SVT Agenda tar upp problemen i Malmö

Även om etablissemanget skulle vakna nu så är det redan för sent. Såvida man inte massdeporterar folk till sina hemländer.

Att nu rädda Malmö ligger nog bortom den demokratiska politikens möjligheter. Tyvärr har det gått så långt. Det som politikerna halvtaffligt försöker göra nu skulle ha gjorts för 10-15 år sedan.

Det finns nog ingen politiker, inte ens bland SD, som vågar ta ordet lokalt undantagstillstånd i sin mun. Dit lär vi dock komma. Förr eller senare.

Utegångsförbud efter 22:00- 04:00 såvida inte arbetsgivaren har gett dig ett speciellt pass. Höga böter om du inte kan legitimera dig giltligt. Lättnader i besittningsskyddet för boende. Du kan utan några större procedurer bli vräkt om du uppvisar en kriminell livsstil. Lokalt bosättningsförbud för vissa grupper av dömda. Lokala straffskalor för narkotikabruk. Restaurangnäringen ska sättas under hårdbevakning av skattemyndigheter och polis. Det är bara fantasin och fega politiker ksom sätter stopp för möjligheterna.

Gemene man i Malmö får nog vara beredda på att offra en del av den personliga friheten om det hela ska lösas. Finns inte den viljan så är det bara att rycka på axlarna och se det hela eskalera.

Ja, den ekvationen går fan inte ihop.

Jag skulle nog lägga problemet som något mer annorlunda än så.

Om vi tittar på "rekordåren" - sådär 1945-1975 - Hur många nya verksamheter startades upp i Malmö då?

Alla de industrierna som växte - och det gjorde de - Var egentligen gamla etablerade verkstäder och fabriker (Kockums, Yllan, Svenska Tobaks, Skånska Cementgjuteriet/Skanska osv osv). De hade i sin tur startats under 1800-talet. Tittar man på hela Skåne var det egentligen nästan bara i Lund något "nytt" uppstod under den här tiden (Gambro, Alfa-Laval, Tetra-Pak), alltså nya företag som skapade nya stora verksamheter efter kriget med nya grundare. Vad som hände i Malmö 1945-1975 var att de redan befintliga industrierna växte i omfattning enligt credot "massproduktion för masskonsumtion".


Själv ser jag det hela mycket som resultatet av en konkurrensbegränsning där å ena sidan SAP fick styra i politiken som de ville lokalt och å andra sidan ett ganska snävt antal kapitalägare fick sköta näringslivet. Ingen av dessa sfärer utsattes för någon konkurrens under den här perioden. Allt kunde därför styras till dessas behov. Det fanns en mängd kapitalregleringar och lagstiftning som styrde hela samhället åt det här hållet, hela Sverige styrdes mer eller mindre som ett brukssamhälle på den här tiden (Det finns anledningar till att Gunnar Sträng var så stor och känd på sin tid, han och Finansdepartementet avgjorde i princip vilka investeringar i bostäder och industrier som kunde göras lokalt och när). Så de som ville starta nya verksamheter som genererade nya värden hade mycket svårt att få gehör för detta lokalt i Malmö om man inte redan befann sig på "insidan" av de här maktsfärerna (ett tidigt exempel är att Scania flyttade all biltillverkning till Södertälje vid tiden för första världskriget. Malmö gick miste om vad som kunde ha blivit en fordonstillverkningsindustri).


Kring 1970 kom så den perfekta "stormen" där å ena sidan kapitalägarna dog eller flyttade till Stockholm (Skandinaviska Banken hade huvudkontor i Malmö till 1971) samtidigt som kapitalregleringar för villabyggande mer eller mindre upphävdes (alla med fasta inkomster kunde nu köpa villa i Staffanstorp istället för att bosätta sig i en hyrestrea i ett miljonprogramsområde, så bostadsbristen försvann över ett par år). Den gamla ekonomisk-politiska fungerande ordningen upphörde. Man hade "glömt" att gamla etablerade verksamheter mycket väl kan förtvina och att det är nödvändigt att gynna skapandet av det nya eftersom det hade gått så bra så länge att gynna de sedan länge etablerade verksamheterna. Kring 1900-1970 fungerade strategin med konkurrensbegränsning men därefter slog det fullkomligt bakut.


Ett stort problem idag är att man å ena sidan säger sig ha insett att de gamla tiderna inte kommer åter vad gäller näringsliv (vilket tog ett kvartssekel av trial-and-error för politikerna att inse - behöver jag nämna SAAB-fabriken?), å andra sidan inte gör mycket för att skapa nya värden i de områden man redan har. Det byggs nya kontor för nya företag i Västra Hamnen och Hyllie men ingen annanstans. Folket i miljonprogramsområdena är hyresgäster (många gånger betalt genom offentligt understöd) och kan se sig i himlen efter att få äganderätt till någon bostad (då hade de haft större intresse i det egna lokalområdet). Cykelkällare blir svartslakterier dvs bidrar till svarta ekonomin men får inte lov att bli säg verkstäder som kan göra något för lokala behov vilket hade varit en långt mer produktiv sysselsättning. Hellre haschodling än existensminimum liksom. Svarta marknader tenderar även locka fram lyxkonsumtion som alkohol och droger mer än att omsättas i samhällsnyttig verksamhet som maskinbyggande eller liknande. Områden som inte genererar värden blir förlustaffärer med tiden men det nuvarande systemet gynnar förstås vissa företag och leverantörer (leverantörer av vitvaror till hyresgäster osv) sålänge vi utsocknes är beredda att betala för detta. Dessa företag finns å andra sidan inte heller lokalt utan de pengarna försvinner bokstavligen ut ur området.


