En realistisk bild av en löjtnant/ sergeant över en grupp soldater

Så man har ju sett marinkårens skrikande drillinstruktörer och även hört att försvarsmaktens fänrikar och löjtnanter också ska vara väldigt illa. Men av det hela jag förstått så blir de mer lättsamma när rekryterna är färdigutbildade, Då fänrikarna och löjtnanterna bemöter de färdigutbildade soldaterna med respekt istället för skrikande då de inte är maskar längre utan soldater. Då precis som drillinstruktörerna: Idag är ni inte maskar längre utan idag så är ni soldater och även drillinstruktörerna behandlar soldaterna med respekt när de är färdigutbildade soldater.

Det är dock här som amerikas militär skiljer sig ifrån sveriges tror jag då amerikas militärer är utbildade av just "drillinstruktörer" (Gunnery sergeants) "Gunnies" som är snäppet över sergeanter men snäppet under fänrikar samt löjtnanter. Dessa följer då även med förbanden i krig i fältet.

Medans i sverige så tränas rekryterna av fänrikar och löjtnanter, som sedan utseer sergeanter som underbefäl i grupperna.

Så i detta klipp som jag tänker länka nu så är det alltså en Drillinstruktör(gunnery sergeant(USA),(Sergeant (Sverige)) som har befäl över gruppen under den färska löjtnanten och har varit med soldaterna på många uppdrag tidigare.

Men tänk att vi skulle ha ett svenskt eller ett amerikanskt förband som har varit ute på många uppdrag förut, och de har blivit vana med varandra och deras stridsarbete har blivit automatiserat i princip.

Utgå inte ifrån resten utav filmen utan just enbart ifrån detta klipp. Befattar detta klipp en realistisk bild av en sergeant och dess grupp förband som har känt varandra i flera år och varit på flera uppdrag tillsamans på ett realistiskt vis?

Jaa ha lite fantasi låtsas som att sverige hade en försvarsmakt med värnplikt och lika stor eller större än USA:s

https://www.youtube.com/watch?v=woB1zvaSXag

Ännu en vacker dag i kåren!

"En dag i kåren är som en dag på farmen. Varje måltid är en festmåltid, varje lönecheck är en förmögenhet, varje formation är en parad"

Sedan 2009/2010 så är det likadant i Sverige. Det är bara det att de inte kallas underofficerare längre, utan specialistofficerare. Graderna är likvärdiga amerikanska underofficerares. Här som jämförelse med US Army:

1:e Sergeant= Staff Sergeant
Fanjunkare= Sergeant First Class (Gunnery Sergeant i USMC)
Förvaltare= Master Sergeant
Regements/Flottiljförvaltare= Sergeant Major



Nu är det förvisso en Science Fiction-film du hänvisar till, men ge det 5-10 år till så kommer det svenska systemet att vara väldigt likt det amerikanska.

Du har också fel om det där med värnplikt, då ett värnpliktssystem per definition inte leder till den typen av djupgående kamratliga relationer mellan soldater och befäl av olika grader, då rekryterna inte ligger inne tillräckligt länge för att ett sådant umgänge ska formas.

Det är i princip enbart i försvarsmakter med anställda soldater, underofficerare och officerare man ser sådana umgängen växa fram.

Man skall dock inte underskatta de band som uppstår under utbildningen. Jag träffar fortfarande några av mina officerskollegor för lunch på sjökrickan ett par gånger årligen.

Då har det ändå gått 36 år sedan vi påbörjade vår utbildning.

Kapten i reserven och fortfarande vid 56 års ålder engagerad i försvarsfrågor.

Nej det där med värnpliktssektionen är fel, kan ni sudda ut det? Jag editerade in det helt i onödan och hela den där meningen var onödigt inediterad. Då gruppen i filmen "Aliens" är en yrkesarmée(stavning) bestående av frivilliga.

kan du sudda ut denna linjen i mitt inlägg:

"Jaa ha lite fantasi låtsas som att sverige hade en försvarsmakt med värnplikt och lika stor eller större än USA:s"


Sedan radera detta underdåliga planeringen av min. Det måste se propert ut även i kåren här på flashback, inga undantag!

Hallå kan vi starta om denna på nytt? Jag lade till en onödig del som förstörde hela diskussuionen

Sitter du och skriver på bakfyllan?

Använd rapporteringsknappen för att anmäla tråden och fyll i motiveringen vad du vill att moderator ska göra med den. Det går mycket fortare än att skriva här.

