Ålder:22
Kön: kvinna
Vikt: 55
Tidigare erfarenheter: cannabis, lustgas, mdma, LSD, svamp, changa, Lyrica, candyflipp, ectasy, alkohol, nikotin, tjack.
Tid: 8 minuter
Substans och dos: 0.05 DMT
Min vän, vi kan kalla han Felix, kom hem till mig rätt sent en kall vinterkväll. Jag hade vart ledig hela dagen, och Felix hade jobbat. Han hade tidigare tillfrågat mig om jag ville testa DMT, då han tidigare i veckan har vart ute och flygit. Han hade med sig allt, och efter en del funderingar kände jag mig redo! Jag kände ett lugn, och respekt för drogen, och tänkte att det nog var det bästa möjliga tillfället.
Vi mörkladde hela lägenheten och satt oss i soffan, bara några ljus framme vid tvn brann för att ge lite vägledning i meckandet. Han hade med sig en liten glasbong, som han fyllde med vatten och sen hettade upp skålen tills den glödde röd. Då lutade jag mig framåt, började sakta suga, och han lät dmt trilla ner i skålen och vaporiseras. Felix skötte allt, så jag bara kunde suga i mig härligheten och sedan slappna av. All rök sipprade ner i mina lungor, jag höll andan 1 2 3 4 5 6 7 8, sögs bakåt i soffan och röken lämnade mina lungor ryckigt..
(Texten som kommer nu skrev jag ner direkt efter att allt lagt sig)
Totalt mörker men jag kände att jag trycktes ner, så jag följde med ner och förde handen över mitt ansikte och där började allt. Mönster började formas i form av en hand, min hand. Mönster av alla dess slag, färger jag inte kan beskriva och allt blev ljusare och ljusare.
Någon ur dmt-familjen närmade sig, jag såg att det var något/någon, men fanns liksom ingen person/djur, men jag kände att den höll ut handen och undrade om jag vill följa med.* Men jag fick plötsligt insikt om att Felix sitter bredvid och min hund var i badrummet, så jag kände att jag inte kunde lämna allt riktigt än. Och när jag tackade nej, gick han iväg och de vibrerade vita hörn slogs ut i svart. Allt kändes blött, som om jag gråter eller är under vatten, jag vrider huvudet åt ena hållet och där är det ljust och fint, tittar åt andra hållet och där är det mörkt, jag väljer att stanna på det mörka och ser hur massa mönster, mest i lila och grönt formar sig och jag ser nästan som ett monster, jag är inte rädd men känner samtidigt att jag inte är uppskattad där, så försöker vända mig mot det ljusa, men ljuset blir svagare och svagare, jag vänder mig tillbaka till den mörka sidan och ser att den blir starkare och skarpare. Jag försöker få ljuset att komma tillbaka men den är redan så gott som borta. Men eftersom jag ändå inte kände mig hotad av 'monstret' så kände jag bara acceptans och beskådade.
Under hela trippen så vart det som en vibration, som om något försökte prata med mig, men kunde inte fånga upp dess frekvens, så förstod inte.
Efter ett tag valde jag att det var dags att ta sig ur, öppnade ögonen och såg rummet som i bilder/klick och allt flickrade när jag tittade runt i rummet. De släkta ljusslingorna i taket rörde sig som ormar och letade sig ner till marken. Felix ansikte var helt blått, och jag kände att allting kändes mycket skarpare.
Vibration dog ut, de ryckiga bilderna flöt på, och jag kände mig helt tillbaka.
Sammanfattning/tankar/osv:
Något jag tyckte var spännade var att det kändes som om hela händelseförloppet i trippen utspelade sig på 1 min, men tydligen hade jag legat utslagen i 8 min och bara flinat? Alltid hört att det ska vara tvärt om, att man känner att man är borta länge, men har inte vart borta länge alls.
Och det hela var sinnessjukt intensivt, dmt känns som om något man aldrig riktigt kan vara helt förberedd på, utan att man bara försöker ge sig in i det hela med respekt, lugn och positivitet.
Nästa gång kanske jag tar hans hand och låter han visa mig nästa dimension, men det är något jag tar då!
Den får helt klart 5/5, då det känns helt obeskrivligt, och allt fantastiskt man kunde se! Den kontakten man fick, och hur visuellt det blev när man öppnade ögonen! (PS försök hålla ögonen stängda så länge som möjligt!)
Hoppas rapporten roade någon, den är ju inte TipTop, men får försvara mig med att det är min första rapport, samt att hela alltet är så sinnessjukt svårt att få ner i text!
