Vad hände egentligen med klasskampen?

Som sagt, det hela verkar ha kommit av sig lite. För att förtydliga det hela så är jag väldigt förvånad över att det inte verkar finnas någon politisk vilja att reformera svensk socialpolitik. För låt oss inse faktum, allt fler är utförsäkrade och tvingas att leva på ekonomiskt bistånd som ligger under existensminimum.

Skiter vänstern i alla som inte är fackanslutna eller nysvenskar som vid en jämförelse får högre bidragsnivåer? Egentligen så vill jag inte göra den här frågan till invandringspolitik, men faktum är att vissa grupper premieras på andras bekostnad.

Har vänsteraktivisterna lagt ner kampen, för jag kan inte se att det gjorts någonting för att förbättra för socialgrupp tre.

Klart det finns "klasskamp", dock ser den inte ut på samma sätt som t.e.x. 1968 eller 1917. Men visst är partivänstern försvagad eller rumphuggen efter alla svek. Aktivismen håller lägre profil, kanske för att det är högkonjuktur, kanske för att många sitter fast i svenssonlivet med barn och familj, på gott och ont, sekterismen syns inte på samma sätt som tidigare.

Det kanske är så att nästa vänstervåg blir en riktig gräsrotsrörelse utan partier, sekter, elitism. Det går att dra slutsatser utan att läsa kapitalet, ungefär som när ts ovetande använder en signatur från en individualanarkist tillika socialist.

Problemet är ju precis som du nämner identitetspolitiken. Jag skulle absolut inte vilja säga att klasskampen är död, utan den prioriteras helt enkelt inte av gemene vänstersympatisör nu för tiden. Vilket är synd.

En anledning till detta torde ju vara ointresset hos den svenska arbetarklassen, samt dennes ofta obefogade sympati för Sverigedemokraterna. Vänstern fiskar således sympatisörer från annat håll, invandrare, hbtq personer och så vidare... Att förespråka dessa människors rätt, är givetvis en form av klasskamp i sig.
Det tråkiga är ju dock att de människorna som gapar högst i den kampen ofta tilldelas epitetet vänster eller radikal, när de i själva verket mycket väl hade kunnat sitta och orera samma åsikter tillsammans med LUF eller annan dylik borgerlig sammanslutning(exempelvis F!).

För att kunna återgå till en traditionell vänster där arbetarklassens frigörelse faktiskt är relevant, så måste vänsterorganisationerna först och främst vinna tillbaka de svenska arbetarna.

Det skulle behövas något konkret som förenar. 6 timmars arbetsdag bland annat.

Ja det är rätt det du skriver.
De som idag kallar sig vänster (samt blir kallade vänster) har ingen socialistisk grund överhuvudtaget utan kämpar istället för nyliberala idéer.

Ofta så uttrycker denna "vänster" dessutom ett öppet förakt mot människor som uttrycker socialistiska id´´er - och ändå kräver de att "vänstern" måste stå enad ...
Men när de menar att vänstern måste stå enad, så menar de att alla ska följa bara deras nyliberala ledarskap.

Ett perfekt exempel på just det beteendet hittar vi ofta hos "Politism".
Där de i stort sett aldrig redovisar den kritik de får på sina artiklar. Men att de får ta emot väldigt mycket kritik (från just socialister) kommer trots det fram ibland när de olika skribenterna råkar referera till det.
Men då hånar de och skriver nedlåtande. Som tex den där skribenter som heter "Kawa" något.
Kritiker som för fram socialistiskt grundad kritik kallar han "gruvkommunister".



Det jag har börjat undra mer och mer är om detta fenomen kanske kan ha med korruption atyt göra?
Delvis åtminstone.
Dvs att de får pengar, bidrag, från just liberala bidragsgivare.
Och man biter inte den hand som föder, så mycket är iaf sant.
Dessutom är det sällan ovanligt att bidrag ofta kommer med vissa "önskemål".


För nyliberaler (globalister, frihandelsivrare) har ett gemensamt mål som "vänstern" - att krossa motståndet mot globalism/frihandel. För dessa motståndare målas ju ut som "nationalister".
Och denna "vänster" har traditionellt varit hätska motståndare mot just "nationalism".

Alltså finns det en gemensam grund som de nyliberala organisationerna kan utnyttja.
Därför ger de frikostiga bidrag till "nationalismmotståndare", och de tar emot pengarna.
Men - utan att förstå sig på "Mutans Makt".
Ju längre man får bidrag, får pengar, ju mer positiv ställer man sig till givareorganisationen och deras önskemål.

Till slut förstår man inte ens själv att man i själva verket kämpar för sina egna fiender.

---

Globalisterna bryr ju sig inte i "identitetspolitiskt tjafs".
För det är inget hot mot dem och deras planer.
"Intersektionell teori" har ingen betydelse för vare sig frihandel eller globalism osv.

Men klasskamp har det.
Klasskampens syfte är ju att stoppa den ojämlika maktfördelningen som kapitalism/globalism/frihandel lever av.

Globalisterna har lyckats Demonisera en av de mest grundläggande förutsättningarna för jämlik maktfördelning - nationellt/regionalt/lokalt självbestämmande - genom att omdefiniera denna rättighet till "nationalism/nazism".