Jo, men nu pratar du ju om diskussioner och vänskapsband med dina kursare, det är en annan femma. Jag menade de band som uppstår mellan befäl och deras soldater eller sjömän. Sådana uppstår i mycket större utsträckning om man får tjänstgöra under längre tid med varandra, än om man är en värnpliktig som ligger inne i 7, 9 eller 11 månader t.ex.

OK, point taken. Jag håller med. Har ingen egen erfarenhet att backa upp det med men man har ju hört från de som har att det förhåller sig på det viset. T.ex. vid längre tjänstgöring utomlands.

Snarare vad man gör än hur länge man träffas. Se på de FN-uppdrag som varit i strid. Där uppstår livslånga djupa vänskapsband väldigt fort.

Det betyder också att de officerare som lyckas knyta band med sina soldater har också lyckats med sin uppgift att vara ledare.

Nu var jag i svenska armén på värnplikstiden, så mina erfarenheter är inte riktigt up-to-date.

Men jag uppfattade det inte som att befälen gick omkring och skrek och kallade oss maskar och diverse annat trams. Sådant är väldigt amerikanskt och jag kan inte hjälpa annat än jag tror att den sortens agerande ökade efter filmen "full metal jacket", då den på något sätt skapade en bild av hur en drillinstruktör "bör vara".

Visst skriker befälen, eller snarare talar med hög röst, vilket beror på att de ofta talar till flera och alla måste höra ordentligt, att däremot stå och skrika en enskild individ rakt i ansiktet är något som är väldigt, väldigt ovanligt och som jag endast upplevt i samband med att någon gjort bort sig riktigt rejält som skruvat upp adrenalinet på befälet (som vådaskott vid patron ur....) snarare än att de skriker bara för skrikandets skull.


USA, och krigsmakter med liknande system, har problemet att officerare och soldater kommer från två helt olika bakgrunder. Officerarna kommer från en civil värld in i akademisk värld på militärhögskola och sedan ut i "det militära".
Soldaterna går däremot från en civil värld in i "boot camp", med allt vad det innebär, och därefter ut i "det militära".
Det skapar en klyfta mellan officerare och manskap, då officerare har mer gemensamt med en akademiker än med soldaterna och soldaterna har en mängd praktiska kunskaper som officeraren saknar, då denne främst studerat teoretiska saker istället.
Alltså behövs då underofficerare, som är erfarna soldater och som kan allt som soldaterna kan och lite till, utvalda för moral, disciplin, lojalitet, erfarenhet och kompetens. Sergeanterna är allt det som soldaterna är, fast bättre, och med vissa ledaregenskaper.
Dessa agerar då som mellanhand mellan manskap och officerare, och kan tolka officerarnas teoretiskt baserade order och överföra dem till praktisk handling.

I ett värnpliktssystem som det svenska så fanns inte den separationen mellan manskap och officerare.
För att bli officerare i Sverige, under värnpliktssystemet, så var man först tvungen att göra värnplikten och därefter kunde man med stöd av sitt värnpliktsbetyg plus gymnasiebetyg ansöka till militärhögskolan.
Svenska officerare hade alltså varit värnpliktiga och hade genomgått samma utbildning som de värnpliktiga och kunde därför allt det praktiska som de värnpliktiga kunde.
Det fanns helt enkelt inget behov av några underofficerare eftersom svenska officerare redan hade genomgått "boot camp" innan de kom till militärhögskolan istället för att gå direkt från gymnasiet till militärhögskola.

Vad vi hade istället var då värnpliktiga befäl, gruppchefer, plutonbefälselever och kompanibefälselever, där de två senare inte var tänkta att bli några "underofficerare" i amerikansk stil, utan att bli lägre officerare som skulle ha befäl över plutoner och kompanier då den svenska armén skulle svälla rejält i samband med mobilisering och de "utbildningsofficerare" som fanns istället skulle hamna på en högre nivå då det naturligtvis skulle bli brist på högre officerare när man gick från en årskull värnpliktiga till tjugo årskullar värnpliktiga samtidigt.....

Jo, lite så där är det ju. Man märkte av att KB-eleverna var betydligt tajtare med dom anställda befälen än vi som gjorde 10 månader tex.

Det var inte särskilt mycket rätt i det där inlägget du? Högst oklart när å var du gjorde lumpen men skrik från befäl var väl mer eller mindre standard fram till 2004 däromkring, med en peak på 80-90talet.
Underofficerar hade vi jättelänge de försvann i samband med nya befälsordningen 1983 å är nu alltså tillbaka i något annan form.