Hej,
Så här är det; jag har två barn med två olika mammor. Det ena har jag varannan vecka och det andra Tors morgon till söndag kväll (har barnen samma vecka). Barnet jag har hela veckan går på dagis ett par hundra meter bort och det barnets mamma bor ett kvarter bort. Mamman till barnet jag har i veckoslutet bor 15 mil bort - likaså dagiset. Detta innebär att jag måste vara ledig Tors - söndag denna vecka eftersom ett av barnen har sin dagisplats så långt bort.
Att jag måste vara ledig dessa dagar innebär att jag inte kan ha ett traditionellt sju-fyra arbete och vara ledig på helger. Måste nämligen arbeta varendaste dag jag inte har barnet som bor långt bort, för att göra mig förtjänt av en månadslön från min arbetsgivare. Att arbeta varenda dag sliter på mig och mitt privata liv, eftersom jag inte får utrymme att vila mig själv, samt att ha ett liv med aktiviteter och hobbys. Min förra arbetsgivare satte stopp för mig att arbeta på detta vis, då arbetstidslagen och facket inte tillåter arbete 10-11 dagar i sträck utan veckovila. Därför fick jag välja mellan att fortsätta som tillsvidareanställd må-fre och veckovila på helger (och strunta i ett av barnen) eller gå över till en anställning på 75%. Det sistnämnda håller inte ekonomiskt och idéen om att praktiskt taget skita i mitt barn tänker jag inte göra. Därför bytte jag arbetsgivare till en ny och efter några månader satte även denna arbetsgivare stopp för att arbeta sådana långa perioder.
Så här orkar jag inte hålla på!
Vet ni varför jag har det så här? Jo för att jag bor i en större stad och mamman bor på landet. Hon bor mitt ute i skogen och det är 3 km till närmaste granne. Hon arbetar som socialsekreterare och tål inte att bo bland människor. Hon trivs inte med för mycket trafik och rörelse runt sig. Jag har försökt få henne att flytta närmare till alternativ plats nära min stad. För det finns nämligen platser utanför staden (ca 1-2 mil) som är snarlika där hon bor nu. Men icke! Hon har bott i trakterna hela sitt liv. Har även motiverat henne med att hon har bättre karriärmöjligheter om hon flyttar - även högre lön! Men det viktigaste är ju att barnet då kan bo varannan vecka hos sin pappa, vilket ger barnet mer tid hos mig. Grädde på moset är att jag kan få ett normalt liv och även bättre karriärmöjligheter. Men det skiter hon fullständigt i. Att jag får slita ont är inte hennes problem.
Även att hon får lättare att skaffa pojkvän (vet att hon vill det), eftersom att ingen vill stadga sig med henne där ute i skogen.
Lång jäkla text! Går det på något vis få någon att flytta närmare?
Så här är det; jag har två barn med två olika mammor. Det ena har jag varannan vecka och det andra Tors morgon till söndag kväll (har barnen samma vecka). Barnet jag har hela veckan går på dagis ett par hundra meter bort och det barnets mamma bor ett kvarter bort. Mamman till barnet jag har i veckoslutet bor 15 mil bort - likaså dagiset. Detta innebär att jag måste vara ledig Tors - söndag denna vecka eftersom ett av barnen har sin dagisplats så långt bort.
Att jag måste vara ledig dessa dagar innebär att jag inte kan ha ett traditionellt sju-fyra arbete och vara ledig på helger. Måste nämligen arbeta varendaste dag jag inte har barnet som bor långt bort, för att göra mig förtjänt av en månadslön från min arbetsgivare. Att arbeta varenda dag sliter på mig och mitt privata liv, eftersom jag inte får utrymme att vila mig själv, samt att ha ett liv med aktiviteter och hobbys. Min förra arbetsgivare satte stopp för mig att arbeta på detta vis, då arbetstidslagen och facket inte tillåter arbete 10-11 dagar i sträck utan veckovila. Därför fick jag välja mellan att fortsätta som tillsvidareanställd må-fre och veckovila på helger (och strunta i ett av barnen) eller gå över till en anställning på 75%. Det sistnämnda håller inte ekonomiskt och idéen om att praktiskt taget skita i mitt barn tänker jag inte göra. Därför bytte jag arbetsgivare till en ny och efter några månader satte även denna arbetsgivare stopp för att arbeta sådana långa perioder.
Så här orkar jag inte hålla på!
Vet ni varför jag har det så här? Jo för att jag bor i en större stad och mamman bor på landet. Hon bor mitt ute i skogen och det är 3 km till närmaste granne. Hon arbetar som socialsekreterare och tål inte att bo bland människor. Hon trivs inte med för mycket trafik och rörelse runt sig. Jag har försökt få henne att flytta närmare till alternativ plats nära min stad. För det finns nämligen platser utanför staden (ca 1-2 mil) som är snarlika där hon bor nu. Men icke! Hon har bott i trakterna hela sitt liv. Har även motiverat henne med att hon har bättre karriärmöjligheter om hon flyttar - även högre lön! Men det viktigaste är ju att barnet då kan bo varannan vecka hos sin pappa, vilket ger barnet mer tid hos mig. Grädde på moset är att jag kan få ett normalt liv och även bättre karriärmöjligheter. Men det skiter hon fullständigt i. Att jag får slita ont är inte hennes problem.
Även att hon får lättare att skaffa pojkvän (vet att hon vill det), eftersom att ingen vill stadga sig med henne där ute i skogen.
Lång jäkla text! Går det på något vis få någon att flytta närmare?