På 1960-talet var det där inget problem eftersom "storindustrin" behövde arbetskraften och inte ville ha konkurrens (arbetskraften skulle till varvet/fabrikerna, inte starta egna verksamheter hemmavid som potentiellt kunde konkurrera om arbetskraften). Sedan dess har Kockums lagt ner men begränsningarna för vad man får göra i dessa områden är fortfarande kvar genom lagstiftningen. Alltså växer den svarta ekonomin något sanslöst.


Vad som behövs är inte minst ny lagstiftning som kan göra det möjligt för nytt och legalt värdeskapande att uppstå. Att pengarna stannar kvar och återinvesteras i området (hela bidragspolitiken gynnar i slutänden endast externa aktörer, hyresvärdar, leverantörer osv osv. Sålänge inte pengarna cirkulerar lokalt kommer de här stadsdelarna aldrig att generera någon som helst positiv ekonomisk utveckling för omgivningen).

Hur ska normalt funtade människor någonsin kunna glömma detta? Ironiskt nog har de dessutom urvattnat sin egen väljarbas.

Under åtta års vanstyre förvärrades problemen och samarbetet med strutsstyrena i Malmö och andra problemstäder var osynligt. Man slutade till och med räkna antalet utanförskapsområden.

Om det är ett problem borde de föreslå lösningar. Jag skulle vilja se Heidi Avellan föreslå ett tvångssammangående av Malmö med grannkommunerna. De som växte med statliga huslån under Gröna vågen.

Normalt funtade människor glömmer inte detta och accepterar inte det. Men där i har just problemet med detta land. Majoriteten är inte normalt funtade utan fullkomligt dumma i huvudet. Så det får fortsätta.

Visst har Malmö så länge man kan minnas varit en pampstad dominerad av svågerpolitik. Bara att kolla Hugo Åbergs roll för byggandet för att få ett exempel som får Göteborg att framstå som transparent och fair...

Men oavsett vad så hade många av de gamla sossarna rötterna i arbetarklassen. De hade inte större distans till fattig-Malmö än att de hade det ekonomiska som högsta prioritet. Detsamma gällde många riksdagspolitiker. Att genomdriva ett projekt som så uppenbart skulle riskera att sänka landets välstånd och rasera välfärdsstaten - och dessutom låta debatten om detta hamna i skymundan till förmån för "genus", "rasifiering" och "normkritik" - skulle nästan garanterat vara totalt främmande för dem. Nu är många av Malmös problem i ärlighetens namn inte kommunpolitikernas fel, utan resultatet av beslut fattade i riksdagen, men samtidigt har man inte gjort särskilt mycket för att vända utvecklingen. Reepalu gnällde lite på sin tid (EBO-debatten) men det är väl ungefär där gränsen för motståndet har gått...

Håller för övrigt helt med om lokal ekonomi. Det gäller visserligen i alla städer - utom möjligen huvudstäder - men i Malmös fall är det extra viktigt. Tyvärr går utvecklingen åt rakt motsatt håll med privatiserad kommunal service (där budgivningsreglerna inte gynnar lokala aktörer), näthandel och kedjefiering av butikslivet. Ska man titta på saker kommunpolitikerna faktiskt har inflytande över kan man ju fundera lite över Emporia och utbyggnaden av Mobilia. Hur många vinstkronor där hamnar i Malmö, och hur många hamnar hos huvudkontor i Sthlm eller New York? Finns där öht några självständiga butiker på Emporia?


Hahaha! Lycka till! OM detta skulle gå igenom, då är jag rätt övertygad om att huspriserna skulle rasa i Lomma, Vellinge och Svedala. Folk skulle helt enkelt söka sig ett snäpp längre bort (Kävlinge, Lund eller Trelleborg är fortfarande på rätt bekvämt pendlingsavstånd) för att slippa höra till kaos-kommunen.

Ett intressant grannexempel är Burlövs kommun.

Burlöv består av två tätorter (egentligen tre, men Burlövs egnahem är irrelevant i sammanhanget).


