Tidigare Röglespelaren Jakob Lilja fälld för misshandel under hockeymatch

Fast det är väl lika orespektfullt och sätta in en huvudtackling när man ser att en spelare kommer i lågt läge ,och det händer ju stup i ett, kan ju ge riktigt allvarliga skador.

Jag kan tänka mig att det vore lika allvarligt om det sker mot en oskyddad spelare utanför spelet, ja. Men jag får läsa domen och återkomma innan jag drygar mig mer.

Det vet inte jag för jag är ingen expert på hockey. Där måste man avgöra det i samarbete med sporten själv och dess experter och sätta gränsen noga i förhållande till andra regelbrott, så att det som går till åtal klart ligger bortom normal regelförseelser - som straffas bra internt efter samtyckesprincipen - både vad gäller hur grovt våldet är och vad gäller arttypiskhet.

Något som man nogsamt tycks ha undvikit i det här fallet där åklagaren och domaren i samförstånd bestämt sig för att på egen hand göra det hela till en lekstuga där godtycke av amatörer råder.

Det är ju inte poängen. Felriktade tacklingar innebär betydligt större risk för allvarliga men och ett grövre våld mot andra än det här, som bevisligen inte var allvarligt i relation till annat inom hockeyn. Domen innebär då att man på känn dömer mindre allvarligt våld och tillåter grövre.

Spelaren här var inte utanför spelet. Han deltog i det. Däremot var han väl inte spelförande

Lex http://bit.ly/2nDDHBT? Ska denna dom följa någon slags riktlinje borde väl rimligtvis liknande som den i länken få liknande utgång. Sådana sker alltför ofta, tyvärr.

E: Moraiten i länken fick 5 matchers avstängning (4 + 1 match böter motsvarande inkomst, om jag förstått det rätt), medan Jakob Lilja fick 10 matcher (6 + 4 matcher böter motsvarande inkomst)

Ja, men man har ju också lämnat ett område där idrotten internt får bestämma. Ett sådant område måste avgränsas på något vis, och det har man gjort här. Jag vet inte om det är den korrekta gränsen, men jag tycker nog just en sådan här handling - kraftigt våld med potential totalförlamning som följd, mot icke förberedd motspelare, utanför spelet - bör vara en sådan som prövas.

Är du mod i konspirationsforumet?


Om du med lekstuga menar rätten, så sure. Men jag misstänker, visserligen lite partiskt, att chefsrådsmannen läst på frågan ganska bra. Din poäng uppfattar jag snarast som att du inte vill att domstolen ska ha med frågan att göra alls.


Jag tror som sagt inte bedömningen nödvändigtvis hade blivit annorlunda om det rörde sig om en grov tackling mot helt oförberedd spelare utanför spelet (förlåt, "spelförande"). Kan du länka något klipp från SHL där så skett? Vore intressant.


Jag tycker det är väsentlig skillnad på de två fallen. Jag antar att det är här verbet "spelförande" passar in.

Jag tycker om man kommer från sidan, så motståndaren inte har en chans att se en, samt att man knappt hinner röra pucken innan tacklingen kommer, så är verbet "spelförande" inte applicerbart.

Skoj att se hur alla hockey-nördar i såväl media som kommentarsfält försöker begripa sig på juridik

Skämt åsido, men väldigt många verkar inte förstå vad som faktiskt varit knäckfrågan i detta fall, rent juridiskt. Snarare ser man det som att några gubbar i kostym försöker bestämma att hockeyspelare inte får vara våldsamma alls (hoppas ni läser Wennerholm mfl som verkar fått allt om bakfoten). Jag försöker inte försvara domen, jag känner mig inte alls säker på vad det rätta utfallet skulle vara, men kan försöka klargöra.

Att med våld orsaka smärta = misshandel. Således allt från karatesparkar och knivhugg till att crosschecka någon med klubba. Om jag springer ikapp en random pensionär och crosscheckar honom så är det misshandel, i stort sett.

Att samtycka till ett visst mått av våld kan många gånger innebära = ej misshandel. Om man är boxare och går in i ringen så har man samtyckt till att låta motståndaren mer eller mindre slå dig sönder och samman, om det sker enligt sportens vedertagna regler. Om motståndaren plockar fram en kniv och hugger dig så är det inte inom sportens sedvänjor, utan bedöms som misshandel (alt dråp/mord om du dör). Samma med hockey; har du gett dig in i matchen så får du ta smällen, det är en kontaktsport. Tacklingar och annat "våld" anses vara ok. Det kan innebära att motståndarna stoppas från att nå puck/boll, göra mål, osv. Det är helt enkelt en del av spelet som du deltar i.

Med detta sagt kommer frågan hur långt ett sånt samtycke sträcker sig. Mer precist för detta fall: Är hela isen en zon där man får gå till attack hur som, oavsett vilken relevans det har för spelet? Detta är alltså en rent principiell frågeställning; Den har ingen som helst koppling till hockeyn i sig egentligen, utan vad man vill komma till är hur just denna många gånger avgörande regel om samtycke till våld ska tolkas.

