Jag hittar faktiskt inte motsvarande källa på nätet, men det är i alla fall vad som sades (brittisk dokumentär på svensk TV). Hittar däremot källor på att de västallierade tillämpade detta på marken under första världskriget, och därtill så har "barrier troops" dokumenterats ända sedan Romartiden.
Man får därför fråga sig vad som är mest sannolikt
1) De brittiska flygarna var mänskliga och drogs med samma problematik som alla armeer genom historien, och försökte undvika menlösa uppdrag med för höga risker.
2) Att tyska, ryska soldater och alla andra under WW2 hade problem med "Kanalenkrankheit" förutom de brittiska, där RAF drogs med förlustsiffror nästan i paritet med japanska kamikazepiloter (snälla ta mig inte bokstavligt) men att flygarna bara skämtade bort det, enl Wikipedia
"Aircrew adopted a fatalistic attitude and it was "not the done thing" to discuss losses of friends or room mates, although they would half-jokingly ask each other "can I have your bicycle if you get the chop" or "can I have your eggs and bacon at breakfast if you don't get back tomorrow?" or "if you don't get back can I have those black shoes" and similar comments. Airmen shared accommodation blocks and it was normal to have spare beds or even a half-empty hut after a night operation.[206][207]"
"Either flying as a "spare bod" to cover for sickness in another crew or having a "spare bod" fly in their own crew was not popular.[232] Many crews were extremely tightly-knit and would not consider being unable to fly as a complete crew, if a crew member was not fully healthy quite often he would still fly in order to keep the crew together, believing that their absence might cause the loss of their crew on that night."
Tror vi att hela sanningen är att de brittiska ungdomarna bara skämtade om det och var angelägna att åka ut även när de var sjuka?
En annan artikel på Wikipedia visar naturligtvis det motsatta och dokumenterar britternas egna kanalenkrankheit. Som synes hade man rejäla problem med flygare som försökte desertera på alla plan så det är ju knappast osannolikt att åtminstone en brittisk befälhavare också fick nog och hotade med att skjuta ner de som vände tillbaka i förtid när han såg att de blev fler och fler.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lack_of_Moral_Fibre
Hela min poäng är att detta illustrerar hur västmakterna skrivit historien själva och hur det påverkat vår syn på kriget. Frågar du en amerikan hur Sovjet lyckades vända kriget så var det förstås amerikansk förtjänst med lend-lease medan britterna som lend-leasade tre gånger mer avgjorde kriget med sitt hjältemod.
Det talas om hur skickliga britter bröt ner tyska flygares psyken men inte mycket om att britter reagerade likadant när de började bli nedskjutna i samma utsträckning över tyskkontrollerad mark. Alla vet också hur onda tyskar bombade civila i London men få vet att det initialt var ett misstag och hur hårt RAF straffade tyska civila för detta.
Frågar man dessutom mannen på gatan i Sverige eller USA vad som blev vändpunkten i kriget så svarar de flesta att det var invasionen av Normandie. Fråga nån i Ryssland och alla svarar förstås Stalingrad istället.