I den ena orten Arlöv finns/fanns ett sockerbruk och verkstadsindustrier. Där revs gamla centrum kring 1960-1980 och ersattes av nya fräscha och ganska trista hus som man byggde då på den tiden, även om Sockerbitstorget är helt ok utseendemässigt jämfört med många andra "förortscentra". Där byggdes all kommunal allmännytta i princip. Det finns höghus intill motorvägen och det området är precis så charm(löst) och problematiskt som det låter. All handel sker i ett köpcentrum som ligger en bit utanför Sockerbitstorget och där vid Burlövs centrum finns pågatågsstationen (som ligger mitt ute i ett industriområde i princip).
I all rapportering kring Malmö brukar Arlöv glömmas bort. Vilket är lite synd, för det sker så sagolikt mycket mög med gängbråk, skottlossningar etc etc i full klass med de värsta Rosengårdsrapporteringarna. Många uppgörelser mellan Malmögäng har flyttats dit för när polisen prioriterar Malmö stad är Arlöv i en annan kommun.


I den andra orten däremot, Åkarp, där är det som att komma till familjen Svenssons rike. Alla bor i villa eller radhus. Föräldrarna jobbar på SLU Alnarp, Hvilans folkhögskola eller pendlar till Malmö eller Lund. Ingen kommunal allmännytta alls. Höga fastighetspriser. De fåtaliga hyresbostäder som finns är privatägda, så det är upp till hyresvärdarna att själva bestämma vilka som ska få bo där. Kommunen är så måna om dessa patricierhusägare att man tvingade fram en sagolikt dyr tågtunnel på skattebetalarnas räkning som egentligen inte behövs för att slippa expropriera vissa av dessa skattebetalare som är som gyllene ägg för den kommunala kassakistan. Tack vare dessa skattebetalare kan kommunen se ganska så vettig ut i statistik över säg socialbidragsutbetalningar och man kan hålla den kommunala skattesatsen rätt så låg trots Arlöv.


Sossarna har styrt kommunen i alla år. För den som undrar ifall det är stora lokalpolitiska konflikter med så här skilda världar så är svaret nej. Arlöv är en gammal knegarort och tills för några val sen hade sossarna alltid egen majoritet i kommunen då Arlöv är nästan dubbelt så stort som Åkarp (numer är det rödgrön röra som annars och SD har 20% av rösterna). Men i Åkarp har det aldrig protesterats så mycket mot detta. Varför skulle de? Barnen där går på egna skolor och slipper befatta sig med arlövsungarna (där det alltid funnits mycket problembarn). När man blir större åker man till Malmö/Lund/Lomma beach på egen hand. Arlöv ligger iofs närmre Öresund, men i skuggan av Malmö hamn och tånggyttjebältet som sträcker sig från Spillepengen till Lomma så det är ändå närmre havet från Åkarp. Även om man så rivit upp de fyra motorvägarna som omringar Arlöv på alla sidor hade det inte hjälpt fastighetspriserna för det är platt, ful och ingen badvänlig strand intill sjaskiga industriområden och denna kuststräcka ligger dessutom i två andra kommuner (Malmö/Lomma) som inte precis ser det som sitt intresse att göra något attraktivt av den marken för arlövsbornas skull.


Vad nu detta har med Malmö att göra... helt enkelt att skulle du föreslå en sammanslagning skulle Burlövs kommun och de som betyder något i kommunen göra uppror. Inte i Arlöv, för de struntar egentligen i vad utfallet blir. Men Åkarp skulle tvingas befatta sig med sitt missfoster till grannsamhälle och alla de fula kusinerna som redan finns i Malmö stad, ja kanske skulle MKB börja bygga sexvånings-hyreshus vid Lundavägen Det får inte ske!


Det som gör Burlöv så intressant är att det på många vis påminner om Malmö (ersätt Åkarp med Limhamn), där det finns ett tyst samförstånd att den politiska makten (S) tolereras trots att de går emot en majoritet av skattebetalarna mot att den lokala politiska makten låter Åkarpsborna vara i fred (bara självägande familjer, tunnel för järnvägen, inga höghus, lägre kommunalskatt än i Malmö/Lund osv osv). Då spelar det ingen roll att kommunalledningen är rätt så inkompetent i många avseenden. För med det läget Arlöv har borde det vara en riktig knutpunkt i Skåne och extremt expansiv ort (intill motorvägskorsningen för E22/E6 utanför Malmö, med tågtrafik rätt genom bebyggelsen, nära stränderna i Lomma som man säkert kunde utveckla även söderut och knyta samman i attraktiva stråk från Arlöv så man fick känsla av att vara nära havet och bad på sommaren). Ändå har detta guldläge aldrig spelat någon roll, Arlöv har alltid varit "losern" och kommer fortsätta vara så till döddagar sålänge Burlövs kommun består.

Är säkert därför ingen ännu föreslagit det. Tills någon kommer och säger att det blev fel från början och att det här måste "demokratiseras" etc.


Har alltid upplevt Arlöv som en ort mitt emellan istället för mitt i. Massor av outnyttjade chanser.
Vill de slå ihop kommunerna får de väl börja med att bussa elever till Arlöv etc. "Avsegregation och demokratisering." Sedan blir motståndet mindre.
Blir det någon Åkarpstunnel?