Konservativa, vad är er uppfattning om strukturkonservatism?

Att ändra långsamt och försiktigt, ganska oavsett läget i det som kan behöva förändras?

Sovjet, hade Gorbatjov varit bättre? Skulle ni vilja införa ert nirvana i sverige revolutionsartat? Är det kanske bra med att vänster och höger vinner varannat val här i landet? Men kanske inte helt lyckat att man kastar in och ut Obamacare mellan varje presidentperiod? Alltså, en tröghet i systemet lite oavsett? Tid för eftertanke? Inte tro för mycket på Sin Idé? Kan det vara nåt?

Om jag får säga en sak utan att själv vara konservativ så tycks det mig som att en konservativ ideologi inte kan utgå från här och nu, utan måste utgå från alla platser och alla tidsperioder, d v s vad helst som avviker från det balanserade (det moderata) eller det väl beprövade måste prövas särskilt noga och ha särskilt stort stöd. Skulle det fungera dåligt borde en konservativ position rimligen vara att återgå till en lösning som på många platser igenom historien varit vanlig. I USA ser det ut som om det är just en sådan återgång som the Constitution Party och the Libertarian Party driver. Då förefaller det mer konservativt att rösta på dem.

Tid är det som behövs. Generationer behöver dö, nya behöver födas.
Hur väl faller "kvinnans frigörelse" ut. Fungerar det bra för kvinnor?
Sverige har blivit en mediokrati, så ett återtåg till konservativa värderingar kommer naturligt efter västvärldens förfall.

Ryssland verkar bära den neokonsrvativa fanan idag.
Andra småstater har sina gammelkonservativa idéer kvar, i väl fungerande skick.
Småstaterna ser på avstånd hur vi horar bort oss totalt. Har vi tur kan de kanske hjälpa oss hitta tillbaka till en väl strukturerad tillvaro. Katolicismen kommer inte att upplösas i första taget.

Andlig nöd kommer att vara en huvudkomponent i återtåget.
Titta bara på hur värdelös Svensk konst blivit. Den når ju inte ens upp till medioker på värderingsskalan. Andefattiga stolpskott till marxistpropagandaförsök.

Termen ska alltså ses som en motsats till värdekonservatism, vilket är vad det här forumet handlar om.

Det är inte alls nödvändigt att en ideologiskt konservativ person också har en konservativ personlighet, det vore ett etymologiskt felslut.

Varför det?

Snarare ett komplement. Hur ska man kunna bevara värden om samhället inte växer fram sakta och organiskt?

Eftersom jag talade om "termen" diskuterade jag språkbruk. Säger någon bara 'konservativ' kan förvirring uppstå. Därför termerna värdekonservativ och strukturkonservativ.

Dock är dom inte så välkända och kan därför orsaka problem själva. Jag föredrar termer I still med 'ideologiskt konservativ'.

Vänstern är sällan bra för konservativa. De är reformister och vill alltid förändra saker och då förefaller det mer logiskt för en konservativ att "alltid" vela ha konservativa regeringar. Konservativa vill också förändra men förändringarna grundar sig på mer realistiska tankegångar med måttfulla doser av idealism. På vänstersidan är det snarare tvärtom, där idealism får styra besluten.