Det sociala matriarkatet, incitament för medelmåttiga män att astränga sig?

Vad finns det för incitament för en genomsnittlig man att anstränga sig? Vi lever ofta liv utan närhet eller sex under längre perioder. Har vi tur får vi sedan ta över någon kvinna(ofta med tillhörande barn), som i den sexuella frigörelsens anda har legat runt med allsköns typer. En kvinna har åtminstone så gott som alltid möjligheten att själv bestämma huruvida hon vill ha närhet eller ej.

En man som tillhör de övre procentenheterna kan såklart välja fritt och det är väl kanske det som förväntas vara incitamentet för oss att kämpa för att förhoppningsvis någon gång tas upp i denna sfär. Men vi som är lite mera realistiska och inser att vi helt enkelt är födda, på ett eller annat vis(det kan vara utseendemässigt, socialt eller intelligensmässigt betingad- exempelvis) dömda till att vara eviga medelmåttor. Vad är det egentligen vi förväntas anstränga oss för?

Förr hade svaret varit enklare då det fanns en balans mellan könen. Män förväntades försörja kvinnor som sedan i utbyte gav närhet och någonting att komma hem till om kvällarna- Därför gifte sig även medelmåttor tidigt. Denna balans har, i samband med en invandring av främst män och ett samhälle i ständigt moraliskt förfall, under de senaste generationerna totalt försvunnit- Vilket leder till att många yngre män lever i ofrivillig ensamhet.

Ja jag är medveten om att det även finns kvinnor som gör det men generellt är fenomenet, sprunget ur bland annat ovanstående anledningar och de biologiska könsrollerna, större bland män. I kvinnors fall rör det sig om extremfall eller människor med psykisk ohälsa, handikapp och liknande medan hos män räcker det i dagens samhälle inte att vara medelmåttig för att röna någon framgång hos det motsatta könet. Mycket beroende på att synen på sex i allmänhet och kvinnors sexuella frigörelse i synnerhet har lett till att det är legitimt att söka bekräftelse, kks, och tillfälliga ragg lite som man vill- Och det kan ju vara en fin tanke men jag befarar att det på sikt kommer leda till enorma samhällsproblem.

Om vi istället försöker angripa problemet ur en samhällspolitisk synvinkel så skulle jag vilja hävda att förr kunde män som inte hade några större förhoppningar om att hitta lyckan i familje- och kärlekslivet fokusera på att jobba för landet och samhället. I dagens multikulturella globaliserade värld känner jag dock att det för mig, och många andra, inte betyder så mycket att vara svensk- Vilket leder till att viljan att anstränga sig för det gemensamma samhället(som i gengäld inte ger en någonting i utbyte) inte riktigt infinner sig. Sverige är numera helt underställt EU, NATO och globala intressen. Dessutom blir befolkningen allt mindre homogen vilket leder till svårigheter när det kommer till att identifiera sig och känna samhörighet med densamma.

Så vari ligger de egentliga incitamentet för att anstränga sig för ett samhälle som i allt raskare takt alienerar oss samtidigt som skatterna ökar och livskvaliteten sjunker? Är målet att en dag få agera terapeut åt en kvinna, detta efter att hon har tröttnat på att bara vara en i mängden hos den attraktivare promillen av männen? Kanske att få åka på en solsemester om året eller två, köpa en ny TV? Tycker allt att det känns lite fattigt på livskvalitet.

Tankar och åsikter? För mig står det åtminstone klart att vi lever i ett socialt matriarkat där kvinnor sitter på alla trumfkort och rättigheter men i princip inga skyldigheter medan medelmåttiga(i många fall vita) män, trots allt, fortfarande är den grupp som i mångt och mycket driver samhället. Samtidigt är det vi som får leva med "den vita mannens skuld", bli förlöjligade och aldrig får höra några uppmuntrande ord. Undrar hur länge en kvinna skulle orka arbeta och leva utan att få någon form av komplimang eller närhet. Förr i tiden kunde man åtminstone ha dragit ut på lite hederliga vikinga- eller korståg. Eller varför inte tagit värvning?

(Har inte orkat läsa igenom texten och är inte direkt jättepigg så reserverar mig för eventuella stav- och syftningsfel, jag är trots allt rakt igenom medioker, men hoppas att mina tankar framgår på ett någorlunda klart vis)

För mig är detta helt och hållet en kultur fråga. Och det finns ingen mellanplan.
Antigen lever kvinnor som men, där de satsar på egen karriär vilket medför att man inte längre
kan få en kvinna enbart för man har ett arbete. Eller Sharia.

Detta är min största oro med Sharia, alla killar med dessa åsikter, finns mer skäl för er att ha ett sharia samhälle än det vi har.

Dina argument om samhälletsskull etc, fattar jag inte alls, det har inget med matriarkatet att göra, och just detta är i ditt huvud, det har ALDRIG varit speciellt att vara Svensk.