Och pga det så Vågar inte ens "vänstern" längre att kritisera den pågående maktförskjutningen från folket till den ekonomiska eliten.
Och även om det hade funnits "vänster" som hade velat förhindra det, så hade de aldrig vågat stödja de demoniserade "högerpopulister" som faktiskt försöker stoppa det.


Så - dels är "vänstern" korrumperad - av mutor från globalisterna.
och dels är "vänstern" handikappade av rädsla för att förknippas med de som blivit demoniserade.



Slutligen har vi frågan om "propagandaapparaten" och vem som äger makten över den.

Ett fåtal mulltinationella bolagsjättar äger tillsammans västvärldens viktigaste medieorgan.
Och det är de som sätter agendan, det är företag som driver på globaliseringen.
Och så länge de har makten över media/propagandaapparaten så är det också de som styr samtalet. Det är de som bestämmer vad som ska höras och synas, och hur det ska höras och synas.



Det Enda som "folket" har kvar, det är möjligheten att rösta.
Men inte ens den rättigheten är säker.
Rösterna från globalisterna om att inskränka demokratin, förhindra och försämra folkets röstningsmöjligheter , växer sig starkare och starkare - och får stå helt okritikst på främsta plats i de tyngsta tidningarna.

Felaktig analys. Det enda partiet i riksdagen som kallar sig nationalistiskt är SD, som är för TTIP och frihandel.
http://ttippen.se/2015/07/13/sa-rost...ierna-om-ttip/
https://sd.se/var-politik/ekonomisk-politik/

Skitvänstern har fullt upp med att kämpa för WT inte ska känna igen sig i sina samhällen.
Medelklassen mot WT.
Så det återstår bara att retirera med en rokad.

Givetvis så ligger det mycket i det du skriver, och jag kan väl tycka att det egentligen inte finns något riksdagsparti som företräder socialgrupp tre. Historiskt sett så har vänstern i mina ögon tidigare mer eller mindre per automatik vurmat för svaga och förtryckta grupper i samhället, men någonting har ändrats, utan att jag för egen del har koll på när och hur kursen lades om. Jag är medveten om att begreppet "vänster" är ett stort begrepp, men på något sätt så borde kampen för sociala reformer förena även om man har andra interna motsättningar, ungefär som att vänstern är enade i sitt ställningstagande mot SD.

Nu så har väl alla våra riksdagspartier en del i hur samhället behandlar socialgrupp tre, men som sagt finner jag det ganska underligt att klasskampen tappade fart när majoriteten av arbetarklassen fått allt bättre levnadsvillkor. Det känns väl som att dem som är feta och mätta hellre käbblar om ideologi eller några procent i skatt, än går tillbaka till sina rötter och kämpar för dem som inget har.

Sedan är det väl en fråga om att gruppen som är mer eller mindre socialt utslagen oftast inte röstar eller är politiskt engagerade, vilket kanske inte är så underligt när ingen verkar företräda deras intressen. Att nonchalera den här gruppen tror jag kommer att skapa stora problem på sikt, dels att förtroendet för politiker rasar, och att man frestas att ta till våldsamma utomparlamentariska metoder, eller söker sig ut på den extrema högerkanten om det övriga samhället fortsätter att blunda.

En sak är i vart fall säker, om inga partier företräder en grupp så hamnar man ute i kylan utan chans att påverka samhällsutvecklingen.

Exakt! SD vill inte föra någon kamp emot miljardärer. Deras löjliga kamp är emot
pk-akademikerna. Någon slags utbildningskamp där lågutbildade ska hetsas
mot högutbildade i stället för klasskamp

Jag har inte läst alla inlägg så jag på förhand ber om ursäkt för eventuella upprepningar.

Svensk fackföreningsrörelse har sedan det så kallade Saltsjöbadsavtalet på 1930-talet suttit i samma båt som kapitalet. Det är som hämtat ur den klassiska låten Staten och kapitalet som skrevs av Blå tåget men populariserades av Ebba Grön. Ena stunden höjer man hyran för att sedan höja bostadsbidraget. Man har således försäkrat sig om en inkomst.

Jag låtar åt den av Gotfred Appel utvecklade teorin att arbetarklassen i Europa och USA är mutad av hög levnadsstandard. Men den nuvarande härskarideologin, nyliberalism, kommer att på 20 år vända proletariatets intressen när de ser sin välfärd raserad. Marx skrev de berömda orden: "Men bourgeoisin har ej blott smitt de vapen, som skall bringa den döden, den har också frambragt de män, vilka skall föra detta vapen - de moderna arbetarna, proletärerna."

Tänk fackföreningarnas strejkkassa, den skulle kunna föda ett helt afrikanskt land. Men den används aldrig till strejk. Återigen, Saltsjöbadsavtalet.

Det ligger nog mycket i det, många har konstaterat att problemet existerar och gett troliga förklaringar till varför man tappat farten. Den springande punkten är givetvis hur man vänder på steken, förutsatt att man upplever detta som ett problem och har en vilja att ta tag i situationen.