EmelindaTeTs Egna Texter

Du har invaderat mitt land, du har plundrat min befästning, den som jag förklarat ogenomtränglig och du har rivit sönder och samman de ting av skönhet jag sparat för min själs skull.
Du har målat mina ögon med svärta och du har låtit lägga en vallgrav mellan det som är mitt och det som är ditt.
Du har anlagt en mur och du har bepansrat dig med en översinnlig mantel som inget väsen kan genomtränga.
Du har parerat mitt hjärtas ursinniga försök att binda osynliga band emellan våra själar och du har bestulit mig min lit.
Du har lämnat mig bedrövlig och urholkad, som ett kadaver i väntan på att bli förtärd av förruttnelse.
Du har försummat det som dina ögon inte kan se och din själ har vandrat i blindo medan dina öron blivit tilltäppta för att undgå att höra min sista utgjutelse.
Du har passerat mig och du har förbisett att om du bara bönfallit mig hade jag gett dig allt.

Här levereras många liknelser och metaforer men det funkar i stort sett bra. Kunde ha varit en prosaskiss av Edith Södergran -- modernt anslag (ingen rim och meter) men ett oblygt bruk av liknelser som inte är jättevanlig i dagens lyrik.

Ett minne



Utan begrepp om tid och rum
Så fanns det där en liten stund

Ett minne så vackert och vagt
Med tiden så gjordes de svagt

Men utan minsta tvivel verkligt
Och ändå så väldigt märkligt

Min bästa vän du verkligen var
Men i ditt minne finns jag inte kvar

Fin dikt med rim, eller åtminstone nästan rim på ett ställe. Rum och stund rimmar ju inte riktigt.

Oh how annoying life might be
From morning to afternoon tea
And if I could only finally defeat
This piece of something between my teeth
Agony has many forms and shapes
None so painful as the man-apes
But luckily there is tobacco and booze
For those inclined to life choose

Det är varmt här, inte i luften men det som omger mig och bäddar in mig. Jag kan tro på allt just nu, det finns inga gränser. Mina ögonlock är lätta som fjädrar och mina ögon är full av glöd. Jag kan höra musik i mitt huvud, i min själ. Min kropp är upplöst, den finns inte. Jag kan känna allt.

Jag vill sitta här tills jag slår rot eller tills jag får vingar. Jag vill sjunka ner i en grop och gömma mig. Jag vill fly men jag vill bli funnen. Jag vill fånga mig själv och begrava mitt fula. Mina ögon vill tåras men jag är för trött.

Mina lungor är tomma, luften finns inte mer. Min mage är vriden och mina fötter är kalla. Jag har krympt, jag är för liten för att synas. Jag ropar men ingen hör mig. Ingen vill.

Det är kallt här, inte i luften utan i det som omsluter mig. Jag har stannat för länge. Mina ögonlock är tunga och mina ögon är full av sot. Min kropp är tung och försjunken. Jag hör ingenting. Jag är försvunnen.

Det här är bra. Jag gillar den där texten. Det finns kanske några saker som jag personligen hade uttryckt på ett annat sätt:

Det är varmt här, --> Det är varmt,
inte i luften --> inte luften
bäddar in mig --> bäddar mig in
Jag kan tro på allt just nu, --> Jag kan tro på allt,
Jag kan höra musik i mitt huvud, --> Jag hör musiken, i mitt huvud,
Det är kallt här, --> Det är kallt
inte i luften utan i det -> inte luften utan det

Jag tycker att vissa av orden du använder där är överflödiga, de har ingen riktig mening. Men det är förstås bara min personliga åsikt.

Som helhet tycker jag ändå att det är en välskriven text. Bra jobbat!

Architecturally naive
Constructing a dream
Of gentle escape
So tender, soft - so clean

The growing of wings
A fleeing of lies
No owning of things
And the soaring of skies

But greedy as a heart can be
I ate my morning bright
The calming sea - I drank
In fear, the stars took flight
The crescent moon, it fell - heartbroken, with cutting fright
Blinding darkness prevails - oh, perpetual night