Motivationen finns i majoriteten av populationen, den kanske inte finns i dig. Men de andra där ute nöjer sig gott och väl med att supa på helgen och facebooka allt de gör.

Incitamentet är ifall du vill bli lycklig, så får du ta i. Bästa incitamentet i världen. Do it for yourself.
Eftersom vi alla redan är så otroligt ego-centriska.

Håller med din del om att vara terapeut när de väl är färdigfestade, 35 kukar senare.

Ifall det är så det ligger till kanske du borde leta efter religiösa partners, eller utländska.

Men jag tycker inte de sitter på alla kort, jag är fullt medveten om vad som händer efter 30.
De vill ha handikappet så låt dem, de vill vara som men ( vilket är extra lätt som tjej )
sure.

You may call me a dreamer, men jag tänker inte ge upp hoppet att någonstans där ute finns det en tjej som inte kommit över 10 talet. (edit i antal inte i ålder lel)

Ur ett kvinnligt perspektiv ser jag inget utrymme för karlar inom den offentliga sektorn. Givetvis finns det undantag, men inom stat och kommun är det vi kvinnor som tar över chefsposterna i blixtsnabb takt.
Dom karlar som verkar trivas bäst i Sverige befinner sig ofta i näringslivet och den privata sektorn. Där är dessutom antalet manliga självmord färre.

Man kan säga att dagens Sverige är byggt av oss kvinnor För oss kvinnor. Ni karlar passar bra som sjukskrivna och arbetslösa, för det ger oss kvinnor jobb inom de statliga institutionerna. (försäkrkassan, arbförmdl, socförvltn, skolväsende, barnomsorg, sjukvård etc,etc,etc)

Tramssvar.

Om man ska tippa så tror jag det tar ganska lång tid innan värdet på män ökar , politiker har helt enkelt sett till att det minskats radikalt.

Den största anledningen är att det kommit hit en otroligt mängd utländska män och saken är den att ju fler män som finns ju mindre genomsnittligt värde på männen. Ju mer de ratade männen anstränger sig desto fler utländska män kommer så genom att anstränga oss mycket motverkar det våra syften. Vi borde alltså anstränga oss lagom.

Det enda sättet vi skulle kunna höja värdet på män är enligt mitt sett att se det , att se till att skapa fler kvinnor , om vi skapar fler kvinnor så går värdet på män upp och skulle vi ha lika många män som kvinnor i fertil ålder skulle kvinnors värde ändå vara större men inte så katastrofalt stor skillnad som nu.

Det enda som vi kan göra nu är att gå ihop och skapa kvinnor med hjälp av surrogatmödrar eventuellt skulle man kunna avla fram kvinnor som födde fler flickfoster genom att välja ut dels spermier som har en historia om att ha mycket kvinnor och dels välja ägg på samma sätt. Det skulle kunna funka om ratade män skapade en ägg och spermiebank och i stor skala implementera detta.

Jag inser att man lätt skulle kunna åtgärda detta individuellt genom att ta hit en kvinna från ett land som är fattigt men det löser problemet individuellt , det blir ingen gruppvinst för män och det är mer det man skulle kunna eftersträva.

Är man bara intresserad av barn kan man anlita surrogatmödrar och skaffa sig barn.

Det är troligen inte hållbart att bygga ett samhälle på höga skatter för att avlöna en specifik tjänstemannaklass till låg eller ingen nytta. But enjoy the gold rush while it lasts.

Det är en intressant frågeställning å du har helt rätt i att fler å fler män blir betydelselösa nu, dom blir utslagna av samhället.

Vad vi kommer att se är antagligen en samhällskollaps när en stor del män väljer att skita i det, vilket i sin tur resulterar i reform och vi går tillbaka till klassiskt könsstereotypa roller, den naturliga rollen som faktiskt fungerar i ett samhälle.

Jo fler kvinnor får allt lägre kärleksnivå till män och till slut kommer kärleksnivån vara så låg att män inte kommer anstränga sig utan män och kvinnor kommer bara försöka utnyttja varandra sexuellt.

Tråkigt att de utbildade ,i humaniora , kvinnorna och männen har utbildat sig på ett så destruktivt sätt att de har kommit fram till att de ska förstöra samhället. Gäller inte alla men de flesta.

Undra om de tänker om om de ser att kollapsen närmar sig eller om de kör in i kaklet.

Jag har börjat fundera om detta kanske inte är av en slump, men pga social ingenjörskonst. Det har gått alldeles för snabbt för att det skulle vara av en slump, helt enkelt. Det är som om någon har programmerat ett system för att fullständigt krossa västländska samhällen. Man använder sig av feminism, massinvandring, dekadens, förlöjligar våra tidigare värderingar, krossar kärnfamiljen, man skjuter från exakt alla vinklar och detta på bara några få decennier.

Det är något lurt, jag anar ugglor i mossen.