Hur sjukt är det här?

Visste inte var jag skulle posta detta, men här passar nog bäst här, då jag vill resonera kring det psykologiskt!

Förra fredagen satt jag i soffan i min lägenhet på tredje våningen, klockan var någonstans kring 22.45, inte jättesent alltså.

Plötsligt hör jag att något är på dörren, jag blir förskräckt, tänkte först att det kanske är sen reklam eller något, brukar alltid hoppa till av brevinkastet!

Men nu var det ju var någon som öppnade dörren!! Jag behöver runda en dörrpost för att se hallen och ytterdörren. Jag gjorde det av instinkt, då var det en person som bor på bottenvåningen som hade gått in hos mig!! Och har var naken!! Helt naken alltså!

Jag blev livrädd, och sa rakt ut - Fan vad du skrämmer mig. Då sa han bara - Det är lugnt, sedan gick han ut, ingen panik eller något, gick ner för trapporna!

Jag misstänker att han gick i sömnen, men det var ju inte så sent, och det var en fredagskväll. Vad tror ni? Och hur sjukt är det här egentligen? Har inte direkt pratat med någon om det!

Dessutom, även om han gick i sömnen, varför valde han att gå upp i trapphuset, han har aldrig något ovanför bottenvåningen att göra, nu förvillande han sig upp till 3:e!! Och så smög han liksom in hos mig, det var inga aggressiva rörelser, snarare skräckfilmsaktigt. Tänk om jag hade lagt mig innan! Jag brukar alltid ha dörren låst, men av någon anledning hade jag glömt det!

Han är i 50-årsåldern förresten, 52 tror jag. Jag är 39, inte för att det har med saken att göra, men så ni får lite kontext till situationen.

Han är lite skum har jag alltid tyckt. Lite speciell sådär, han spelar musik på kvällarna som man gör som ung, alltså, lite bira, och musik man växt ifrån, typ REM. Och så har han en Leksandsflagga upphängd på uteplatsen. Jaja, det hör kansek inte hit, med det är något speciellt med honom, kalhygge på huvudet, lite råbarkat utseende kanske..

Låter som psykos. Tur att det gick bra även om det såklart måste ha varit fruktansvärt obehagligt för dig.

Haha det låter som en sjukt bisarr upplevelse!

Det låter ju som att han antingen gick i sömnen som du skrev, eller så var han fett väck på något preparat. Du kan ju stanna honom om du möter honom i trappuppgången & fråga vad det handlade om.

Fan vad obehagligt det var, blir arg på mig själv att jag inte blev förbannad, blev bara rädd och satte upp händerna som om han skulle attackera mig, men han hade inget tillhygge eller så. Fan vad mesig reaktion av mig

Gissar på att du hamnade i någon slags chock. Lika bra den här gången tror jag. Hade nog inte varit succé med våldsam brottning i det där läget. Har du träffat grannen efter den här incidenten? Om inte - kommer du ta upp händelsen eller låtsas som om det aldrig hänt?

Har inte träffat honom! Men jag har lärt mig lite om mig själv, vilken sjuk people-pleaser jag är!
Jag hade det lite stökigt hemma, och funderade efteråt på om han noterade det.

Det är ju bara en tönt som tänker så, när en halvt otrevlig naken medelålders man oförsynt går in i ens lägenhet en fredagskväll.

Likadant har jag funderat på om han gick i sömnen så kanske han inte minns någonting, och då kanske jag är dum som generar honom med att berätta!

Hur vore det om jag hade lite sympati med mig själv istället? Jag blev jävligt skärrad, och förbannad blev jag också efteråt.

Fan, hade jag gjort något sådant här hade jag velat ta livet av mig nästan, hade skämts ihjäl! Jag kan ha fel, men om han minns händelsen så har jag en känsla av att det inte bekommer honom supermycket.

Han kanske tom tycker det var komiskt med min skrämda reaktion. Men nu spekulerar jag ju förstås!

Riktigt sjukt! Han var nog inte helt nykter.
Varför frågade du inte vad han gjorde i din lägenhet?
Tror knappast att han var ute efter att råna dig eller liknande eftersom han var helt naken och dessutom är din granne. För många sömnpiller eller andra droger gissar jag på.
Knacka på och fråga vad det handlade om.. Skulle jag gjort. Han kanske inte ens har något minne av det.

Nej, var ju knappast ett rånförsök i alla fall! Såg ju direkt att det var han dessutom, hade ju varit värre med en okänd. Men jag blev för jävla uppskrämd ändå.

Egentligen hade jag kunnat sagt - "Namn", nu har du nog gått lite fel va, gå ner och lägg dig vet jag!
Inte otrevligt, men rejält bestämt!

Knacka på vill jag inte göra, men jag kommer nog fråga vad fan som hände när jag ser honom, är han ursäktande direkt, så kommer jag inte vara irriterad eller så. Men som sagt, han är lite lurig. Han kan lika väl köra någon tuffare variant och inte vara ursäktande, han är nog typen som tror att det är svagt att vara självkritisk, när det är precis tvärom.

Vi får se vad som händer, blir bra träning för konflikträdda jag också, som har tendens att skämmas å andras vägnar!

Tror på ditt spår. Kanske några imovane, stillnoct eller en näve bensodiazepiner blandat med öl och förvirring/psykos orsakad av sömnbrist.

Det låter sjukt.

Bjud honom in på en kopp kaffe! Han behöver sällskap.

Usch!