Skoj att se hur alla hockey-nördar i såväl media som kommentarsfält försöker begripa sig på juridik
Skämt åsido, men väldigt många verkar inte förstå vad som faktiskt varit knäckfrågan i detta fall, rent juridiskt. Snarare ser man det som att några gubbar i kostym försöker bestämma att hockeyspelare inte får vara våldsamma alls (hoppas ni läser Wennerholm mfl som verkar fått allt om bakfoten). Jag försöker inte försvara domen, jag känner mig inte alls säker på vad det rätta utfallet skulle vara, men kan försöka klargöra.
Att med våld orsaka smärta = misshandel. Således allt från karatesparkar och knivhugg till att crosschecka någon med klubba. Om jag springer ikapp en random pensionär och crosscheckar honom så är det misshandel, i stort sett.
Att samtycka till ett visst mått av våld kan många gånger innebära = ej misshandel. Om man är boxare och går in i ringen så har man samtyckt till att låta motståndaren mer eller mindre slå dig sönder och samman, om det sker enligt sportens vedertagna regler. Om motståndaren plockar fram en kniv och hugger dig så är det inte inom sportens sedvänjor, utan bedöms som misshandel (alt dråp/mord om du dör). Samma med hockey; har du gett dig in i matchen så får du ta smällen, det är en kontaktsport. Tacklingar och annat "våld" anses vara ok. Det kan innebära att motståndarna stoppas från att nå puck/boll, göra mål, osv. Det är helt enkelt en del av spelet som du deltar i.
Med detta sagt kommer frågan hur långt ett sånt samtycke sträcker sig. Mer precist för detta fall:
Är hela isen en zon där man får gå till attack hur som, oavsett vilken relevans det har för spelet? Detta är alltså en rent principiell frågeställning; Den har ingen som helst koppling till hockeyn i sig egentligen, utan vad man vill komma till är hur just denna många gånger avgörande regel om samtycke till våld ska tolkas.
Att fullständigt oprovocerat crosschecka någon i dess nacke (med de eventuella skador det kan orsaka) när det sker i spelets omedelbara närhet är ju såklart något som hockeyn själv får ta hand om. Men som i detta fall, sju-åtta m ifrån spel? När de två inte har något samband med själva spelets centrala punkt? Har man som spelar då på samma viss samtyckt till en sådan crosscheck?
Jag är osäker här. Dels kan man diskutera hur den rent fysiska gränsen (dvs avstånd från puck, spelsituation) ska dras. Rätten ger inget exakt svar, men man tycker uppenbarligen att gränsen passerats i detta fall. Sedan är jag tveksam till hur man ska ställa sig till huruvida Lilja förstått eller i vart fall borde förstått att denna gräns för samtycket var passerad. Men kan köpa den principiella markeringen, som sagt omfattar denna regel mycket mer än just hockey. Hoppas någon blev klokare av detta iaf. Det handlar alltså
inte om hur grovt våldet var, utan om tolkningen av en ofta betydelsefull straffrättslig norm.