I den senaste trygghetsundersökningen från Brå (mest effektiva sättet att mäta den faktiska brottsligheten på) kunde vi se att sexualbrotten ökat kraftigt. Vi vet också av statistik att morden ökat något. Dessutom har antalet särskilt utsatta zoner (där kriminella har en stor påverkan på livet) ökat kraftigt.
När brottsligheten utvecklats i fel riktning borde det få konsekvenser. En av statens kärnuppgifter är att skydda medborgarna från brott. Tyvärr har den uppgiften misslyckats. Därför vore det kanske en idé med ett politiskt system där regering och kanske även riksdagsledamöter fick en retroaktiv sänkning av sin årliga lön (alltså fick restskatt på kanske 1-10 procent av inkomsten) om utvecklingen gått åt fel håll?
För det vi har nu är en regering som inte ens förmår att sparka en politruk, polischefen D. Eliasson, som troligen är den mest impopulära myndighetschefen någonsin. Regeringen och tidigare regeringar har misslyckats med att stävja gängkriminaliteten och sexualvåldet. Ändå tar man inte folkviljan (enligt flera opinonsundersökningar) om mycket hårdare straff, sparkad rikspolischef med mera på allvar. Detta kommer tyvärr att spela populistiska och rasistiska krafter i händerna. Hade vi då haft ett system som straffade politiker ekonomiskt när landet, enligt statistik och forskning, utvecklas åt fel håll: hade de fått större press på sig att agera. Ett annat kanske mer realistiskt alternativ hade varit mer direktdemokrati som i Scweiz.
I teorin, hade det varit ett bra system med ekonomisk bestraffning av politiker som får landet att utvecklats åt fel håll? Hade det kunnat förhindra framväxen av populistiska kommunist- eller rasistpartier?
När brottsligheten utvecklats i fel riktning borde det få konsekvenser. En av statens kärnuppgifter är att skydda medborgarna från brott. Tyvärr har den uppgiften misslyckats. Därför vore det kanske en idé med ett politiskt system där regering och kanske även riksdagsledamöter fick en retroaktiv sänkning av sin årliga lön (alltså fick restskatt på kanske 1-10 procent av inkomsten) om utvecklingen gått åt fel håll?
För det vi har nu är en regering som inte ens förmår att sparka en politruk, polischefen D. Eliasson, som troligen är den mest impopulära myndighetschefen någonsin. Regeringen och tidigare regeringar har misslyckats med att stävja gängkriminaliteten och sexualvåldet. Ändå tar man inte folkviljan (enligt flera opinonsundersökningar) om mycket hårdare straff, sparkad rikspolischef med mera på allvar. Detta kommer tyvärr att spela populistiska och rasistiska krafter i händerna. Hade vi då haft ett system som straffade politiker ekonomiskt när landet, enligt statistik och forskning, utvecklas åt fel håll: hade de fått större press på sig att agera. Ett annat kanske mer realistiskt alternativ hade varit mer direktdemokrati som i Scweiz.
I teorin, hade det varit ett bra system med ekonomisk bestraffning av politiker som får landet att utvecklats åt fel håll? Hade det kunnat förhindra framväxen av populistiska kommunist- eller rasistpartier?
