före elfte september, slutet av nittiotalet .. observerade jag amerikansk politik med intresse och läste bland många andra Dawkins och Russell med ointresserat inkännande.

Sen efter millennieskiftet dök alla dessa "nya" ateister upp, mest personifierade av just Dawkins, Harris, Hitchens & Dennett. Dawkins var/är mekanikern och sa/säger trivialt sanna saker, Harris är fortfarande för mig den mest ointressanta av dem (kanske jag ändrar mig) medan Hitchens var oratorn med en oemotståndlig verbal förmåga. Dennett är dock den av de fyra som var lite mer nyfiken och han skrev boken Breaking the Spell som jag äger i en första utgåva (och första tryckningen dessutom, ja jag är en boksamlare också och sådant är viktigt för oss ISBN: 0-670-03472-X)

Hitchens bästa bidrag till debatten är följande utmaning:


Det är Hitchens i summa. Och han har rätt.

Daniel C. Dennett, den evolutions filosof han är, säger dock att det kanske finns värde i att vara religiös som ett livsmaxim. Läs hans bok, den är mycket intressant.

Cue Jordan Peterson:

Första gången jag blev medveten om honom var ungefärligen hans påståenden om yttrandefrihet och individens okränkbarhet och hans uttalat religiösa hållning. Då blev jag intresserad. Mitt intresse i honom är helt och hållet centrerat kring hans ide att "rätt" religion (stort påstående) leder till det som är gott.

Han verkar förespråka generella maximer som rättfärdigas genom observation av vad som är framgångsrikt (darwinism). Måttstocken är de västerländska demokratiska samhällena. Kanske tom att det genetiska materialet i vissa befolkningsgrupper förändrats i någon mån av exponeringen för vissa former av religion. Det finns antydningar att genetisk anpassning som går |kultur --> gener| händer förvånansvärt kvickt. Se Ashkenazi judar exempelvis.

Ett farligt område som han verkar vilja desarmera genom att prata om "dominans hierarkier" som utvecklat i minst 300 miljoner år.

Han pratar ofta om Jung (jag vet inte ett smack om honom) och de stora litterära giganterna och har skrivit en tegelsten som heter Maps of Meaning .. satan i gatan .. ska jag vara tvungen att läsa den .. jag känner ingen lust alls för det men kanske jag måste.

Men det jag har -- som en smak på tungan -- är ett mycket originellt sätt att ge sig i kast med den ateistiska världsåskådningen. Och inget han säger får mig att tro att han egentligen är religiös förutom i Daniel Dennetts formulering: Belief in Belief.

Han är en extraordinärt originell tänkare med en verbal förmåga som är enastående (kanske 4 sigma över normalen). Men om han har rätt .. ja du .. låt oss fundera på saken.

[edit]: Det är förvånande att ingen synat JP om frågan om Belif in Belif in God ännu. Det är märkligt .. vågar ingen ta upp den stafettpinnen?

Ett "gömt" samtal mellan Peterson och en mycket intelligent man:

Iterated Gameplay and Evolutionary Game Theory

Tack, det var väldigt intressant.
/Pro

En petersonsk filmanalys av Gladiator:

Gladiator: How Ideal Manhood Handles the Brutality of Life: Cain, Abel and Joseph of Egypt

Ja jösses .. Gladiator är den minst kända men samtidigt bästa filmen Ridley Scott någonsin gjort. Den är obegriplig och komplett. Titta inte på länken ovan .. den är fullständigt idiotisk .. men den snuddar 100 000 volt ledningen .. vad fan ska vi tänka om den filmen. Egentligen.

Den hör hemma bland de riktigt stora filmerna som Kubriks 2001 .. du kan inte förstå den men du kommer aldrig glömma den. (jag har en egen teori om 2001 men den är så abstrakt att jag bara delar den med nära vänner).

Jag tycker att Gladiator är en meditation om hjältemyten i samma anda som Gilgamesh eposet.

Den är sånt du borde tänka om -- inte på -- utan om.