Att fullständigt oprovocerat crosschecka någon i dess nacke (med de eventuella skador det kan orsaka) när det sker i spelets omedelbara närhet är ju såklart något som hockeyn själv får ta hand om. Men som i detta fall, sju-åtta m ifrån spel? När de två inte har något samband med själva spelets centrala punkt? Har man som spelar då på samma viss samtyckt till en sådan crosscheck?

Jag är osäker här. Dels kan man diskutera hur den rent fysiska gränsen (dvs avstånd från puck, spelsituation) ska dras. Rätten ger inget exakt svar, men man tycker uppenbarligen att gränsen passerats i detta fall. Sedan är jag tveksam till hur man ska ställa sig till huruvida Lilja förstått eller i vart fall borde förstått att denna gräns för samtycket var passerad. Men kan köpa den principiella markeringen, som sagt omfattar denna regel mycket mer än just hockey. Hoppas någon blev klokare av detta iaf. Det handlar alltså inte om hur grovt våldet var, utan om tolkningen av en ofta betydelsefull straffrättslig norm.

Lider med Lilja som får bära hundhuvudet när lagens långa arm valde att statuera ett exempel. Medan luffare som Andreas Pihl och Nisse Ekman gått helt fria.

Alla tacklingar, även tillåtna, kan i princip ha totalförlamning som följd, därför att de kan ta illa. Det finns många exempel på det och jag har diskuterat det tidigare i tråden. Den här incidenten tycks inte skilja ut sig på minsta sätt, utan tvärtom innebära en jämförelsevis mycket låg risk för bestående men, och spelaren fick mycket riktigt inga men.

Mao är det svårt att vad gäller graden av våld på en hockeyrink så skulle detta vara en incident som skiljer ut sig. Så nej, är det kriteriet borde den inte prövas. Inte heller vad det gäller art tycks det vara något speciellt. Crosscheckingar i ryggen är mycket vanliga - de flesta leder inte ens till utvisning.

Domstolen borde inte få det hela på sitt bord, nej, och där är boven åklageriet som åtalar utan rätt kunskaper, utan sammanhang och utan att det samråds med experter. Korsfararmentalitet och småpåveri utifrån egen grumlig moral enligt känt mönster från andra åtal, som tex där det hållet hets mot folkgrupp och våldtäkter. Man vill så långt det är möjligt lägga sig i folks liv på politiska och sk värdemässiga grunder.

Domaren borde å sin sida frikänt, just för att hellre fria än fälla och därför att han inte tycks ha en susning om detta pga att det skiljer sig väsentligt från sådant som straffas internt verkligen bör anses över gränsen. Men svenska domstolar har i vissa frågor än tendens att fälla. Det kostar inget och så har man alltid ryggen fri från kritik.

Tacklingar mot icke spelförande, men som är på plan och deltar i spelet, kallas ju interference och är visserligen ett regelbrott, men förekommer frekvent och bör anses ha lämnats generellt samtycke till från spelarens sida att låta bestraffas internrättsligt, inte i domstol.

Men du tror inte risken är lite större när man crosscheckar i nacken?


Källa?


Tur, rätt irrelevant.



Den tycks också enligt interna regler skilja ut sig betänkligt. Hur vanligt är det med 10 matchers avstängning?


Det här rör sig dock om en cross-checking i nacken, inte ryggen, och ledde till 10 matchers avstängning enligt interna regler. Jag får inte ihop hur du kan tycka det är "inget speciellt".


Det här är ju bara konspirationstjafs. Särskilt din sista mening. Domen blir ju kritiserad grundligt i media, till skillnad från 99 % av domarna i övrigt.


Det resonemanget leder ju till att alla former av våld på rinken är tillåtna, så länge de är av en viss art (säg, interference). Man kan t. ex. tänka sig en tackling på puckförande genom att köra in skridskon i hans skrev, bla bla. Är det här verkligen ett typfall av interference för övrigt? Det handlar väl mer om att stänga vägen för en spelare snarare än att, you know, crosschecka honom i bakhuvudet långt ifrån spelet.

Mats Wennerholm i Aftonbladet menar att det ör bortom all vett och sans: http://www.aftonbladet.se/sportblade...-vett-och-sans

Wennerholm med sin erfarenhet tycker inte den här situationen är uppseendeväckande i jämförelse.

Han kallar domen prejudicerande. Enligt erfarenhet vet jag att alla lätt autistiska jurister och juriststuderande kommer att i evighet fortsätta att berätta att det i juridisk mening inte är korrekt, men i praktisk mening riskerar alltid en dom som den här att bli vägledande och inspirera andra domar, dvs vara i praktiken prejudicerande. Det lutande planet är i sådana sammanhang en realitet.