Kärlek!
Kön: kvinna
Vikt: 55
Tidigare erfarenheter: cannabis, lustgas, mdma, LSD, svamp, changa, Lyrica, candyflipp, ectasy, alkohol, nikotin, tjack.
Tid: 8 minuter
Substans och dos: 0.05 DMT
Min vän, vi kan kalla han Felix, kom hem till mig rätt sent en kall vinterkväll. Jag hade vart ledig hela dagen, och Felix hade jobbat. Han hade tidigare tillfrågat mig om jag ville testa DMT, då han tidigare i veckan har vart ute och flygit. Han hade med sig allt, och efter en del funderingar kände jag mig redo! Jag kände ett lugn, och respekt för drogen, och tänkte att det nog var det bästa möjliga tillfället.
Vi mörkladde hela lägenheten och satt oss i soffan, bara några ljus framme vid tvn brann för att ge lite vägledning i meckandet. Han hade med sig en liten glasbong, som han fyllde med vatten och sen hettade upp skålen tills den glödde röd. Då lutade jag mig framåt, började sakta suga, och han lät dmt trilla ner i skålen och vaporiseras. Felix skötte allt, så jag bara kunde suga i mig härligheten och sedan slappna av. All rök sipprade ner i mina lungor, jag höll andan 1 2 3 4 5 6 7 8, sögs bakåt i soffan och röken lämnade mina lungor ryckigt..
(Texten som kommer nu skrev jag ner direkt efter att allt lagt sig)
Totalt mörker men jag kände att jag trycktes ner, så jag följde med ner och förde handen över mitt ansikte och där började allt. Mönster började formas i form av en hand, min hand. Mönster av alla dess slag, färger jag inte kan beskriva och allt blev ljusare och ljusare.
Någon ur dmt-familjen närmade sig, jag såg att det var något/någon, men fanns liksom ingen person/djur, men jag kände att den höll ut handen och undrade om jag vill följa med.* Men jag fick plötsligt insikt om att Felix sitter bredvid och min hund var i badrummet, så jag kände att jag inte kunde lämna allt riktigt än. Och när jag tackade nej, gick han iväg och de vibrerade vita hörn slogs ut i svart. Allt kändes blött, som om jag gråter eller är under vatten, jag vrider huvudet åt ena hållet och där är det ljust och fint, tittar åt andra hållet och där är det mörkt, jag väljer att stanna på det mörka och ser hur massa mönster, mest i lila och grönt formar sig och jag ser nästan som ett monster, jag är inte rädd men känner samtidigt att jag inte är uppskattad där, så försöker vända mig mot det ljusa, men ljuset blir svagare och svagare, jag vänder mig tillbaka till den mörka sidan och ser att den blir starkare och skarpare. Jag försöker få ljuset att komma tillbaka men den är redan så gott som borta. Men eftersom jag ändå inte kände mig hotad av 'monstret' så kände jag bara acceptans och beskådade.
Under hela trippen så vart det som en vibration, som om något försökte prata med mig, men kunde inte fånga upp dess frekvens, så förstod inte.
Efter ett tag valde jag att det var dags att ta sig ur, öppnade ögonen och såg rummet som i bilder/klick och allt flickrade när jag tittade runt i rummet. De släkta ljusslingorna i taket rörde sig som ormar och letade sig ner till marken. Felix ansikte var helt blått, och jag kände att allting kändes mycket skarpare.
Vibration dog ut, de ryckiga bilderna flöt på, och jag kände mig helt tillbaka.
Sammanfattning/tankar/osv:
Något jag tyckte var spännade var att det kändes som om hela händelseförloppet i trippen utspelade sig på 1 min, men tydligen hade jag legat utslagen i 8 min och bara flinat? Alltid hört att det ska vara tvärt om, att man känner att man är borta länge, men har inte vart borta länge alls.
Och det hela var sinnessjukt intensivt, dmt känns som om något man aldrig riktigt kan vara helt förberedd på, utan att man bara försöker ge sig in i det hela med respekt, lugn och positivitet.
Nästa gång kanske jag tar hans hand och låter han visa mig nästa dimension, men det är något jag tar då!
Den får helt klart 5/5, då det känns helt obeskrivligt, och allt fantastiskt man kunde se! Den kontakten man fick, och hur visuellt det blev när man öppnade ögonen! (PS försök hålla ögonen stängda så länge som möjligt!)
Hoppas rapporten roade någon, den är ju inte TipTop, men får försvara mig med att det är min första rapport, samt att hela alltet är så sinnessjukt svårt att få ner i text!
Kärlek!
