Det stora liknar det lilla

En atom med kärnan i mitten och elektronerna cirkulerande runt liknar ett solsystem. Finns det fler exempel där mikro liknar makro? Vad ska vi dra för slutsats av detta?

Mkt gammal idé. Mikrokosmos o makrokosmos. Intressant t. ex. g hos Leibniz i dennes monadlära där varje monad ( smådel ) i sig bär alla det helas egenskaper.

Jag skulle vara försiktigt med att dra sådana slutsatser. Den rådande uppfattningen är för närvarande att i mikrokosmos gäller andra lagar än i makrokosmos. Kvantmekanik vs klassisk mekanik. Men lyckas du förena dessa teorier på ett någorlunda elegant sätt så lär du få Nobelpris.

Jag kan inte påstå att jag är helt säker på det jag kommer att skriva härnäst, men here we go!

Jag förstår din tanke, men du har fel. Elektronerna cirkulerar inte kring kärnan, det är snarare som ett skal som omsluter kärnan. Elektronen befinner sig inte på någon specifik position under ett givet ögonblick - därför är det fel att tänka som så att elektronen är i omlopp kring kärnan. Du tänker på våra gamla modeller och förståelse av elektroner. De klassiska bilderna på elektroner som kretsar kring kärnan är föråldrade och fel.

Men för att svara på det du egentligen ville diskutera i tråden så antar jag att strukturen av hela universum - alltså fördelningen av stjärnor, påminner en hel del av röken som lämnar en cigarett. Slingor av gas som dansar omkring.

The Golden Ratio eller "The Fibonacci Sequence" förekommer i såväl Micro som Macro.

http://io9.gizmodo.com/5985588/15-un...atio-in-nature

Det förekommer på blomblad, snäckskal m.m såväl som i Spiral-galaxer enligt "The Density Wave Theory".

/L

Kom att tänka på detta simpson-klipp:

https://www.youtube.com/watch?v=ycvlJ9XMd94

Det finns det. En variant kallas fraktalitet ("brutenhet"). Det är som du nog känner till en upprepning av geometriska mönster i olika skalor som uppvisar allt mindre varianter av sig själva.

Små delar liknar helheten. T ex ser ådrorna i blad ut som grenar och grenar ser ut som träd. Stenar ser ut som små berg. En kustremsa sett från hög höjd ser ungefär likadan ut som om du skulle studera en liten liten del av remsan i ett förstoringsglas.

Naturen är inte slät utan grov och ojämn och uppvisar ofta ett självupprepande mönster.

Varför har jag inte svaret på!

Bohrs atommodell. Det är en modell för (vätelika) atomer som vi med dagens kunskap vet inte stämmer. Den används fortfarande eftersom att den är så enkel att förstå, vilket gör att den lämpar sig för skolan. I verkligheten är det lite knixigare än så.

Självsymmetri får mig att tänka på fraktaler. Vi kan hitta det i träd bland annat. Trädens grenar delar sig som sedan delar sig igen och igen till mindre skala. Även blixtar och blad uppvisar ett liknande mönster. Väldigt vackert.

Jag tycker att trådstarten är lite svår att förhålla sig till. Borde vi dra en slutsats av något av detta? Jag tycker inte att man bör dra slutsatser om saker man inte har underlag för att dra slutsatser av. Vi kan absolut hitta självsymmetrier och upprepande matematiska strukturer på många ställen, men att säga att man ska dra en slutsats utan vidare banar bara vägen för en ad hoc-slutsats. Det vill säga att man anpassar sin data för att bekräfta en slutsats som man vill dra. Det är i sådana fall bättre (ur ett vetenskapligt perspektiv) att istället ställa upp en hypotes och pröva den, i den ordningen.

Så detta citat från naturvetenskap.org är felaktigt?:
"För att beskriva atomer har man utarbetat olika modeller, det vill säga förenklade bilder av verkligheten. I dagens modeller innehåller alla de hundra typer av atomer som forskarna känner till två viktiga delar; en atomkärna i mitten och ett antal partiklar (små delar) som kallas elektroner och som rör sig i mycket hög fart runt omkring den."

Om elektronen är mer som ett hölje kan det dock fortfarande ses som en slags analogi med planeter och deras atmosfär, men som jag förstår det är även det bara en modell/förenkling och inte något som går att se med instrument.

Det är som sagt en förenklad modell. En modell som är förenklad till den grad att den i många fall inte överensstämmer särskilt bra med hur det är i verkligheten.

Elektronen är inte ett hölje, men man kan modellera en atom som att det "finns ett visst antal elektroner på olika höljen" kring atomkärnan. Höljena tolkar jag som orbitaler: https://sv.wikipedia.org/wiki/Atomorbital

Världen är konstigare än många tror. De bästa modeller vi har idag antyder att det bara är mer eller mindre sannolikt att en elektron är nåǵonstans vid en given tidpunkt. Vi vet dock att elektronerna inte kan fördela sig kring en atomkärna hur som helst på grund av den så kallade Pauliprincipen. Men på grund av Heisenbergs osäkerhetsprincip kan vi tyvärr inte heller bestämma en elektrons exakta läge. Kvantmekaniken med Schrödingerekvationen och vågfunktionen är nog så nära verkligheten vi kommit. Vågfunktionen kan man säga "innehåller" de egenskaper ett fysikaliskt system har på atomnivå. Manipulerar man den rätt kan man få ut den information man är intresserad av. Det går att visa att elektronen har en hög medelfart kring atomkärnan. Det kan bestämmas med hjälp av ett statistiskt väntevärde för rörelseenergin, givet att man känner till vågfunktionen för atomen man är intresserad av.

Mikro och makro är som sagt väldigt olika, just när det gäller kvant. Likafullt finns det likheter, om man bara tar hänsyn till just att mycket som beskrivs av klassiska storheter för planeter som position r, moment p och rörelsemängdsmoment L, har liknande relationer för kvant om man där bara byter ut de klassiska storheterna mot motsvarande kvantoperatorer.

Men som sagt, resultat blir ju ändå att elektroner INTE rör sig i vanlig (klassisk) mening runt atomkärnan.

Kanske säger de tänkta likheterna mellan makro och mikro egentligen bara mest om oss själv och vårt sätt att tänka? Och ganska lite om verkligheten.

Så hastighet är fortfarande inblandad? Är det bara rörelsemönstret som är annorlunda än "omploppsbanor" (det visste jag redan) eller "blinkar" de fram och tillbaka likt åska eller någonting? Eller går det inte att beskriva med ord? Finns det någon visuell analogi eller illustration som är bättre än den här?:
https://image.shutterstock.com/z/sto...-129757751.jpg