Hur känna sig glad?

Snälla behöver er hjälp. Jag känner mig inte glad inte heller ledsen, tycker inget är roligt men inte tråkigt heller. Har ingen lust eller motivation till någonting. Vet verkligen inte hur det har blivit såhär för det har inte alltid varit det. Jag har varit glad förut. Men nu känner jag ingenting. Det enda känslan jag ibland kan känna är stress och nervositet.

Hur ska man hitta tillbaka till glädje finns någon medicin ? Jag tar ingen medicin alls men känner mig så fruktansvärt avtrubbad. Allt är bara "skitsamma". Vill kunna vara glad och skratta igen. Just nu väntar jag bara på att klockan ska gå. Lever ensam för kan inte känna nått för någon. Har liksom inga känslor.

Nolltolerans mot drogrelaterade tips.

Sluta jaga lyckan. Det är som din puls bör vara, toppar och dalar. Att många gärna gillar att stanna på toppen och försöka skippa dalarna, det är självfallet. Problemet blir att när dalarna inte tillåts ge det de ska ge i erfarenhet och lugn, för kropp, sinne och själ, så blir det snarare ett streck. Säkerligen har du sett en pulsmätare någon gång så du förstår vad som avses. Jakten på toppen av dalkrönet blir så pass stort att allt bara planar ut istället. Stressen och nervositeten är dina nerver som behöver vila ut och bygga upp sig själva igen. Det är inget direkt -hur- du behöver, utan -hur låta bli- att jaga denna lycka, dessa toppar. För den toppen du kan uppnå, utan dalen som följer med den, blir rätt så slät allt eftersom. Nervositet är nerverna som påminner dig, stressen medför kortisolet som lugnar dig och tvingar ner dig i en dal. Detta sker dessvärre fysiskt också vilket kan medföra problematik för kroppen under längre sikt. Promenader i naturen, gärna lyssna mycket på fåglarna, they know what's up. Det löser sig, om du inte vill låta det lösa sig, så kommer det tvinga fram en lösning. Vill du gråta så gråt, bättre det än ingenting. Lycka till och må gott, även om det är i sinom tid.

Gäller detta endast partner? Hur är det med vänner och andra bekanta? Undviker du sånt av samma anledning? Isåfall kanske du borde börja med det. Människor behöver oftast andra människor för att kunna må bra, du kanske gillar att vara ensam, men du måste ju inte träffa folk varje dag, men ibland.

also..
??

Bli av med dina beroende så blir du glad. Jag har ett kvarstående.. Datorberoende. Antar att dom flesta här har liknande problem.

Har du bra minne?

Jag har jättemycket vänner men ingen som direkt ger så mkt... dem flesta kräver av mig. Det är liksom bara "jag, jag, jag ". Jag ska berömma dem, jag ska säga hur fina dem är, jag ska säga hur dumma i huvudet deras killar är... Skulle jag fråga dem "hur mår du?" då får jag svaret "dåligt känner mig tjock och ful i håret och den killen va dum mot mig" så jag jag tala om för dem det motsatta... jag vill hjälpa och få andra att må bra, men har aldrig någonsin fått respons.

Vad menar du?

Det här med att du saknar motivation och lust att göra nånting tycker jag låter som depression. Ta kontakt med en psykolog så kan du få antidep utskrivet om det är nåt du behöver.

Blev glad innan av en som postade en artikel om en som de gick ganska bra för. Jag gillar även då folk behandlar en lika och att man löser prob.

Gå ner i vikt om du är tjock, annars blir ditt liv en evig uppförsbacke. Så länge där finns fett på din kropp kommer andra som är smala alltid ha försprång gentemot dig. Glad.. tro inte att livet är menat så. Sänk dina ambitioner och var nöjd med det lilla. Tragiskt att säga men jag ska ge dig ett kort svar: Det kan du inte.

Tror många människors liv blir den eviga jakten på extern stimulans. Nästa sexpartner, nästa fylla, nästa bilköp, nästa kärlek. De nöjer sig hellre aldrig med det de har och känner aldrig en tacksamhet och nöjdhet utan de hoppar på nästa externa stimulans av ren principsak till samma föga resultat i hopp om lycka.

Vad du behöver göra TS, som så många andra, är att ägna en del av dagen åt introspektion. Hur du nu ska göra det är upp till var och en. Jag föredrar meditation samt att läsa litteratur som berör egot och våra personligheter. Vad du hittar därinne är så mycket större än vad världen där utanför kan erbjuda. Och det är inte förrens du rannsakat dig själv i många år som du kan börja förstå vem du är som person och varför du är som du är. Att världen vi lever i därute blir så mycket mer lätthanterlig och intressant (glädjande) när man tillslut inte längre är beroende av yttre bekräftelse blir en bonus av din investering i dig själv. Man uppskattar helt enkelt de små sakerna mycket mer som således leder till lycka.